31 augusti 2012

Kvalitetstid

Idag har jag och maken haft några timmars egentid. Barnen har varit på dagis. Det är bra med behovsplats.
Bara få sitta och ta en fika i lugn och ro. Prata ostört. Det är guld värt.
Nu är man energitankad.

I morgon kommer syrran med barn på besök. Hoppas båda systrarna kommer. Då blir det tacos för hela slanten.

Ha en trevlig helg!

29 augusti 2012

Sjukt nöjd...

...med min nya frisyr. Kände direkt att jag var i trygga händer hos frisören. Kan rekommendera Hon & Han i Nässjö. Hon förklarade vad mitt hår behövde. Kör sa jag. Kanalklippning blev det istället för uppklippning. Kanalklippningen är som uttunning kan man säga. Alla frisörer blir alltid så förvånade över tjockleken på mitt hår.
Det är otroligt skönt att slippa den tjockleken nu.
Hade tänkt att ljusa upp håret. Men det blev en brun toning istället. Och är glad att jag gjorde det. Tack J för rådet!
Ebba och Linnea kom till frissan med sin assistent efter dagis. Ebba har tjatat om att få följa med och titta hur det fungerar hos frissan. Och dom kom lagom tills det var dags att skölja ur toningen i håret. Fyra stora ögon. Många intryck fick dom. Måste säga att personalen gav ett underbart bemötande. Nästa gång tjejerna behöver klippas, ska jag ta med dom till hon & han. Om jag inte klipper dom själv igen vill säga.

Köpte med mig schampo och balsam. Och en olja som jag ska använda varje gång jag tvättat håret.
Använder nästan aldrig balsam. Brukar göra en inpackning ibland.
Inte undra på att håret spretar åt alla håll.
Nu får det bli andra bullar.

Våra djur

Tindra 9 år
Oliver 10 år
Akilles 7 år (i okt)
Sudden 11 år (i nov)
Russin 15 år

Sjuklingar

Efter vaccinationen igår blev tjejernas armar svullna och rejält röda. Man får inte röra för då skriks det i högan sky.
Så idag fick vi ställa in alla evenemang. Tjejerna fick vara hemma från dagis och jag fick ställa in min resa till syrran.
Vet inte vad vi ska hitta idag istället. Damerna bad om att få göra chokladbollar.

28 augusti 2012

5-års kontroll

Idag har vi varit på den sista kontrollen för tjejerna på BVC. Känns lite trist. För vi har haft så bra sköterskor. Nästa gång det blir "vanlig" kontroll blir det i skolan. Stora tjejer man har nu.

Först ut var det synundersökningen för först Linnea. Sen Ebba.
Linnea var entusiastisk och tyckte det var skoj. Ebba verkade trött och gjorde så gott hon orkade. Men lyckades ändå se rätt bokstäver. Så det blev inga glasögon för tjejerna den här gången heller.

Sen kom det jag bävade för mest. Hörseltestet. Hua! Har varit på hörseltest med tjejerna där dom sandpapprat pannan (bebisar). Och andra där dom fått titta på tvskärmar.
Alltid har vi fått höra att testet inte blivit godkänt. Barnen har inte hört dom låg tonerna. Men så idag blev testerna godkända. Linnea hörde fler än hon behövde. Ebba tröttsorken försvann in i dagdrömmarna en kort stund mitt i testet. Hon hörde tillräckligt mycket för att även hon bli godkänd.
Det här testet kommer jag leva på länge. Äntligen godkända!
Det förekommer nämligen hörselnedsättning i diagnosen OI.

Sen blev det lättare evenemang. Klippa ut en cirkel och skriva sitt namn där i. Rita streck i en labyrint och rita cirkel, rektangel och triangel. Allt gick galant. Svara på frågor var inte heller några problem.

Vikt och längd togs sen. Linnea var ca 92 cm och Ebba 89 cm. Glömde ta med mig boken. Och missade lappen med uppgifterna på. Så längden är jag inte helt hundra på. Linnea vägde 21 kg och Ebba 17,5 kg. Dom följer sina egna kurvor. Det är det enda som räknas.

Innan vi åkte hemifrån emlade jag deras vänstra arm. Lite bedövning gav det väl.
Linnea var lite övermodig och fegade ur när sprutan skulle in. Men tittade när hon stack och allt gick bra. Plåster på. Tur att Linnea var först. För hon är modigast.
Ebba var också modig först. Men blev rädd och vi fick hålla henne. När hon såg nålen i armen och upptäckte att det inte gjorde så ont, lugnade hon ner sig. Så var det klart. Ett fint plåster till henne med.

