Rensningskaos

Nästan hela övervåningen är i ett enda rensningskaos just nu. En klädkammare i stort sett tömt och rensad. Mycket kastat, en del sparat och några kartonger till insamling. Lite urvuxna skor, böcker och leksaker. Hoppas dom kan komma till användning.
Många kartonger är packade och väldigt många fler återstår. Just nu går jag igenom tjejernas "urvuxna" leksaker. Allt från när dom var bebisar tills dom var några år. Lite har jag sparat. Sånt som jag jag vet att tjejerna lekte lite mer med än det andra. Mycket leksaker åkte i soporna. Förstår inte varför jag inte kastade det på en gång. Det var mycket trasigt och "skit".
Men det svåra kommer att bli att rensa bland barnens kläder. Kan bara inte kasta det. Har gjort upp med mig själv att jag ska gå igenom kartongerna och kasta sånt som är fläckigt. Men resten får faktiskt vara kvar.

Men så befriande det är att rensa. Och rensa hårt. Inte tveka, utan bara kasta sånt som inte betyder något. För att istället spara det som finns fina minnen i.
Har fixat var sin söt kartong till Ebba och Linnea med lite minnessaker i. Första pyjamasen i strl. 45 (som var för stor), första klänningen, första tårtljuset, nappar och en del födelsedagskort. Och har sparat en blöja från varje storlek tjejerna haft. Gud så små blöjor dom hade i början. Passar tjejernas dockor.
Tanken är att töserna ska få med sig sin låda när dom flyttar hemifrån.

Passar på att rensa nu. Visserligen ska vi inte flytta på ganska många månader. Men när renoveringen drar igång, finns det inte tid för att rensa "vinden". För då ska det spacklas, slipas och målas väggar. Montera köksskåp och diverse annat. Och jag vägrar rensa sen när man väl har flyttat. Då blir det inte av. Nä, det ska vara rensat, packat och klart. Känner mig rätt välorganiserad på den punkten.

Unnar mig själv

lite omvårdnad idag. Idag ska jag in till stan på massage. Välbehövlig sådan. Min nacke är inte vad den borde. Likaså axlar och till viss del rygg. Var på massage för ca 3 veckor sen. Dunderskönt! Att lyfta och ibland bära runt på på två brudar, tär på kroppen. Så nu är det dags att åtgärda bekymret. Sen är det träning av muskler som måste göras. Annars lär bekymret återkomma. Har hittat en kanonbra massör inne i Nässjö, som jag kommer att gå till regelbundet. Min kropp ska hålla länge. Så jag tänker göra allt för att det ska bli så.

Dessutom är det nu mer skoj att väga sig och se att siffrorna på vågen blir lägre och lägre. Sakta men säkert. Har bara 6,7 kg kvar innan jag är nere på min målvikt. Och vad gör jag då för att gå ner i vikt. Ingenting just nu. Eller ja, kanske lite då. Äter lite mindre mat. Och nu sen jag blev friskare från dom envisa förkylningarna, har jag börjat cykla lite. Och nu när jag känner mig i stort sett helt frisk ska jag öka på motioneringen. Nu är energin tillbaka och till och med lusten att motionera har kommit tillbaka. För att genomföra motionen, tänker jag planera in det i min vardag. Annars är det väldigt lätt att hitta på skäl till att slippa. Latmasken brukar hitta hit ibland.

Dagens dagisbarn

Flummar som vanligt

Glada i hågen for dom iväg till dagis. Lite hostiga, lite snoriga. Idag är det fredag igen. Och vid ett svagt ögonblick i början på veckan lovade jag att vi skulle köpa glass på burk. Inte vilken glass som helst. Utan Ben & Jerry's. Som det har tjatats om den där glassen HEEEELA veckan.

