Vad gör man?

Pratade med med en person igår som vi har "känt" i 9 år nu. En person som ska hjälpa mina töser att nå mål och utvecklas. 

Men jag har känt under flera år egentligen att det inte händer nåt och att det mer och mer skär sig mellan denne person och tjejerna. Jag känner mig villrådig. Valet är egentligen väldigt enkelt i teorin. Men inte superlätt i praktiken. Man kan troligtvis inte bara byta ut. 

Under samtalet igår diskuterade vi lite olika saker och kom son vanligt in på området vikt. Kämpar som tusan här hemma för att servera rätt mat och mängd utan på något vis diskutera vikt och kroppsfixering. Och motivera tjejerna att vilja träna och tycka det är hyfsat roligt. Försöker även förklara vad träningen ger. Starkt skelett och starkare musker så skelettet skyddas och att dom orkar mer. 

På vinterhalvåret är det inte superenkekt att komma på bra och roliga saker att göra för tjejerna. Cykla runt inomhus är roligt i två minuter. Gåbandet var förvisso rätt roligt. Men Linnea blev lite yr och pga rädd. 

I höstas ringde jag den aktuella personen med två idéer som jag hade kommit på som jag är rätt säker på att tjejerna skulle gilla. Den första var att göra någon form av cykelställ till tjejernas cyklar så dom blir som motionscyklar. Dom gillar att titta på youtube och tänkte då att jag och tjejerna kunde sitta och cykla tillsammans framför något skoj.

Den andra idén jag hade var att båda kunde få simning på recept. Jag vet att man kan få träning på recept. Men tänkte specificera det till simning. Simning är den allra bästa träningsformen och det dom tycker är roligast av allt. 

Det är alltså inga orimliga och omöjliga idéer jag har kommit med. Men när man måste ta hjälp från någon, blir det jävligt jobbigt. Särskilt när personen tycker det mesta är krångligt och inte ens verkar ta sig tid att ta reda på om idéerna kan genomföras. Jag kan inte svetsa något smidigt till cyklarna, men det kan säkert en tekniker på hjälpmedelcentralen. Ett telefonsamtal bort. Men tyvärr kan jag inte ringa det samtalet. Utan det måste den här personen göra. 

Att kolla upp hur man går till väga för att ev. kunna få simning på recept, vem som är ansvarig, finns pengar och vad krävs var tydligen för krångligt också. 

Vad är egentligen dennes arbetsuppgifter?

Att motivera, inspirera och få kidsen att utvecklas och nå uppsatta mål? Inte med våra tjejer i alla fall. Men ringa och kritisera och klaga verkar vara en uppgift. Än är inte sista ordet sagt!!! Jag tänker inte ge mig inom detta området heller!!! PUNKT!

Unna mig själv för en gång skull

När man har barn med handikapp får man helt enkelt stå tillbaka som person. I alla fall får jag göra det. Den tid jag har till mitt eget förfogande är den tid Ebba och Linnea är i skolan. Då ska jag hinna allt som jag inte kan göra obehindrat när dom är hemma. Och när dom är i skolan måste man vara beredd att ta emot samtal att någon har trillat och troligtvis brutit sig. Så full beredskap 24/7. 

Men nu i alla fall eftersom den veckan varit lugn, utan läkarbesök och smärtor eller sjukdomar, unnade jag mig riktig kvalitetstid.

I måndags fick jag nys om en bra massör från personalen i simhallen. Behövde hitt en ny eftersom den jag gått till innan hade ett fullsketet schema.

Ringde i tisdags och fick en återbudstid på onsdagen. En hel timma hade hon. Så underbart och häftigt eftersom hon gjorde en massage som jag aldrig testat innan. Eller skulle man man mer kunna säg "handpåläggning". Kraniosakral terapi tror jag det heter. Hon la sina händer stilla mellan massagebänken och kroppen. Jag trodde hon rörde dom i vågor. Men det gjorde hon inte.

Efteråt tilltog huvudvärken som jag räknade med. Gick och la mig och sov med hundarna 1,5 timma. Det var gött!

Sova middag är underskattat!

Dagen efter hade jag fortfarande lite huvudvärk och spänningar. Men kände mig lugn och avslappnad. Skulle gissa att det krävs ett antal ggr innan det mest är borta. 