Är mycket stolt över mina töser.

27 augusti 2012

Roligt

Innan jag säger god natt, vill jag bara säga att det är roligt att det är så många inne och läser min blogg.
Roligt är det också att det dimper ner en kommentar emellanåt.

I morgon är det 5-års kontroll på BVC med tillhörande spruta. Tur man har emlaplåster hemma. Hoppas hörseln och synen är bra. Resten är jag inte ett dugg orolig för.

Och hör och häpna. Jag har tagit mig tid att äntligen gå till frissan. Det var inte igår. Den här gången ska tjejerna med och titta. Dom har tjatat och dom slutar tidigt i morgon. Så det blir perfekt.

Två frisyrer jag funderar på. Vad tycker ni?

Playmobil

Nu har jag fixat iordning tjejernas bord till deras playmobil. Två skrivbord gjordes om och fick korta ben (16 cm) och blev lekbord. När man har korta barn får man tänka smått. Detta blir perfekt att sitta vid och stå på knä för att räcka lite längre upp. Och matta under för värmen och mjukheten.
Valde att sätta borden på längden, så bråken inte blir så många och så når barnen på båda sidorna.

Ebba - Mammas hjältinna!

Ebba har blommat ut. Som en härligt doftande ros. Så underbar och len och vacker.
Sen vi flyttade till skolan har Ebba blivit en stor tjej. Hon klarar mycket mer själv. Och det viktigaste av allt, vill göra mycket själv. Blir arg när man erbjuder hjälp. Bara man har gott om tid, så är det lugnt och låter henne hållas.

Tokfian Ebba har roat sig i garderoben
Som benskör, kan man även ha sköra tänder. Vilket ni kan se på bl.a. färgen på tänderna.
Men något stort hände i helgen. Den lilla tösen blev först ut av tjejerna att tappa sin första tand.
Det här är stort.
Den här lilla tjejen som har haft dålig balans och dessutom inte litat på att kroppen bär henne, testar mer
och mer började åka så här på bobbycaren igår.
Något som Linnea har gjort länge. Att Ebba vågar är den största vinsten.
Nu när vi fixade nya garderober till hallen, planerade vi den så att barnen själva kunde ta
vantar och mössor och annat. På gott och ont. Man får påminna att plocka upp efter sig.
Men det är bra träning till att klä på och klä av sig själva.

Innan har Ebba inte velat prova saker. Hennes rädsla har har tagit överhand. Men nu när vi (läs jag) har låtit henne vara och inte ställt några större krav på henne. Insett att hon nog aldrig kommer att gå själv och accepterat läget. Har hon sakta men säkert hittat sig själv och förstått själv att kroppen håller för lek och klättring.
I förra veckan trillade hon av cykeln. Fick lite ont i armen (kan ha blivit en spricka) och slog i näsan. Grät en liten stund. Hande nog ont i armen ett tag. Men sa inget och klagade inte nämnvärt.
Igår när vi hade varit i Jönköping och hade plockat ut det vi hade köpt, började Ebba klättra i bilen. Olyckligtvis trillade hon ner från sätet och landade på en bädd av tjejernas kepsar och jackor och ett par converse i storlek 23. Hon blev så klart ledsen och blev lite öm på låret. Men än en gång fick Ebba bevisat för sig att kroppen oftast håller även fast det händer olyckor. Det känns bra.


26 augusti 2012

Veckans tack och summering

Först och främst vill jag tacka h*n på kommunen som tog mig på allvar med taxibristerna.
Sen vill jag tacka personalen på Jönköpings djursjukhus. Underbart bemötande och mycket serviceinriktade.

För övrigt har halva veckan varit bra. Sen jag började skjutsa barnen själv till dagis kan man säga.
Bakade lite kakor i början på veckan. Har donat lite här hemma. Haft tvättstugetjänst. Fattar inte hur mycket kläder och handdukar man använder. Bara byta lakan i sängarna, blir maskiner.
Fast jag tycker det är ganska kul att tvätta kläder. Roligare än att ta hand om disken.