Idag ska jag städa lite och sen göra dom sista dekorationerna till tårtorna som ska göras nästa helg. Många burkar m dekorationer blir det.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Ishockey

Idag är vi på medicinering i Jönköping. Med lite fantasi, kan man komma på lite olika lekar medan man fördriver tiden. Nu är det ett par timmar kvar innan vi får åka hem.
Vid ett av borden i matsalen har vi spelat ishockey med hjälp av sugrör och en läskkork.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Utflykt x 2

Idag är tjejerna på utflykt med dagis. Dom fick åka till dagis som vanligt för att äta frukost. Sen skulle dom ta bussen till utflyktsmålet. Dom skulle åka hem till en av "fröknarna" på avdelningen. Där skulle dom grilla korv, titta på höns och kycklingar. Blir väl en hel del lek med skulle jag tro. Att åka buss lär ju inte ha blivit några problem, eftersom vi åkt en hel del buss i Stockholm när vi varit där. Ska åka och hämta dom på utflykten lite senare.
Sen i eftermiddag ska vi in till Jönköpings stadspark för lite picknick och lek. Skönt att det blir en paus mellan utflykterna, så man hinner med att packa ner det som ska med till picknicken. Vi får ju tur med vädret idag. Dom andra dagarna har det ju varit lite si och så med vädret. Så det var härligt att vakna upp och se solen stråla i morse.

Innan barnen vaknade passade jag på gå ner till tvättstugan och cykla en halvtimme på motionscykeln. Tänkte fortsätta så på vardagarna. Då är redan motionen avklarad. Det var skönt att sitta där nere i sin ensamhet och lyssna på en av böckerna Anna Jansson skrivit om Maria Vern. Är inne på den tredje boken nu.

Nu ska jag ladda om tvättmaskinen och sen hasta iväg mot tjejerna.

Måste bara...

... säga att det är roligt att så många är inne och läser i min blogg. Framförallt skriver jag för min egen skull. Att skriva saker som jag inte står för eller är intresserad av är inte min grej. Inte heller att klanka ner på olika typer av människor. Läser en del bloggar. Och vissa blir man så less på. Det ständiga tjatet om att vissa är knäppa hit och andra idioter dit. Men alla skriver ju vad dom själva har lust med.
Jag mår bra av att få skriva av mig. Mer vissa dagar och mindre andra. Det verkar ju vara en hel del som tycker det jag skriver är intressant.

Nyopererad

Då ligger man hemma nerbäddad i soffan. Ganska mysigt är det. Mysigare än att ligga i en sjukhussäng i alla fall.
Skulle vara på sjukan vid halv nio. Ganska nervös var jag. Visste ju inte till 100% vad som skulle hända. Att jag skulle operera bort sköldkörteln visste jag ju så klart. Men vägen fram till det var klart. Och efteråt. Man vet ju inte hur man mår när man vaknar upp. Många tårar föll för minsta lilla. Men på något sätt var det skönt att få gråta lite. Väntan var lång i slussen innan samtalet från op kom att det var dags att åka ner. Då var jag riktigt nervös. Hade en sjuksköterskestudent m mig som skulle vara med på min operation. Så hon satt hos mig innan jag fick traska in till sövningsrummet. Var lugn och samlad hela tiden. Förvånandsvärt för en sån ny obehaglig situation. Det kom några tårar medan jag andades i masken. Men det jag inte behövde just då, var att dom inte kunde sätta nål på mig. Tyckte dom stack här och var. Har ett rejält stort blåmärke i ena armväcket där en ådra sprack. Det blev ytterligare ett par stick på olika ställen efter det. Fick till slut första sprutan av två tror jag. Vet att någon sa god natt. Var vaken en väldigt kort stund efter det. Var nere på uppvaket i tre timmar. Var väl vaken någon timma där nere. Kommer ihåg att den första känslan var att det gjorde ont att svälja och att det stramade på halsen. Men det gjorde inte så ont. Var ganska pigg när jag kom upp på rummet. Ringde till älsklingen först. Whiskeyröst var bara förnamnet. Sen ringde jag syrran. Lilltösen skulle sova där mellan onsd och tors. Det hade hon pratat mycket om. Stolt och stor tjej! Tyckte det stramade mer än det gjorde ont. Obekvämt var bara förnamnet. Lite yr var man väl när man var uppe och gick. Bytte om lite. Alltid skönt att ha egna kläder. Sörplade söppe och drack en del saft och vatten. Hade en mycket trevlig rumskompis. Näst intill jämnårig med. Det gjorde vistelsen mycket roligare. Båda händerna "somnade" på mig på kvällen. Eftersom man kan få något som kallas kalkkramper efter giftstruma op, togs det kalkprover på mig. Värdena var på väg upp sa dom. Togs även ett nytt i tidigt morse. Då låg det bättre. I nederkant av godkänt. Kirurgen trodde inte att domnaden hade med kalket att göra. Men jag ska äta extra mejeriprodukter för att undvika att få stickningar i fingrar, runt munnen eller i tårna. I morse efter frukosten och omplåstring och rond, fick jag åka hem. Det var skönt. Kände mig så pigg att jag orkade följa med och hämta Ebba på dagis. Då kände jag mig frisk. Nu ska jag ta igen mig lite, det är en dag i morgon också.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Tänk vad...

