Sportlovet come and gone

Då var årets sportlov överstökat. Eller tyvärr redan slut. Tiden går så fort när man har roligt. Även fast jag älskar rutiner, så är det skönt att slippa vakna av klockan tidigt på morgonen. Gå och lägga sig sent på kvällen och vara tillsammans. 

Veckan började rätt lugnt med renovering i köket. Fixade klart väggen där vi satte in en altandörr för nått år sen. Lister och sånt där tråkigt som man konstigt nog alltid lämnar. Passade även på att sy om köksgardinerna från knytgardiner till vanliga kappor. 

På tisdagen blev det lite roligare för barnen. Då drog vi till Jönköping för att gå på Vaiana. En riktigt bra film som jag verkligen kan rekommendera. Passade på att köpa lite kläder till barnen när vi ändå var i storstan och lite annat smått och gott.

Det är så konstigt att alla lov ska "förstöras" av att något barn skadar sig. Men det är ju sånt som man får räkna med tyvärr. Linnea mådde lite bättre dagen efter, så då pysslade vi lite hemmavid. Tjejerna har riktigt bra med fantasi, så det är inte så svårt för dom att ha saker att göra. 

Drog en repa till dollarstore i Eksjö med brudarna på fredagen för då började alla bli rastlösa. Det var kul att Linnea valde att gå med rullatorn i butiken. Den värsta rädslan hade gått över då. 

Det blev ett helt okej lov ändå, trots vurpan mitt i. Om några månader är det väl påsklov också. Tiden går så fort tycker jag. 

Inåtvänd

Den senaste tiden har jag känt mig riktigt inåtvänd. Mest pga värk i rygg och axlar. Jag liksom grottar in mig istället för att hitta lösningar till problemet/lösa problemet. Grubblar mycket och får katastroftankar. Att jag har ont i axlar och nacke nu, beror mest på att jag är otränad och om man då lägger till ett mycket större hjälpbehov hos Linnea så blir det inget bra. Att vakna och känna direkt värken i svanken, känns rätt deprimerande. Men när man väl kommer upp och börjar röra på sig blir det mycket bättre. Smörjer axlarna med heat lotion och sover med betskena.

Jag glömmer bort mig och allt fokus ligger på barnen när någon har ont. Kanske inte så konstigt. Det är ju så man funkar. Men nu när Linnea mår mycket bättre. Hon får fortfarande ont när hon gör vissa saker, men rör sig bättre för egen maskin.

Saken blir ju inte bättre av att vi busigare i veckan pratade om att åka med mamma och systrar med familjer till ett lekland i Vimmerby och leka runt. Men det var ju bara att ställa in nu. Det är vid sånna tillfällen som OI verkligen suger. Att behöva avstå roliga saker pga benbrott eller smärta.

Nya tag nästa vecka! Se framåt och inte bakåt!

En tripp till akuten och VC

I går på eftermiddagen gick det inte riktigt som vi hade tänkt. Lagom när maten var klar och Linnea var på väg ut till köket, snubblade hon på hallmattan och for på rumpan och sen for hon bakåt som att hon höll på att lägga sig ner på rygg. 

Först kom rädslan för smärtan och sen kom smärtan. Lyfte försiktigt upp henne till stående och hon kunde med hjälp gå den sista biten ut till köket.

Hon ville inget äta av förståeliga skäl. Efter lite vila och alvedon hade inte smärtan avtagit så mycket som vi hoppats på. Så då ringde vi akuten i Eksjö. Fick prata med en snäsig yngre tjej som helt klart var überstressad eller hade en dålig dag. Inte fasen visste jag att man var tvungen att ringa 1177 innan man fick besöka akuten. Knäppt det där! 

Men i alla fall så fixade vi så att Ebba kunde få vara hos syrran medan vi var iväg. Förstår att Ebba inte vill sitta där och bara glo. Även hundarna fick hänga med dit bort för lek. 

Hela väntrummet var fullt när vi kom dit och fler kom det under tiden vi satt där. Vi tog en kopp kaffe och glodde lite förstrött i telefonerna medan tiden gick.

När vi suttit i två timmar utan att ens fått komma in och träffa någon, gick jag och frågade sköterskan vid disken hur länge till hon trodde det skulle ta. Och det visste hon givetvis inte. Vilket man förstår med tanke på att mer akuta fall kommer före Linnea som bara hade ont.

När två och en halv timma hade gått bestämde vi oss för att vända hem igen. Medan vi satt och väntade på att Ted skulle köra fram bilen, ropades Linneas namn upp. Men efter att ha pratat med sköterskan en kort stund och sen kollat med Linnea och hur ont hon hade, valde vi ändå att åka hem igen. Tog det 2,5 timma att bara komma in, hur lång tid skulle det inte ta då att få träffa läkare, sen ev. vänta på röntgen och sen ev. träffa läkaren igen. Och så vänta på att få kontakt med en ortoped i Stockholm för rådgivning. Ibland önskar jag att man kunde få gå rätt upp till röntgen och sen åka hem. Särskilt med tanke på att vi är experter på tjejerna. Men det är väldigt sällan de på akuten lyssnar och faktiskt litar på vår ingående kunskap. Men det är väl som det är med det tyvärr. Så vi åkte hem i alla fall och käkade lite kvällsmat efter att ha hämtat upp Ebba och hundarna. Linnea sov gott hela natten i sin säng. Hon hade inga problem att vända sig i sängen under natten. Och det är ju positivt. Hade hon haft ont hade hon inte velat röra sig.