Helgen har varit underbar. Efter bra besked hos vet. i fredags, blev det tacos och fångarna på fortet med godis och chips.
Lördagen bjöd på marknad i Bringetofta. Har varit på bättre marknader. Men vädret var perfekt och korven smakade bra. Punkt!
En bit pizza och tv mys med familjen fick avsluta dagen.
Idag tog vi en tur till IKEA och införskaffade bäddsoffan vi har funderat på en stund.
Lite annat smått och gott. Ramar och taklampor till köket. Det är verkligen svårt med belysningen till rum med högt till tak.
Just nu har vi i stort sett bara lysrör. Det är ljust. Men noll mysigt och hemtrevligt.

Nu är det dags att sova, så man orkar upp i morgon.
Morgondagens första inlägg kommer handla om Ebba.
Mammas hjältinna!

24 augusti 2012

Taxi del 2

Hoppsan hejsan! Nu händer det grejer. Att man ska behöva bli arg för att det ska hända grejer. Men det är skönt att få bli arg när det gäller viktiga saker.
Och tur i oturen är det fler föräldrar som har ringt och klagat på samma taxibolag. Då var jag inte känslig. Bara väldigt mån om mina barns säkerhet. Som t.ex. att tjejernas permobiler inte spänns fast i taxibussen. Vad händer vid en dikeskörning. Eller en krock. En permobil väger 85 kg.
Har berättat för kommunen hur vi har upplevt dessa två veckor med nytt taxibolag. Och h*n på kommunen är på min sida. Nä, det är inte min sida. Det är taxibarnens sida. Men det är vi som för deras talan.
H*n på kommunen blev stum när jag berättade hur taxi agerat och behandlat oss.
Det finns två ord man kan säga som symboliserar den här soppan. Byråkrati och tungrott. Den som skriver avtalen som rör de handikappade barnen har inte varit med och beslutat. Vet dom ens vad/vilka dom har att göra med.
"Vår" chaufför vet inte ens vad dessa har för handikapp. Ganska viktigt och hade chefen på bolaget frågat. Hade jag gladeligen berättat.
Summa summarum. Kommunen köper bilstolar till de barn som behöver. För att slippa vidare bråk. Men helt klart har kommunen satt ner sin fot.
Ett möte mellan kommun och bolag ska hållas. Då lämnas även kommunens stolar. Fram tills dess kör jag Ebba och Linnea till och från dagis. Då vet jag att dom sitter som dom ska. Med bältet på rätt ställe och i lagom höjd.
Det finns så många detaljer som skulle kunna skrivas. Men jag håller det lite allmänt.

Nu ska jag gå och krypa i säng. I morgon ska jag plantera ner jordgubbsplantorna vi flyttade med oss. Och sen drar vi iväg på marknad.
Orkar jag, funderar jag på att baka scones i morgon bitti. Mums!

Rävskabb och hjärtultraljud

Idag var det så dags att åka till Jönköping och djursjukhuset där. Ett ultraljud på Olivers hjärta var bokat. Nervöst var det. Eftersom han är fyllda 10 och cavalier king charles spaniel, så har han inte oddsen med sig. Veterinären jag var hos för två veckor sen i Nässjö sa att han borde ha blåsljud just för att han var cavalier och 10 år. Men ultraljudet visade inget. Möjligtvis något diffust på en klaff. Men inget han är berörd av och inget som ska åtgärdas. Anledningen till att vet. ville kolla också var för att Oliver torrhostat en tid. Men hostan kommer nog från luftvägarna. Så det kommer kollas framöver. Vet. hörde inget på lungorna med stetoskopet. Så därför kändes det inte akut.
Sökte egentligen från början pga att Oliver haft kladdiga ögon och varit röd. Tre små sår på hornhinnan hade han som börjat läka. Salva fyra ggr om dagen och skölja minst fyra ggr efteråt. I sanningens namn, har jag bara kommit ihåg/hunnit tre ggr om dagen. Får ju nästan sätta alarm för att komma ihåg. Och idag två veckor senare, såg ögonen bättre ut. Men ska fortsätta en vecka till med salva och skölj. Tyvärr är infektioner i ögonen på cavalierer väldigt vanliga. I så fall har Oliver varit skonad från det.
Vid dagens besök såg veterinären att han såg risig ut i pälsen och hade som skorv. Rävskabb var den troliga diagnosen. Det tydde på det. Så nu har vi börjat medicinera mot det också. Trodde att det skulle vara slut på mediciner nu. Men istället fick vi fler.

