Morsdag

Igår fick min käre make ett infall när vi satt vid frukostbordet. Han tyckte vi skulle ta en tripp till Västervik och överraska min mamma. Hon hade egentligen annat planerat. Men med lite hjälp av mammas särbo, styrde vi upp det hela smidigt. Vi lyckades även få med oss syrran och hennes goa Neo.
Så efter lite stress och fix kom vi iväg till Västervik. Handlade lite fika och tårta och sen ringde jag och kollade var C och mamma var. Det var lite häftigt att få äran och överraska mamma, eftersom hon inte hade förväntat sig att vi skulle komma och hälsa på.
Fikade lite hos mamma (min gamla lägenhet) först. Tittade på en massa gamla kort från när vi var små. Skulle kunna sitta hela dagen och titta. En hel byrålåda full. Kunde bara konstatera att man var gullig fram till dess att man fick glasögon. Vilket dåligt mode det var då med stora glasögon. Rosa hade jag dessutom.
Sen gick vi ner till stadsparken, så barnen fick gunga och leka av sig. Fick även träffa en av mina allra bästa vänner några timmar. Kul att hon kunde ansluta sig till oss i parken och sen efteråt gå och äta med oss. Tjejerna gillar verkligen henne. Dom busar och stimmar så fort hon är i närheten.
När kvällningen kom var det dags att åka hem. Hade en riktigt bra dag igår med nära och kära. Var dessutom härligt att återse sköna Västervik.

Måste bara...

... säga att det är roligt att så många är inne och läser i min blogg. Framförallt skriver jag för min egen skull. Att skriva saker som jag inte står för eller är intresserad av är inte min grej. Inte heller att klanka ner på olika typer av människor. Läser en del bloggar. Och vissa blir man så less på. Det ständiga tjatet om att vissa är knäppa hit och andra idioter dit. Men alla skriver ju vad dom själva har lust med.
Jag mår bra av att få skriva av mig. Mer vissa dagar och mindre andra. Det verkar ju vara en hel del som tycker det jag skriver är intressant.

Oro och lite rastning

I förmiddags började det sticka rejält i fötterna och kände mig lam upp till knävecken. Det första som slog mig var kalk kramp. När man opererat bort sköldkörteln kan körtlarna som utsöndrar kalk till kroppen sluta att fungera för ett tag. Dom är stora som riskorn ungefär. Och som symptom kan man få stickningar i tårna, fingrarna och runt munnen. Men jag tyckte att hela foten stack. Och "lam" i baksidan av benen verkade lite märkligt. Men ringde i alla fall in till kirurg mottagningen och blev beordrad att åka in till laboratoriet för att ta ett kalcium prov. Har ännu inte fått svar på proverna. Men tror inte att det visade för lågt i alla fall. Men fick kalktabletter utskrivet på recept. Om inte annat i förebyggande syfte för att inte få kalk kramper. Det är ca 5% som får kalk kramper av alla som opererar bort körteln. Jag kanske har flax för en gång skull och slipper det. Tänker inte oroa mig så mycket för det i alla fall.

Det enda som stör mig nu är att plåstret på halsen inte är alls så bekvämt och jag känner mig lite lätt strypt. Hoppas jag orkar härda ut i 3 dagar till. Men det lär inte blir roligt. På sjukhuset sa dom att jag egentligen inte behövde plåstret på. Men att det kanske var en trygghet. Men funderar på att ta bort det och vara utan när jag är hemma. Tjejerna tyckte det såg lite otäckt ut när jag tog bort det gamla förut. Det är ett streck med torkat blod på bara. Jättefint i mina ögon. Men förstår tjejernas reaktion. När jag ändå hämtade ut kalktabletterna, köpte jag salva som påskyndar försvinnandet av blåmärken. För någon smart person stack mig lite fel inne på sövningen, så blodkärlet sprack. Det var inte direkt skönt kan jag säga. Dessutom är blåmärket enormt. Ca en dm långt och mörkblått. Det är inget man går och visar upp sig med direkt. Får hoppas att salvan hjälper bara.
Men det viktigaste för mig är ända att få vara pigg och ha energi. Ork att göra grejer. Och det har jag. Och det känns så otroligt bra. Har lärt mig gäspa ordentligt idag. Det känns lite märkligt i strupen fortfarande. Har mer ont från tuben jag hade i halsen. Än själva operationssåret. Hosta är kanonsvårt. Låter som en kolpatient. Rapa är också en upplevelse i sig. Det går lättare och lättare.
Måste säga att den här operationen inte var så farlig som jag hade trott. Och är glad att jag gjode den och att den nu ligger bakom mig. Ska på återbesök om ett par månader till kirurgen som opererade bort den. Han har gjort ett riktigt bra jobb.