... ett litet samtal kan göra. Nyss ringde en kvinna från kirurgen i Eksjö. Hade tänkt ringa dom idag. Men dom hann före. Fick möjlighet att fråga alla frågor jag har gått och funderat på den senaste veckan. Och nu känner jag mig både trygg och lugn. Lite spännande är det allt och på något sätt ser jag fram emot att bli en erfarenhet rikare. Vad skönt det var att få möjlighet att få prata om hur jag känner och vad jag oroar mig för. Och just nu oroar jag mig inte för något. Men nervös lär jag säkert vara när jag är på väg till sjukhuset. Hujedamig! Ser fram emot när operationen är gjord. Och ser fram emot skillnaden i måendet som kommer. Och framförallt lägga det här bakom mig sen. Mediciner äter jag redan varje dag. Och kommer få göra det resten av livet. Men det gör mig inget. Är så van nu. Och efter operationen kan jag plocka bort en av medicinerna. Den som stänger av körteln så den inte bildar några hormoner. Sen har jag ju ingen körtel kvar. Kan behöva äta D-vitamin varje dag sen. Men det vet jag först efter att operationen är gjord.

Nu måste jag sätta fart med disken och tvätten. Ligger lite efter nere i tvättstugan. Tvättar men orkar inte vika.

Tomt

Här hemma är det tomt och tyst. Tjejerna är på dagis. Dom trivs och har kul. Men jag saknar dom. För här är det tyst och tomt nu. Dagarna hemma i ensamheten är inte rolig jämt. Lugnt och skönt behövs ibland. Men idag är det inte en sådan dag. Är off idag. Känner mig tom inombords. Har inte lust att göra något. Inte idag. Men borde göra något. Men har inte ork till det. Har helt enkelt inte lust. Sovit för lite i natt. Upptäckterna jag åter igen har gjort, bevisar bara att allt är som det brukar. What to do? Ingen aning. Det är tomt, tomt inombords. Men jag vet vad jag vill och vilka som älskar mig för den jag är utan villkor. Dom personerna dömer inte mig. Att ge villkorslöst älskar jag. Och att få tillbaka villkorslöst är ännu bättre. Det jag vet i dag hade jag velat veta tidigare. Underbar känsla det hade varit. Vill leva i nuet. Och försöker varje dag. Det går bra. Och jag trivs med det. Den underbara känslan. Försöker inte dömma någon. För allt har en orsak, en mening. Men jag vet vad jag vill och vem jag är. Vägen är inte rak, det har jag märkt. Det finns många uppförsbackar och stoppljus. Men när medvinden kommer och ljuset slår över till grönt, då åker jag. Följer vindens kraft. Det är en underbar känsla. Men så är man där igen vid det irriterande knallröda ljuset.
Men en sak vet jag. Jag har blivit välsignad med två underbara barn. Och det finns inget hellre jag vill, är att vara med dom. Hela huset fylls med positiv energi. Då mår jag bra.