Akilles då. Hans historia är lite mer luddig och inte alls så självklar som Olivers.
För det första hade han kli i öronen och skakade mycket på huvudet. Mycket gojs har torkats bort. Men ändå har han inte varit nöjd. Så då tog jag honom också till veterinären samtidigt som Oliver.
Jovisst var det bakterier och gästsvamp i öronen. Hua! Så öronen har rengjorts med skölj varje dag. Men efter dagens besök fanns det lite kvar ändå. Så då är det bara att fortsätta tvätta öronen ett tag till. Ny odling togs också.
Akilles har även varit stel och haft rätt så ont i bakdelen. Vi (jag & veterinären) visste först inte vad det kunde bero på. Svarade på många frågor. Akilles har inte velat hoppa in i bilen och har skrikit när han bajsat.
Han har fått antiinflammatorisk medicin. Han har blivit nästan som han var innan. Men han är inte alls lika livlig som han var innan. Nu efter halva kuren är han hyfsat pigg. Men inte riktigt sej själv. Han blev kollad i rumpan idag. Stackarn! Inget fel på analsäckarna. Men där emot var hans prostata förstorad. Och det verkar som att det är en inflammation. Men väntar på provsvaret från urinet vi lyckades få. Tur att man har en hane. Så det blev en sju dagars kur mot prostatan och ett ultraljud om två veckor. För att se att prostatan har krympt. Även Akilles fick recept för rävskabb.
Även om det är mycket mediciner och pill just nu. Känns det ändå rätt okej. Inga av sjukdomarna som Oliver och Akilles har, kommer vara bestående.
Och det känns bra. Jag kommer framförallt att få ha Oliver kvar ett tag till.

23 augusti 2012

Taxi var god dröj

Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig och var jag ska börja nysta.
Fick ett samtal strax efter midsommar om att tjejerna ska åka med ett annat taxibolag. Det vi haft har funkat helt klanderfritt och vi har trivts bra med bolaget och chaufförerna. Men nu hade ett annat bolag lagt ett billigare bud och fått körningen. Varför ska allt handla om pengar hela tiden. Var är kvalitén då? Kvantiteten betyder ingenting om inte kvalitén finns.
Hörde ingenting från taxibolaget på hela sommaren. Inte kommunen heller. Tillslut ringde jag upp den veckan tjejerna började efter sommarlovet. Då sa kommunen att taxibolaget skulle ha ringt och taxin sa att kommunen skulle ha ringt. Värsta cirkusen. Ingen verkade vilja ta sitt ansvar. Det kändes ju inte direkt tryggt.
Så började tjejerna åka taxi tillslut. Först sas det att allt var klart med tiderna. Samma tider som dom åkt tidigare. Nu efter två veckor har tiderna ändrats lite. Via dagis för övrigt. Trodde att taxi skulle vända sig till mig som förälder vid sånna frågor. Tänk dom det var så att jag hade ett jobb utanför hemmet, och jag slutat låt säga kl 15 och taxin kommit 15,30. Nu kanske taxin istället skulle ha kommit 15,05. Vem skulle ha varit hemma då och tagit emot. Visst vi har assistent. Men hon har ju sitt schema. Och det ska i så fall ändras också. Det är inte ändringen i sig som jag blir arg på. Det är hur saker och ting sköts som jag blir arg på. Att få ett samtal från dagis där det meddelas att taxitiden har ändrats. Vad ska man säga då. Tack då!
Varför är man konflikträdd. Skulle vilja säga vissa människor ett och annat. Har så mycket inom mig som skulle vilja komma ut. Det är ju för sjutton för tjejernas skull.

Den första dagen taxichauffören kom hade h*n med sig två bilkuddar. Vad brukar en femåring åka på i bilen. Kudde brukar väl vara från 6-7år. Dessutom är mina töser kortväxta. Ca 90 cm långa. Och dessutom pga deras benskörhet, behöver sitta extra säkert i bilen. Skulle till och med vilja ha dom bakvända för nackens skull. Då behöver bilen anpassas och den är för gammal enl. försäkringskassan.
Med detta skulle jag vilja säga att hade taxibolaget varit minsta lilla intresserade, så hade dom ringt och tagit reda på vad tjejerna behövde för bilstolar i god tid inför starten efter sommaren. Det är ju dom som har lagt bud på turen mellan vårt hem och dagis tur och retur. Kräver jag för mycket? Jag tycker inte det. Är det jag som borde ha ringt och informerat? Det är ju inte jag som har valt ändringen. Eller är det kommunen som borde ha ringt.
Annan bilstol togs med. Inte alls bra för nacken och dessutom EN. En jävla stol. Ska dom turas om eller? Vem stolar åker dom i tror ni. Jo våra egna stolar. Hade tänkt låna ut dom på sin höjd i två, tre dagar. Är glad över att dom åker säkert som tur är. När bältet sitter som det ska. Inte så ofta direkt. Nu har dom lånat våra stolar i två veckor. Och jag börjar bli jäkligt less på ignoransen. Och min tysthet.
Bilstolarna ställs av innanför ytterdörren på dagis. Vem som helst kan på så vis ta med sig en stol som är lättburen. Vet inte om jag är känslig. Men jag har inte lust att bli av med dom. Dom är välbehövda.
Vill inte ha det så här. Den här frustrationen över att ingenting fungerar.