På onsdagen hade jag lyckats att knipa  en elevtid på en nagelsalong i grannbyn. Har länge funderar på att fixa naglarna. Men inte haft möjlighet. Men nu fick jag till det. Så himla nöjd blev jag! Och det funkar finfint att både torka sig i röva och städa med dom på. Funderar redan ny på hur jag vill ha dom nästa gång när det är dags att fixa utväxten. 

Behövde verkligen att få unna mig själv detta! Och kommer fortsätta unna mig både massage och nya naglar. 

Hoppas ni får en bra helg!! För det ska jag ha!

Vadan detta

I fredags såg jag knoppar på våra trän i trädgården. Och nu är det snö överallt. Det vräker ner bokstavligt talat. Det som T skottade i morse, märks inte nu. Så jag åker väl på att gå ut och skotta manuellt innan jag ska åka till stan för att möta upp vid simhallen. 

Tycker det är fruktansvärt onödigt med snö nu. Men framförallt tycker jag det är synd om tjejerna som knappt tar sig fram med sina hjälpmedel när det är snö ute. Bara komma in i taxin i morse blev ett problem för Ebba då hjulen bara spann i snön. 

Vill ha vår och sol nu!!! 

Slappardag

Idag får det bli en sån. Kroppen vill det. Har sovit som en prinsessa i natt. Inga avbrott pga dåliga batterier i brandvarnaren eller annat som stör.

Döttrarna har kusin på besök och jag och maken tittar på vasaloppet, dricker kaffe och jag virkar lite.

Tacos står på menyn men annars kommer inte mycket hända om inte något energiryck inträffar. Dock inte så troligt.

Skön söndag inne, snöstorm ute.

Massa läkarbesök

I mars verkar läkarbesöken hopa sig för alla i familjen. Som tur är infaller dom inte på samma dagar förutom två. Tjejerna ska på medicinering, läkarbesök via habiliteringen och tandläkare än så länge. Det kan säkert komma något extra. Jag ska kolla leverfläcken, ta kompletterande blodprover och tandläkarbesök. T ska på hälsoundersökning. 

Sen är det dom vanliga "evenemangen" som simning, tvärflöjt och läxläsning.

Det var nyss lov, men efter mars är behöver slut behövs nog lov igen.

Sportlovet come and gone

Då var årets sportlov överstökat. Eller tyvärr redan slut. Tiden går så fort när man har roligt. Även fast jag älskar rutiner, så är det skönt att slippa vakna av klockan tidigt på morgonen. Gå och lägga sig sent på kvällen och vara tillsammans. 

Veckan började rätt lugnt med renovering i köket. Fixade klart väggen där vi satte in en altandörr för nått år sen. Lister och sånt där tråkigt som man konstigt nog alltid lämnar. Passade även på att sy om köksgardinerna från knytgardiner till vanliga kappor. 

På tisdagen blev det lite roligare för barnen. Då drog vi till Jönköping för att gå på Vaiana. En riktigt bra film som jag verkligen kan rekommendera. Passade på att köpa lite kläder till barnen när vi ändå var i storstan och lite annat smått och gott.

Det är så konstigt att alla lov ska "förstöras" av att något barn skadar sig. Men det är ju sånt som man får räkna med tyvärr. Linnea mådde lite bättre dagen efter, så då pysslade vi lite hemmavid. Tjejerna har riktigt bra med fantasi, så det är inte så svårt för dom att ha saker att göra. 

Drog en repa till dollarstore i Eksjö med brudarna på fredagen för då började alla bli rastlösa. Det var kul att Linnea valde att gå med rullatorn i butiken. Den värsta rädslan hade gått över då. 

Det blev ett helt okej lov ändå, trots vurpan mitt i. Om några månader är det väl påsklov också. Tiden går så fort tycker jag. 

Inåtvänd

Den senaste tiden har jag känt mig riktigt inåtvänd. Mest pga värk i rygg och axlar. Jag liksom grottar in mig istället för att hitta lösningar till problemet/lösa problemet. Grubblar mycket och får katastroftankar. Att jag har ont i axlar och nacke nu, beror mest på att jag är otränad och om man då lägger till ett mycket större hjälpbehov hos Linnea så blir det inget bra. Att vakna och känna direkt värken i svanken, känns rätt deprimerande. Men när man väl kommer upp och börjar röra på sig blir det mycket bättre. Smörjer axlarna med heat lotion och sover med betskena.

