För några veckor sen ringde koordinatorn för ortopedin på Astrid Lindgrens barnsjukhus. De hade en tid för Ebbas efterlängtade operation av höger överarm. Den har sedan flera år varit snedställd pga benbrott och sedan födseln kurverad. Hon har inte kunnat räcka upp armen ordentligt och den senaste tiden inte sträckt ut den framåt tillräckligt för att kunna cykla bekvämt. Det är alltid med skräckblandad "förtjusning" man tackar jag till en planerad operation. Ångesten inför sövningen och operationen. Men spänningen efter när allt är klart och vaddet är redo att tas av. Få se resultatet som döljer sig under det stora vaddpaketet.
Efter ha varit på div. möten med sjuksköterska, narkosen och ortopeden gick vi en sväng till lekterapin. Lite fortsatt lek på rummet när vi blivit inskrivna på avdelningen.
Efter att ha avverkat två omgångar duschar efter konstens alla regler med det fantastiska (NOT 😡) medlet hibiskrub fick det bli tandborstning i sängen för smidighetensskull.
Lite barnkanal efter den sista duschen i väntan på att bli nedrullad till operation.
Vi har verkligen haft tur de senaste gångerna att få operationstid direkt på morgonen vid 8.
Mycket känslor inför operationen i den lilla damens kropp.
Nu är det äntligen klart. En lång utandning och en otrolig lättnad. Väntan på att operationen skulle bli klar var lång. Men Ted, jag och Linnea "roade" oss på Mall of Scandinavia under tiden tösen opererades. Hon sövdes ungefär vid halv nio och hon var klar vid halv fyra på eftermiddagen. Det var inte en helt smidig operation då det var trångt att få i spiken i skelettet och mycket att fixa till efter snedställningen. Men ortoped H var nöjd med resultatet och det är det viktigaste.
Efter lite frukost och fix och Ebbas önskan om att få åka hem, tog hon sig upp ur sjukhussängen och blev med ens mindre trött. Och förhoppningen om att kunna åka hem tog ny fart. Med tanke på gårdagens sovmaraton såg det mörkt ut.
Under operationen blev troligtvis några nerver i armen tilltufsade. De hade inte gått av i alla fall kunde H konstatera. Men resultatet blev en dropphand och skena på 24/7 tills nerverna är återställda. Inget att deppa ihop för. Bara konstatera och följa arbetsteraputen och sjukgymnastens övningar och rekommendationer. Skulle tippa på att inom några månader är handen som vanligt igen.
Vi stannade till en stund för mat i Mjölby på Eat. Ett favoritställe som vi försöker besöka när vi har vägarna förbi.
Så här såg det ut i morse innan taxin kom.
Igår var det första riktiga dagen i skolan för Ebba efter en vecka hemma. Alvedonet slutade hon med efter bara några dagar hemma. Inget morfin och det är positivt. Vid operationen fick hon en dos med penicillin och en på uppvaket. Hon hade även fått några sprutor lokalbedövning där ingreppet gjordes. Men i övrigt bara alvedonaktiga preparat. Först intravenöst och dagen efter som smältande tablett på munnen. Stark och tålig tjej vår Ebba.
Så skönt det var att komma hem till alla bra anpassningar och djur. Så mycket smidigare än på sjukhuset.
Om ungefär en vecka är det redan dags att börja plocka bort vaddet. Minst två veckor ska det sitta och Ebba har fått välja hur hon vill göra. Lite vadd ska viras av från armen varje dag. Det brukar bli en chock att helt plötsligt bli "naken" om armen när vaddet plockats bort. Och onödig rädsla undviker vi gärna. Tror det blir lättare att våga komma igång att röra på armen och använda den igen om rädslan uteblir.
Nu ska jag fortsätta med alla måsten och borden. Innan tjejerna kommer hem från skolan igen.