Antingen har vi varit väldigt bortskämda eller så är det jag som är känslig.
Vad kan man kräva egentligen? Kan man t.ex. kräva att taxichauffören ska prata med barnen och säga hej när h*n kommer. Vara trevlig och inte stressa och vimsa omkring. Vilja stänga dörren medan barnet sitter inne i taxin och gråter och mamman insisterar på att vilja trösta.
Idag fick jag nog. Jag ringde och sa att jag fått nog. Jag vill inte låna ut stolarna till dom längre. Det är våra. Skaffa egna. Tar man åt sig en körning får man faktiskt fixa det som behövs.
Jag kommer köra tills dess att stolar införskaffats. Vet inte hur jag ska protestera på annat sätt. Utom det verbala. Försöker hela tiden och ta konflikterna. Utmanar mig själv. Måste.

Nu ska jag ta och ringa kommunen. Har en känsla av att vissa som egentligen inte borde veta något, vet mer än mig. Gillar inte antydningar. Hoppas att jag kan få rätsida på det här nu. Det kommer inte funka i långa loppet.

17 augusti 2012

Medicinering

Igår var vi på medicinering. Det kändes som em evighet sen vi var där. På gott och ont. Det brukar bli mer tårar när det gått lång tid.
Stress på morgonen som vanligt. Frukost = tjat, tjat, tjat. Blir tillslut en halv banan och oboy. Sen plasta händer med gladpack med emlasalva under. På med kläder och sen dra igenom borsten några ggr i håren. Några aj, aj, aj. Sen in på toa och försöka få fason på sig själv. För att sen sätta sig i bilen på väg mot Ryhov i Jönköping.
Idag ville dom ha vikt på tjejerna. Det var även en mycket trevlig kvinnlig överläkare där för samtal. Trevligaste läkaren hittills. Trodde hon skulle kika på tjejerna också. Men hon tyckte säkert inte att det behövdes.

Droppet tar fyra timmar. Vilket oftast känns som en evighet.
Igår var det Ebba som började. Hon blev ledsen och sköterskan blev stressad och kärlet "försvann". Då lät dom Ebba lugna ner sig och tog Linnea istället som är mer trygg i situationen. Linnea sa inte ett pip och på någon minut satt pvkn och blodet kom så fint.
När dom sen skulle ta Ebba igen var det inga problem. Hon sa inget och pvkn sattes nästan lika fort som Neas . Det är så skönt när det går lätt och smidigt på medicineringen. Har väl för många port à cath strul i bagaget där det har tagit åtskilliga timmar extra med röntgen och väntan. Men nu är dom dumma portarna borta.

För att fördriva tiden var vi mest på lekterapin med tjejerna. Där målades det på muggar och lekte sjukhus med dockor och playmobil, duplo och måla i målarbok.
Men det är som att det finns för mycket att göra, så dom bara tittar på allt och alla. Leker sen en stund, för att fem min senare leka m något annat.

Lunchen var god. Soppa och pannkakor med sylt. Jag åt bakad potatis med kycklingröra.

Nu ska jag gå ner och börja min dag. Hoppas ni får en härlig fredag.

Goda grannar

I veckan när vi packade in det sista (från det gamla huset) i bil och på kärran, kom en av våra grannar och lämnade denna fina orkidé till oss. Vi har bara talats vid ett par gånger och hejat när vi har fått ögonkontakt. Tycker det är väldigt fint gjort och det värmde i hjärtat.
Det är inte annat än att man kommer sakna sina grannar där borta på andra sidan skogen. Men jag har sagt till båda grannarna att dom gärna får titta bort när vi kommit i ordning.