Efter provtagningen åkte vi in till Jönköping en sväng för att kolla runt lite på media markt. Finns många fina grejer där. Mycket som man skulle vilja ha. Köpte ett par nya spel till x-boxen.
Åkte vidare till ett matställe som heter Raggmunken. Riktigt god mat där. Är ni i Jönköping, åk dit och ät. Billigt var det också.
Åkte och hämtade tjejerna på dagis, för att sen handla fredagsmys. Hyrde några filmer och köpte godis på hemmakväll också. Mycket mys och bus med tjejerna. Tjejerna gillar att titta på så ska det låta. Dom sitter och klappar händerna (i takt till musiken) och känner igen låtar dom sjunger. Imponerande! Det var inte lönt att sjunga med kände jag. Är alldeles för hes för det. Hoppas det går över snart. Men får väl räkna med att det hänger kvar ett tag till i alla fall. Hoppas bara att hesheten kommer från tuben och inte från själva borttagandet av sköldkörteln.

Nyopererad

Då ligger man hemma nerbäddad i soffan. Ganska mysigt är det. Mysigare än att ligga i en sjukhussäng i alla fall.
Skulle vara på sjukan vid halv nio. Ganska nervös var jag. Visste ju inte till 100% vad som skulle hända. Att jag skulle operera bort sköldkörteln visste jag ju så klart. Men vägen fram till det var klart. Och efteråt. Man vet ju inte hur man mår när man vaknar upp. Många tårar föll för minsta lilla. Men på något sätt var det skönt att få gråta lite. Väntan var lång i slussen innan samtalet från op kom att det var dags att åka ner. Då var jag riktigt nervös. Hade en sjuksköterskestudent m mig som skulle vara med på min operation. Så hon satt hos mig innan jag fick traska in till sövningsrummet. Var lugn och samlad hela tiden. Förvånandsvärt för en sån ny obehaglig situation. Det kom några tårar medan jag andades i masken. Men det jag inte behövde just då, var att dom inte kunde sätta nål på mig. Tyckte dom stack här och var. Har ett rejält stort blåmärke i ena armväcket där en ådra sprack. Det blev ytterligare ett par stick på olika ställen efter det. Fick till slut första sprutan av två tror jag. Vet att någon sa god natt. Var vaken en väldigt kort stund efter det. Var nere på uppvaket i tre timmar. Var väl vaken någon timma där nere. Kommer ihåg att den första känslan var att det gjorde ont att svälja och att det stramade på halsen. Men det gjorde inte så ont. Var ganska pigg när jag kom upp på rummet. Ringde till älsklingen först. Whiskeyröst var bara förnamnet. Sen ringde jag syrran. Lilltösen skulle sova där mellan onsd och tors. Det hade hon pratat mycket om. Stolt och stor tjej! Tyckte det stramade mer än det gjorde ont. Obekvämt var bara förnamnet. Lite yr var man väl när man var uppe och gick. Bytte om lite. Alltid skönt att ha egna kläder. Sörplade söppe och drack en del saft och vatten. Hade en mycket trevlig rumskompis. Näst intill jämnårig med. Det gjorde vistelsen mycket roligare. Båda händerna "somnade" på mig på kvällen. Eftersom man kan få något som kallas kalkkramper efter giftstruma op, togs det kalkprover på mig. Värdena var på väg upp sa dom. Togs även ett nytt i tidigt morse. Då låg det bättre. I nederkant av godkänt. Kirurgen trodde inte att domnaden hade med kalket att göra. Men jag ska äta extra mejeriprodukter för att undvika att få stickningar i fingrar, runt munnen eller i tårna. I morse efter frukosten och omplåstring och rond, fick jag åka hem. Det var skönt. Kände mig så pigg att jag orkade följa med och hämta Ebba på dagis. Då kände jag mig frisk. Nu ska jag ta igen mig lite, det är en dag i morgon också.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Tänk vad...