Jag glömmer bort mig och allt fokus ligger på barnen när någon har ont. Kanske inte så konstigt. Det är ju så man funkar. Men nu när Linnea mår mycket bättre. Hon får fortfarande ont när hon gör vissa saker, men rör sig bättre för egen maskin.

Saken blir ju inte bättre av att vi busigare i veckan pratade om att åka med mamma och systrar med familjer till ett lekland i Vimmerby och leka runt. Men det var ju bara att ställa in nu. Det är vid sånna tillfällen som OI verkligen suger. Att behöva avstå roliga saker pga benbrott eller smärta.

Nya tag nästa vecka! Se framåt och inte bakåt!

En tripp till akuten och VC

I går på eftermiddagen gick det inte riktigt som vi hade tänkt. Lagom när maten var klar och Linnea var på väg ut till köket, snubblade hon på hallmattan och for på rumpan och sen for hon bakåt som att hon höll på att lägga sig ner på rygg. 

Först kom rädslan för smärtan och sen kom smärtan. Lyfte försiktigt upp henne till stående och hon kunde med hjälp gå den sista biten ut till köket.

Hon ville inget äta av förståeliga skäl. Efter lite vila och alvedon hade inte smärtan avtagit så mycket som vi hoppats på. Så då ringde vi akuten i Eksjö. Fick prata med en snäsig yngre tjej som helt klart var überstressad eller hade en dålig dag. Inte fasen visste jag att man var tvungen att ringa 1177 innan man fick besöka akuten. Knäppt det där! 

Men i alla fall så fixade vi så att Ebba kunde få vara hos syrran medan vi var iväg. Förstår att Ebba inte vill sitta där och bara glo. Även hundarna fick hänga med dit bort för lek. 

Hela väntrummet var fullt när vi kom dit och fler kom det under tiden vi satt där. Vi tog en kopp kaffe och glodde lite förstrött i telefonerna medan tiden gick.

När vi suttit i två timmar utan att ens fått komma in och träffa någon, gick jag och frågade sköterskan vid disken hur länge till hon trodde det skulle ta. Och det visste hon givetvis inte. Vilket man förstår med tanke på att mer akuta fall kommer före Linnea som bara hade ont.

När två och en halv timma hade gått bestämde vi oss för att vända hem igen. Medan vi satt och väntade på att Ted skulle köra fram bilen, ropades Linneas namn upp. Men efter att ha pratat med sköterskan en kort stund och sen kollat med Linnea och hur ont hon hade, valde vi ändå att åka hem igen. Tog det 2,5 timma att bara komma in, hur lång tid skulle det inte ta då att få träffa läkare, sen ev. vänta på röntgen och sen ev. träffa läkaren igen. Och så vänta på att få kontakt med en ortoped i Stockholm för rådgivning. Ibland önskar jag att man kunde få gå rätt upp till röntgen och sen åka hem. Särskilt med tanke på att vi är experter på tjejerna. Men det är väldigt sällan de på akuten lyssnar och faktiskt litar på vår ingående kunskap. Men det är väl som det är med det tyvärr. Så vi åkte hem i alla fall och käkade lite kvällsmat efter att ha hämtat upp Ebba och hundarna. Linnea sov gott hela natten i sin säng. Hon hade inga problem att vända sig i sängen under natten. Och det är ju positivt. Hade hon haft ont hade hon inte velat röra sig.

Ställde klockan hyfsat tidigt för att ringa till VC innan dom öppnade. För nu mer funkar det tydligen så här: Inga vanliga  tider finna att tillgå under lång tid framöver. Utan man måste ringa okristligt tidigt för att komma först i telefonkön, för att kunna få en akuttid. Får man ingen den dagen, så är det samma procedur dagen efter. VC har blivit små mini akuter. Men nu fick vi en tid på fm idag, vilket var tur för oss. 

När Linnea vaknade var hon super stel och kunde knappt sätta sig upp för att det spände och gjorde då ont pga det.. Då gör det extra ont i mammahjärtat. Efter lite förflyttningar och toabesök, lättade stelheten lite och när hon skulle klä på sig valde hon rullatorn istället för rullstolen. 