Motivation

Tycker det är svårt med motivationen nu när man vet att man klarar av att gå ner i vikt. Vet i sjutton hur man ska trigga igång motivationen igen. Vill slutföra mitt mål. Och jag vet att jag kan klara det. Men vill egentligen inte lägga mig på latsidan nu när jag har fått igång viktnedgången. Självförtroendet stiger och jag tycker det är skönt att få röra på mig. Tackar stegräknaren för det. Nu mer känns det naturligt att undvika att äta på ett visst sätt och nu undviker jag för stora portioner, mer grönsaker och mindre godis och försöker undvika att fika för mycket. Det är svårt. Men när det gäller godiset, så har det hänt en radikal förändring. Dom senaste veckorna har jag inte skrivit upp vad jag ätit. Men hållt räkningen i möjligaste mån i huvudet. Det ska jag bli bättre på. Börja skriva upp allt igen. Det är inte så jobbigt som många tror. Det går på rutin.
Nu ska jag bara försöka hitta samma motivation som jag hade i dom första veckorna. Vill ju lyckas med den här utmaningen. Har varit med i viktväktarna två gånger och båda gångerna har jag slutat innan jag har nått mitt mål. Sista gången skrev jag in mig i januari förra året. Och framåt juni slutade jag att gå på vägningarna. Varför? Jo för att bröllopsklänningen som vi hade valt passade bra. Och så hade jag satt som mål innan att komma i mina gamla jeans jag hade innan jag blev gravid med tjejerna. Det var så motivationen sjönk och försvann. Var nöjd för stunden. Men nu vill jag verkligen klara det hela vägen fram. Och jag absolut inget datum som jag vill ha nått målet. För man vet aldrig hur vägen till målet ser ut. Men jag har ett litet mål. Ungefär ett halvt kilo i veckan. Det känns lagom. För då hinner även huvudet med. Förändringen sker sakta och man hinner vänja sig vid sitt "nya" jag. Vill absolut inte bli en jojo bantare.
Men det som känns bäst, är att jag gör detta på egen hand. Jag har valt att väga mig "hemma" och går inte på möten. Och för mig funkar det med. Nästan bättre faktiskt.

Nu är det nära

Och det kommer kanske att köra ihop sig lite om vi har otur. Men tror att alla bitar kommer att hamna på plats till slut. Efter några samtal så fick jag svar på det jag behövde veta inför det stora. Min och Linneas operationer. Min sköldkörtel ska bort och Linnea ska få en ny lite större port inopererad. Hoppas bara att dom sätter Linneas där den satt innan, precis nedanför nyckelbenet. Dom pratade om att sätta den på andra sidan. Men helst inte. Då blir det ytterligare ett ärr, som hon sen får leva med resten av livet. Hon har en herrans massa redan. Och fler lär det bli. Men helt klart uppskattar jag om dom minimerar antalet så gott det går.
Jag får ett lite längre ärr nedanför halsen. Precis i det tunna vecket som finns där naturligt. Men jag bryr mig inte. Hellre mår jag tipp topp, än grämer mig över ett ärr. Dessutom kommer det påminna mig om hur modig jag var, som vågade sövas och genomgå den här operationen. Märkligt i andras ögon. Stort för mig. Var grymt rädd för att gå till doktorn innan tjejerna föddes. Sen fick man liksom vänja sig. Och focusera på att stötta tjejerna. Men nu när det gäller mig själv, är jag inte längre så modig. Men med lite lugn och focuserande, så kommer det säkert bli bra till slut.

Nu är det strax dags för tv en stund innan läggdags. Idag har det varit en bra dag. Har rört på mig i form av promenader och zumba. Vet en sak. Måste öva på fotarbetet. Tog det lite försiktigt eftersom läkaren sa till mig att ta det lite försiktigt innan jag opererat bort körteln. Så är väldigt noga med att känna efter. Kanske lite för mycket ibland. Men gör inget jag mår fysiskt dåligt av. Dagens steg blir minst 11000. Och då är jag nöjd. Tänk vad motiverad man kan bli av en stegräknare och en otäck våg.