15 augusti 2012

Besök

Idag kommer syrran hit med sina kids och hälsar på. Det ser fortfarande ut som kriget här hemma. Men det får funka. Köket är hyfsat och tjejernas rum kan man leka i. Så då klarar vi oss.
Jag, tjejerna och tjejernas assistent har bakat lite nu på förmiddagen. Vi måste ju ha något att bjuda på.

13 augusti 2012

Snart och hallgarderober

Skulle så gärna vilja visa er många bilder här hemifrån nu när rummen är målade. Men ni får vänta ett tag till. För det ser ut som kriget här hemma. Förstår inte hur och var vi fick plats med alla dessa grejer. Vi har flyttat till ett hus som är tre gånger så stort som det vi hade innan. Nu står det för visso kartonger här och där med saker som ska in i skåp och andra möbler.
Det är så mycket så jag vet knappt var jag ska börja. Har tömt två kartonger i köket och några ikeapåsar.
Ska fixa en stång i en av dom nya garderoberna som står i hallen. Då blir det ordning och reda i en del av hallen också.
Nu kan vi erbjuda barnen en egen garderob, där dom lättare kan nå sina ytterkläder. Stången hänger längre ner och backen med vantar och mössor är väldigt nåbar längst ner i paxgarderoben. Det kommer att bli bra till vintern.

Nu måste jag sätta fart så man blir klar någon gång.



10 augusti 2012

Underbart

• att kunna nå upp till handfatet och borsta tänderna själv.
• att kunna hjälpa mamma att fläcka av kläder och starta maskinen.

9 augusti 2012

2 nätter...

...är de nätter vi har sovit i vår skola. Förutom den natten vi sov här innan möblerna var på plats. Undra om man kommer säga något annat än skolan. Hemma hoppas jag. Första natten var lite pirrig för barnen. Många frågor, uppspelta och ville/kunde inte sova. Även jag hade lite svårt att somna. Hela dagen hade det varit full gas. Lite svårt att slappna av och sova då.

När vi flyttade hit (700 meter från vårt andra hus) vräkte regnet ner. Men det gick bra ändå. Nu står det kartonger huller om buller. Ganska många kartonger är redan tömda. Men ännu fler är fortfarande fulla.
Köket känns som prio ett. Sen skulle jag vilja börja med gardinerna.

Var på Ikea igår. Det fick bli ett snabbesök. 4 paxgarderober inhandlades. Två till hallen och två till walk in closeten. Köpte några småsaker. Ska göra en lista på vad vi kommer att behöva handla. Det är nog en hel del.

Efter ikeabesöket åkte vi och hämtade våra katter "hemma" och körde hem dom till skolan. Gammelkatten Rusdin gick omkring en stund. Sen la han sig och vila på golvet. Tindra skrek mest och var varvat nyfiken och varvat rädd. Sudden hittade vi först inte. Vi ropade och ropade. Men ingen Sudden kom. Tjejerna ville inte åka utan. Vid läggningen åkte pappan tillbaka till huset och kunde plocka med dig Sudden också. En nyfiken äldre herre.

Nu ska jag ta med mig barnen ner och äta frukost.

6 augusti 2012

Köket

Köket är i princip färdigt. Allt står på plats. Listerna sitter och fodren runt dörren är där.
Nu ska man bara hitta bra platser till prylarna som ska i lådorna. Men det tror jag att det löser sig efter hand.

En stor "anslagstavla" från skolans tid ska målas med magnetfärg och tavelkritorfärg. Och vanlig bruten vit färg blir det nog. Tavlan är 2 x 4 meter stor. Ska ha några tavellister med kokböcker på där också.
Det kommer bli kalasbra!!

Uppdatering

Det var ett tag sen jag uppdaterade hur det går i skolan.
Allt är målat. Dom två sista rummen (hallen, vardagsrummet och det svåra i trappen) lejde vi bort. Och oj vad snabbt det gick helt plötsligt.
Vi har lite lister kvar att sätta dit och lite fler att måla vita. Målningen tar vi som vinterprojekt.

Så nu är det till att lasta släpkärran med kartonger och annat och köra bort det till vårt nya hem. Om max en vecka BOR vi där på riktigt. Inte bara vara där och renovera eller greja. Utan vara där hela tiden och vakna där, tvätta där, mysa där, bråka där, bli sams där och min tanke är att bli mer harmonisk där och oroa mig mindre där.