Läkaren på VC trodde det var en muskelsträckning eftersom Linnea inte reagerade när läkaren tryckte på de ställena hon sa att det gjorde ont på. Det första jag tänkte på igår var att hon fått en kotkompression i ryggen när hon landade hårt på rumpan. Har inte lämnat den tanken än eftersom det är väldigt vanligt. Men kanske mer på yngre barn. Men å andra sidan borde det kanske göra ont när man trycker på ryggraden och att det borde göra ont när man går. Läkaren gick lite på min linje och strunta i röntgen, eftersom strålningen gör skelettet skörare. Som benskör ska man bara röntga i nödfall. Och med tanke på att smärtan nästan är borta nu och hon går omkring med rullatorn, så borde hon vara helt okej inom några dagar igen. Om inte får vi väl ringa VC igen och få en remiss till röntgen. Jag har ju alltid "vår" ortoped i Stockholm att ringa och rådfråga. 

Så typiskt att sånt här händer på loven. Förra gången var dagen innan julafton. Men då gick det ganska bra också. Nu ska vi mysa ner oss i soffan med en film.

Immunförsvar och sjuka barn

Jag måste ha ett sjuhelsikes immunförsvar, när alla runt omkring en blir sjuka i säsongsrelaterade sjukdomar men jag håller mig frisk. Trots att man är mitt uppe i det. Torkar näsor och blir hostad på och delar säng med en som hostar och snorar men ändå inte en tillstymmelse till influensa och feber. Trodde det var på g när näsan började rinna en dag. Men det försvann lika fort.

Blir sällan sjuk och minns inte när jag hade feber senast. Kanske det var för 5 eller 6 år sen när hela familjen låg däckade. 

Ebba började bli sjuk efter simningen på måndagen när vi skulle åka påårskontroll till Stockholm. Var sannolikt badet som triggade igång det. Höll den troliga febern i schack när vi var där. På onsdagen kom snoret. Så vi klarade dagarna bra där uppe. Och vi märkte på Linnea att hon började bli hängig där på onsdagen. När vi kom hem från Stockholm tog vi tempen och den låg strax under feber som för dom är 38 grader. Det är i alla fall då dom är påverkade. Så ingen skola för någon av dom på torsdagen. På fredagen var det studiedag så det var lugnt med skolan där. Mycket hosta var det denna omgången. Linnea fick mycket värre hosta än Ebba och jag blev orolig att Linnea skulle hosta av ett revben till slut. Fick noll respons från vc. Fick frågan om jag tyckte Linnea behövde deras hjälp. Men hallå!!? Varför tror du jag ringer? Har inget förtroende där längre. Har alltid fått hjälp på "vår" vc när det har gällt tjejerna. Men då när jag ringde blev jag förbryllad. Han hade ändå info om deras handikapp och min oro för revbenen. Dessutom hade hon fått ont i öronen. Men tack vare att vi hade starkare medicin hemma sen innan, fick det bli egenvård hemma. Hostan hos båda tjejerna försvann efter ett par veckor allt som allt. Men det försvann några simträningar, gympalektioner och några tvärflöjtslektioner tyvärr. 

Sen var det pappans tur att bli sjuk. Men en massa hosta och snor. Men inte jag. 

Tjejerna var hemma på måndagen veckan efter. Men sen fick dom allt gå igen. Det känns så trist att behöva skicka dom pga att dom missar massor och får en massa läxor hem. Pressen i skolan börjar redan när dom går i första klass. Minns inte att det var så när jag gick i lågstadiet. En dag hemma från skolan och en rejält tjock mapp kommer hem i skolväskan. 

Men nu är dom pigga och krya igen och det är skönt! 

Marabou mjölkchoklad glass

Ikväll gjorde jag, Linnea och Ebba hemmagjord glass.

Busenkelt var det dessutom.

Receptet finns i slutet av inlägget.

Så här gjorde vi:

Först vispade vi grädden fluffig.

Sen öppnade vi burken med sötad kondenserad mjölk och hällde den över grädden.

Sen blandar man noga.

Linnea häller i den rivna chokladen (som hon rivit själv).

Sen hackade hon mjölkchoklad. För att sen...

...smälta den över vattenbad.

Blanda sedan den rivna chokladen (spara lite till garnering) och den smälta chokladen med gräddsmeten.

Häll upp i en form som rymmer 1,5 liter.

Strö över den sparade rivna chokladen.

KLART!!