100

Detta är mitt hundrade inlägg på denna bloggen. Och vad ska man skriva idag då. Har haft lite bloggtorka den senaste tiden. Dagarna har liksom rullat på och den mesta tiden har ägnats åt att sysselsätta Ebba nu när hon varit hemma från dagis. Men idag är första dagen på dagis igen efter operationen. Det är nu 15 dagar sen operationen. Redan säger jag. Vad tiden har gått fort. Och tänk vilket jobb ortopeden har lagt på att linda vadd. I vanliga fall brukar vadden börja glida efter knappt en vecka. Men nu sitter det näst intill likadant efter hela två veckor. Helt otroligt! Och vad skönt för Ebba. Tryggheten i det bra vadderade benet, har gjort att hon efter knappt en vecka började hasa runt på golvet och några dagar efter det, börja ta sig ner från säng och stol. Trodde att Ebba skulle nedslås av att hon blev extremt begränsad. Men inte denna gången. Och jag står häpen och ser på henne när hon på eget initiativ flyttar sig utifrån vad hon vill göra. Berömmen har haglat dom senaste veckorna. Och på lördag är det dags plocka av vadden. Då har det gått nästan tre veckor. Vill helst att det ska sitta i minst tre veckor. Men så som Ebba har längtat efter att få sitta och leka i sandlådan, så väljer vi att plocka bort det ett par dagar tidigare, så att hon ska få njuta av sanden i helgen. Ortopeden sa minst två veckor, tre veckor är bra och fyra veckor är optimalt. Så vi får se hur vädret är i helgen. Regnar det och är kallt, kan hon lika gärna ha vadden på till söndagen istället för lördagen. Ortopeden har gjort ett mycket bra jobb. Vadden har gjort sitt till. Men tror att antalet spikar har gjort ännu bättre stabilitet. Innan hade hon tre stycken. Nu har hon fem st lite längre spikar. Skelettet har vuxit på både längden och bredden. Kul!!

Idag är alltså min första dag helt själv hemma på två veckor. Känns både skönt men också ensamt. Idag har jag tänkt att göra det jag gjort dom senaste dagarna också. STÄDA!! Fy sjutton vad otacksamt städning är. Särskillt när man har två hundar och tre katter och barn som älskar att leka i sandlådan. Men vad gör det, när man mår bra av att städa. Nästan som terapi. Men tråkigt som fan är det.

Nu äntligen...

...är det någon som fattar vad vi vill och behöver. Idag var vi åter igen på Ryhov, jag och Linnea. Med inställningen att allt skulle lösa sig och att läkaren skulle gå på min linje. Igår ringde dom och frågade om vi kunde tänka oss att komma in och prova något som kallas aktilys. Det löser upp blodproppar. Dom ville testa ifall porten hade klaggat igen. Fick träffa en sköterska först (som vi har träffat innan). Sen kom en läkare in och en narkosläkare. Men det narkosläkaren inte verkat ha fattat, var att jag ville att dom skulle skicka oss till Stockholm. PUNKT! För han satt nämligen i stort sett bara och föreläste om varför dom inte ville ta sig an Linnea. Han kan ju inte ha läst anteckningarna om vad som sagts tidigare. Och vilka mina önskemål var. Narkosläkaren tyckte inte att aktilysen var en bra grej att göra, eftersom vi provat den en gång. Då funkade bara porten tillfälligt. Och så sa jag också att jag inte ville strula m kontrast. Eftersom vi använder porten ofta, så vill inte jag att barnen ska få en sne bild av porten. Som något man är rädd för och något som gör ont. Det är jobbigt som det är ändå. Men båda läkarna respekterade mitt beslut och var lyhörda för vad jag hade att säga. Så Stockholm it is! Nästa vecka någon gång. Hoppas på att det ska bli tisd. eller senast onsd. Och från och med nu, står det i journalen att alla planerade operationer på tjejerna ska utföras i Stockholm. Då blir det inga fler onödiga och jobbiga valser fram och tillbaka, när en operation kommer på tal. Så vida det inte blir akut vill säga. Är mycket nöjd med dagen. Behövde bara prata och Linnea fick göra ett ul på halsen och porten för att utesluta fler blodproppar.
Sen tog vi lunch på Mc D och sen en sväng till det stora blå huset (IKEA).