Ställde klockan hyfsat tidigt för att ringa till VC innan dom öppnade. För nu mer funkar det tydligen så här: Inga vanliga  tider finna att tillgå under lång tid framöver. Utan man måste ringa okristligt tidigt för att komma först i telefonkön, för att kunna få en akuttid. Får man ingen den dagen, så är det samma procedur dagen efter. VC har blivit små mini akuter. Men nu fick vi en tid på fm idag, vilket var tur för oss. 

När Linnea vaknade var hon super stel och kunde knappt sätta sig upp för att det spände och gjorde då ont pga det.. Då gör det extra ont i mammahjärtat. Efter lite förflyttningar och toabesök, lättade stelheten lite och när hon skulle klä på sig valde hon rullatorn istället för rullstolen. 

Läkaren på VC trodde det var en muskelsträckning eftersom Linnea inte reagerade när läkaren tryckte på de ställena hon sa att det gjorde ont på. Det första jag tänkte på igår var att hon fått en kotkompression i ryggen när hon landade hårt på rumpan. Har inte lämnat den tanken än eftersom det är väldigt vanligt. Men kanske mer på yngre barn. Men å andra sidan borde det kanske göra ont när man trycker på ryggraden och att det borde göra ont när man går. Läkaren gick lite på min linje och strunta i röntgen, eftersom strålningen gör skelettet skörare. Som benskör ska man bara röntga i nödfall. Och med tanke på att smärtan nästan är borta nu och hon går omkring med rullatorn, så borde hon vara helt okej inom några dagar igen. Om inte får vi väl ringa VC igen och få en remiss till röntgen. Jag har ju alltid "vår" ortoped i Stockholm att ringa och rådfråga. 

Så typiskt att sånt här händer på loven. Förra gången var dagen innan julafton. Men då gick det ganska bra också. Nu ska vi mysa ner oss i soffan med en film.

Immunförsvar och sjuka barn

Jag måste ha ett sjuhelsikes immunförsvar, när alla runt omkring en blir sjuka i säsongsrelaterade sjukdomar men jag håller mig frisk. Trots att man är mitt uppe i det. Torkar näsor och blir hostad på och delar säng med en som hostar och snorar men ändå inte en tillstymmelse till influensa och feber. Trodde det var på g när näsan började rinna en dag. Men det försvann lika fort.

Blir sällan sjuk och minns inte när jag hade feber senast. Kanske det var för 5 eller 6 år sen när hela familjen låg däckade. 

Ebba började bli sjuk efter simningen på måndagen när vi skulle åka påårskontroll till Stockholm. Var sannolikt badet som triggade igång det. Höll den troliga febern i schack när vi var där. På onsdagen kom snoret. Så vi klarade dagarna bra där uppe. Och vi märkte på Linnea att hon började bli hängig där på onsdagen. När vi kom hem från Stockholm tog vi tempen och den låg strax under feber som för dom är 38 grader. Det är i alla fall då dom är påverkade. Så ingen skola för någon av dom på torsdagen. På fredagen var det studiedag så det var lugnt med skolan där. Mycket hosta var det denna omgången. Linnea fick mycket värre hosta än Ebba och jag blev orolig att Linnea skulle hosta av ett revben till slut. Fick noll respons från vc. Fick frågan om jag tyckte Linnea behövde deras hjälp. Men hallå!!? Varför tror du jag ringer? Har inget förtroende där längre. Har alltid fått hjälp på "vår" vc när det har gällt tjejerna. Men då när jag ringde blev jag förbryllad. Han hade ändå info om deras handikapp och min oro för revbenen. Dessutom hade hon fått ont i öronen. Men tack vare att vi hade starkare medicin hemma sen innan, fick det bli egenvård hemma. Hostan hos båda tjejerna försvann efter ett par veckor allt som allt. Men det försvann några simträningar, gympalektioner och några tvärflöjtslektioner tyvärr. 

Sen var det pappans tur att bli sjuk. Men en massa hosta och snor. Men inte jag. 

Tjejerna var hemma på måndagen veckan efter. Men sen fick dom allt gå igen. Det känns så trist att behöva skicka dom pga att dom missar massor och får en massa läxor hem. Pressen i skolan börjar redan när dom går i första klass. Minns inte att det var så när jag gick i lågstadiet. En dag hemma från skolan och en rejält tjock mapp kommer hem i skolväskan. 

Men nu är dom pigga och krya igen och det är skönt!