5 dl grädde

1 burk sötad kondenserad mjölk

200g mjölkchoklad (riv 100g och smält 100g)

Fler ingredienser är det inte. Grunden är grädde och mjölken, sen går smakerna att variera i det oändliga.

Musikalen Snövit

När vi var på medicinering senast fick vi fribiljetter till musikalen Snövit av Ryhov och min stora dag. Eftersom musikalen gick två dgr senare fick vi snabbt kolla över ass.timmarna och planera om lite. 

Riktigt bra platser fick vi också. På andra raden och i stort sett i mitten. 

Tyvärr var Nanne Grönwall sjuk och ersattes med en annan riktigt duktig sångerska.

Den elaka drottningen

Snövit och Harolden

De sju dvärgarna 

Drottningens olyckskorpar

Gillade verkligen drottningens coola kläder

Prinsen spelades av Erik Segerstedt

Tror tjejerna tyckte det var roligt att se Amy på så nära håll. 

Det blev en trevlig tjejkväll som avslutades på Burger King innan hemfärd mot Fredriksdal. Ted hade grabbkväll med sönerna. För dom blev det bio och sen möttes vi upp utanför konserthuset för att bestämma matställe.  

Alltid tillsammans

Jag är så innerligt glad att Linnea och Ebba har varandra. Dom vet exakt hur den andra mår när den har ont, vet hur nervöst det är att rulla ner till op. Hur det är att vakna upp med ett vadderat ben. Att inte kunna vara med överallt pga av sitt handikapp. Men att alltid ha någon som finns där i vått och torrt. Trots att tjejerna är väldigt olika till sättet och är intresserade av olika saker. Så är dom bästa vänner och känner varandra utan och innan. Dom har legat tätt, tätt intill varandra i 9 långa månader i min mage. Säkert sparkat sönder den andras skelett. Delat spjälsäng de första månaderna och tvillingvagnen. Ändå tröttnar dom aldrig på att vara nära och ge varandra trygghet. 

Att komma in till deras rum när man ska gå och lägga sig och se dom ligga nära varandra gör mig både varm och glad. Jag vet att dom alltid kommer finnas där för varandra i vått och torrt även i vuxen ålder. Tvillingar har ett speciellt band till varandra. Och det är inte så svårt att förstå.

Det kan slå gnistor och orden kan vara både fula och höga i volym. Men ordet förlåt finns nära till hands och i nästa stund kan skrattet eka och en annan lek är i full gång. Ibland kan det vara svårt att kompromissa och låta någon annans lek gå före sin egen. Eller i vilken robloxvärld man ska spela på IPaden.

Jag är innerligt tacksam över att få vara judt Ebba och Linneas mamma. Dom berikar mitt liv så enormt.

❤️❤️❤️ Mina tjejer ❤️❤️❤️

Äntligen!!!

Ända sen i somras vid midsommar när vi fick kycklingar, har det kommit dåligt med ägg. Våra kycklingar hade 2-3 mammor. Vilket då resulterar i att hönorna slutar att producera ägg. Så då fick vi något ägg om dagen bara. Men sen kom ruggningsperioden. Den tiden då hönsen byter fjäderskrud. Det är en sorts viloperiod. Och då upphörde all äggproduktion helt. Den perioden måste hönorna få ha. Så funkar naturen. De två hönkycklingarna vi behöll har nu hunnit att bli 6 månader. Googlade lite för den rasen jag har (man glömmer bort mellan varven) när dom börjar lägga ägg. Och då var det runt 6 mån. 

Har sen några veckor tillbaka lagtfuskägg i redet och haft en lampa tänd för att förlänga ljuset. 

I går kväll när jag kom ut till hönshuset för att ge hönsen våra grönsaksrester från tacosen, låg så det fösta ägget i redet. Vilken lycka!! 

För en tid sen ritade jag upp en sida i min bullet journal, för att hålla koll på hur många ägg som kommer varje månad. Hade förhoppningen att jag skulle få skriva mer än nollor i januari. Men man vet ju aldrig. 

Så nu på den 7:e kan jag nu få skriva en 1:a istället för en nolla. Hurra!!

Så här ser sidan ut. En äggtracker helt enkelt. Hönan fick samma färger som min egna Gunhild. Min äldsta och duktigaste mammahöna. 