Published with Blogger-droid v1.6.8

Läkarbesök

Idag fick jag ta mig en tripp till Eksjö, för att träffa en kirurg. En kirurg som troligtvis som ska skära i mig sen. Sen som tur är. Inte inom dom närmsta veckorna. Men innan sommaren blir det. Tur det men samtidigt obehagligt nära. Så nära att jag känner att ångesten kryper sig på mig. Det som skrämmer mig mest är om jag kommer att få panik innan sövningen och hur jag kommer må efter operationen. Vill vara förberedd på allt innan, så jag slipper överraskas negativt sen. Men jag tror att om jag klarar sövningen utan att gripas av panik, så går nog timmarna på uppvaket bra med. Då är det liksom redan klart ju. Men det fanns ett par komplikationer också. Heshet i flera månader och kalkbrist. Men det är inget jag oroar mig för. Har ju inget val. Operationen måste bli av. Det är bäst så, säger läkarna. Mötet m läkarna gav mig ingen trygghet tyvärr. Men som tur va fick jag trygghetskänslan hos narkosläkaren efter. Fick ta blodprov och blodtrycket. Nu tänker jag inte grubbla så mycket. Utan må bra och njuta. Vill inte förstöra flera veckor genom att gå och fundera och oroa mig. Det är bara onödigt.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Mönster målning

Har suttit och ritat av lite pärlplatte mönster som är tjejernas. Det är så kul att få skapa lite. Vare sig det är rita korsstygns mönster. Eller glittra lyktor. Och brisera och sy. Jag mår så bra av att få skapa. Får sån energi. Och kan jag då lyssna på en bok samtidigt, är dagen räddad.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Broderi

Idag är tanken att jag ska fixa och dona lite här hemma på fm. Sen ska jag åka bort till syrran och börja brodera lite. Var på Lerdalaboden i Jönköping igår och köpte lite aida väv, samt kompletterade min garnsamling. Har tänkt att börja att brodera div. hello kitty motiv. Antingen ska jag göra några små tavlor. Eller så blir det många små på en lite större tavla. Måste bestämma mig snart. Sen har jag tänkt att ge mig på att prodera några miranda nallar. Dom är så gudomligt söta. Det var länge sen jag broderade. Så det ska bli kul att få sätta igång igen. Men det är säkert en hel del som man har glömt bort sen sist också. Skönt att få vara lite kreativ. 

Min dag...

... har i stort sett bestått i att måla väggar. Men först dammsuga bort allt slipdamm på väggar och lister. Och i och med att det står en stor sängstomme och två rejäla garderober där inne, blir det smått omständigt. Och tar lång tid, eftersom man får flytta om möblerna lite. Nu är det bara väggen bakom garderoberna kvar. Sen är det klart. Tror inte tjejerna uppskattar att madrasserna ska in i sovrummet igen. Det har varit mysigt att somna där på kvällen.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Bra start på veckan

Så här nöjd och tillfreds här jag inte känt mig på länge. Känns som att vinden blåser med oss nu och inte mot oss. Härliga känsla! Tjejerna har haft det bra på dagis. Maken och jag har grejat i sovrummet. Jag har slipat dörrpost och torkat av allt som blivit slipat innan. T har bredspacklat klart och medan jag var iväg i Eksjö hos läkaren målade han runt fönster och dörrar. Skönt att jag slapp göra det. Så snart är det dags för mig att börja måla väggarna. Projekt renovera sovrum snart slutfört.

Hos läkaren gick det bra. Förstår förvisso inte varför jag var tvungen att åka dit. Kunde lika gärna ha tagit det per telefon. På tre veckor har värdena gått från skyhöga ner till normala. Det märks fysiskt på mig. Är så mycket piggare nu. Så i och med att värdena låg bra nu, så ska jag plocka bort hjärt medicinen. Och idag fick jag en annan som jag ska ta istället, för att hålla hormonnivån fortsatt normal. Sen ska jag ta nya prover om tre veckor. För att se om dosen är rätt inställd. Och någon gång efter det får jag kallelsen från kirurgen ang. operationen. Då bara informationsmöte. Sen tid för op. Har insett att jag behöver göra den. Ingen idé att streta emot då. Fråga så många frågor som möjligt till kirurgen. Då är jag förberedd och trygg.