29 gram lycka. Tror det är en unghöna som lagt det eftersom det är så litet. Plus att det var rätt mörkt till färgen och lite blodigt. De andra äggen vi fått tidigare har varit mycket ljusare och lite större. Nu kan det dröja ett tag innan ägg nummer två kommer. Men nu vet jag att det är på g.

Frisörbesök

Linnea och Ebba har länge bett om att få färga håret. Eftersom jag inte ville ge mig på att bleka deras hår hemma, med tanke på att resultatet med stor sannolikhet skulle bli morotsfärgat, så fick vi helt enkelt boka ett besök hos "vår" frisörsalong.

Det blev nästan en heldag där då det skiljde 1,5 timma på tjejerna tider. Tror det var lättare för Linnea att vänta innan hon fick börja klippa sig och färga håret, än det var för Ebba att vänta på att Linnea skulle bli klar. 

Igår kväll var det svårt för brudarna att sova då det härjade en massa fjärilar i magen på dom. 

Det var ju ingen direkt hit att sticka iväg rätt tidigt med minst 10 minusgrader ute. Knappt dieselvärmaren var hjälplig.

Kylan bet som hundan i kinderna. Men samtligt var det friskt och härligt ute. En helt annan luft när det är så här kallt mot hur det är vid nollan. 

Först klipptes de slitna topparna bort. Det var verkligen välbehövligt. 

Sen blektes topparna. Hade inte Ebba valt att sätta i färg nu, hade de blekta topparna blivit snygga som dom va. 

Nu i med färgen. Så mycket hår och massor med färg. Färgen kanske hamnade lite väl högt upp på huvudet. Men nu efteråt syns det inte så mycket. 

KLART!!

Nöjd tjej! Det blev precis som hon hade tänkt sig. När hon har håret uppsatt i en hög tofs, så är hela tofsen rosa men inte något annat i frisyen. 

Sen var det Linneas tur att bli bortskämd av sin favoritfrisör. 

Inte lika mycket och långt hår att bleka som Ebbas.

Riktigt illblått. En liten incident gjorde att frisören såg ut som en smurf om händerna. Linnea behövde lyfta på nacken eftersom det var obekvämt/ gjorde ont. Då föll lite av det färgade håret mot kanten av handfatet och när hon då lutade sig tillbaka, färgades det rakade underhåret fläckvis med blått. Då blev det lite panik, vilket resulterade i blåa händer.

Linneas hår tog åt sig olika mycket i det blekta håret. Det friskaste håret blev ljusast. 

Luggflätor it is med tuperad tofs.

I morgon hoppas jag på att få testa lite olika flätor på tjejerna. Kan bli riktigt effektfullt.  

Modiga grisar

Det har tagit ett tag att vinna Alba, Nova och Mini's förtroende. Marsvin är flyktdjur, och det märks. Så fort något låter högt, så rusar dom in i husen och gömmer sig.

Igår när vi ändå skulle fixa rent i buren fick dom springa fritt i hela köket. Dock använde dom bara en lite del. Letade fram ett plastat lakan och en bit plastat frotté. Våra grisar är ena bajs- och kissmaskiner. Det var riktigt skoj att se hur dom sprang runt och i husen en lång stund. Utan att vare sig bli rädda eller skygga.

Alba är det marsvinet som är mest modigt hemma hos oss. Hon är till viss del chokladbrun som mina hundar Akilles  Hero är. Dock lever ju tyvärr inte Akilles längre. Gillar skarpt chokladfärg på djur. 

Ebbas marsvin Nova är inte lika sällskaplig som Alba. Men jag tror hon kan bli det. Med lite tålamod bara. Man kan helt klart erövra ett marsvins förtroende genom grönsaker. Nova fyllde 1 år nu i december.

Linneas Mini är ett riktigt busfrö. Henne charmar man inte så lätt. Hon är en liten fegis som alltid kommer sist fram till burgallret och hämtar sina grönsaker. Mini är dotter till min Alba. 

Har haft ett antal marsvin under min uppväxt. Tyvärr är det rätt vanligt att marsvin och innehållet i buren (främst höet) allergent. Vilket är väldigt tråkigt eftersom marsvin är mysiga och roliga djur. Älskar deras "skrik" när man kommer in i köket och råkar prassla med något. Förut när vi hade dom i vardagsrummet var det hopplöst när man åt chips ur påsen. Dom överröstade tvn kan man lugnt säga.

En nyfiken prick!