Ska bära in Linnea till sin säng nu. Hon somnade i vår säng i vardagsrummet framför familjen annorlunda. Sen blir det sova för mig med.
Natti natti!

Published with Blogger-droid v1.6.6

Tidig söndag

Trots sen lördag kväll, var det bara att stiga upp klockan sju. Väcka upp hela familjen, för att äta frukost och göra oss i ordning för att åka bort till det tilltänkta huset. Träffa mäklaren och mäta och kolla än en gång mer noggrant. Vi väntar nu besked från en annan budgivare. Kan det stora huset bli vårt. Jag hoppas så klart det. Ett hus där alla barnen kan växa upp i och få gott om plats. Ett hus man kan bjuda hem en massa folk i och kunna umgås utan att behöva trängas. Det skulle vara drömmen. Få en hall, lika stor som vårt nuvarande vardagsrum. Bara det är underbart. Det kommer bli mycket jobb. Och vi kommer få jobba länge. Men det skulle kunna bli ett drömboende, helt klart. Så nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det kommer att gå vägen, ända fram till mål.
Det var en annan mäklare där idag. En riktigt trevlig sådan som rekommenderade oss att ringa och stämma träff med nämnden (politikerna) som ansvarar för försäljningen. Just för att dom ska förstå hur mycket det skulle betyda för oss att äga ett sånt här hus. Huset där Ebba och Linnea skulle kunna få gott om plats för hjälpmedlen och kunna ta sig fram utan att behöva trängas. Som nuläget är kan dom inte ens säkert vistas på övervåningen. Så ska det inte behöva vara. 
I morgon ska jag leta rätt på ett telefonnummer för att boka in ett möte snarast möjliga. Hoppas det går vägen. 
I morgon ska jag även åka till Eksjö för att besöka min struma läkare. Hoppas det inte blir operation än. Eller så är det bättre att det blir snart och inte precis lagom när vi ev. köper hus. Det skulle vara riktigt taskig tajming. Men hoppas på att jag kan styra det där själv lite också. Det måste ju passa in i vardagen. För övrigt mår jag ungefär som vanligt igen. Symtomen är mycket dovare och jag orkar mycket mer. Var och tog prover i veckan inför måndagens läkarbesök. 


Ikväll blir det Solsidan och Wallander och söndagkvällen är gjord. Måste även sätta mig med mitt handarbete och slutföra det, så Linnea kan få sin kanin.

 Ha en fortsatt trevlig söndag!

Hinner inte...

...vara inne på datorn så mycket idag. Håller på att renovera färdigt vårt sovrum. Började före jul att slita ner vävtapeten. Men sen kom helgdagarna och projektet lades ner för ett tag framåt. Nu i och med att vi förhoppningsvis ska sälja detta huset, ser det bättre ut om alla rum är färdiga. Så nu var projekt renovera sovrum på tapeten igen. Haha! Fyndigt skrivet.
Så idag har jag slipat i stort sett alla väggar. Samt fodren runt fönster och dörrar. Evighets göra. Men det blir nog bra när det är färdigt. Sen måste en vägg bredspacklas. Det fick T ta på sig. Sen är det väl jag som åker på att slipa det också. Har tänkt att börja måla i början av nästa vecka. Lär väl inte hinna så mycket i helgen. Utan passar istället på när tjejerna är på dagis. Väggarna blir sandfärgade är det tänkt. Det borde funka för vem som helst nästan. Den färgen hade vi i sovrummet i det förra huset vi hyrde. Harmonisk färg, som neutral. 
Nu ska jag ta och svida om och försöka få bort det mesta av slipdammet på golven innan trollungarna kommer.

Ha en trevlig helg och en härlig fredagsmys kväll var ni än är i det avlånga landet. 

Kör försiktigt på vägarna.