... ett litet samtal kan göra. Nyss ringde en kvinna från kirurgen i Eksjö. Hade tänkt ringa dom idag. Men dom hann före. Fick möjlighet att fråga alla frågor jag har gått och funderat på den senaste veckan. Och nu känner jag mig både trygg och lugn. Lite spännande är det allt och på något sätt ser jag fram emot att bli en erfarenhet rikare. Vad skönt det var att få möjlighet att få prata om hur jag känner och vad jag oroar mig för. Och just nu oroar jag mig inte för något. Men nervös lär jag säkert vara när jag är på väg till sjukhuset. Hujedamig! Ser fram emot när operationen är gjord. Och ser fram emot skillnaden i måendet som kommer. Och framförallt lägga det här bakom mig sen. Mediciner äter jag redan varje dag. Och kommer få göra det resten av livet. Men det gör mig inget. Är så van nu. Och efter operationen kan jag plocka bort en av medicinerna. Den som stänger av körteln så den inte bildar några hormoner. Sen har jag ju ingen körtel kvar. Kan behöva äta D-vitamin varje dag sen. Men det vet jag först efter att operationen är gjord.

Nu måste jag sätta fart med disken och tvätten. Ligger lite efter nere i tvättstugan. Tvättar men orkar inte vika.

Dags att sätta fart

Har redan förberett en fyllning. Den består av ca 150g choklad (marabou daim) och 2,5 dl grädde. Jag använder laktosfri eftersom flera av de som ska äta inte tål eller är känsliga för laktos. Häll i grädden i en gryta och dela i chokladen. Smält chokladen riktigt långsamt. Det får inte koka. Då kan fyllningen skära sig när man sen vispar den. Helst ska man göra fyllningen på kvällen innan man ska lägga ihop tårtan. Den måste vara riktigt kall. Så eftersom jag gjorde fyllningen nu på morgonen får jag vänta till i eftermiddag innan jag vispar den med elvisp. Det ska bli ett fast fluff.

Det går att använda vilken choklad som helst eller godis. Bara det går att smälta godiset. Så det är bara att låta fantasin och smaklökarna härja fritt.

Underbart duktiga

Idag efter dagis var vi tvungna att åka och handla lite. Bl.a. grejer till syrran och Neos tårtor som ska göras i morgon. Otroligt kul ska det bli. Ska lägga ut lite recept på fyllningarna under morgondagen.
Men i alla fall, när vi var i affären fick tjejerna åka runt i sina rullstolar. Och dom var så duktiga. Följde mig där jag gick. Och botaniserade i hyllorna. Bröd valdes. Risifrutti och fick hjälp med att lägga varorna i korgen. Vilken lycka för tjejerna att få känna sig självständiga och få se allt med andra ögon. Ebba började till och med att städa hyllan med vällingpaketen. Hon har nog fått mina gener. Haha!
Men gud vad stolt jag var i butiken. Är stolt annars med. Men extra mycket idag. Älskar er tjejer!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Tomt

Här hemma är det tomt och tyst. Tjejerna är på dagis. Dom trivs och har kul. Men jag saknar dom. För här är det tyst och tomt nu. Dagarna hemma i ensamheten är inte rolig jämt. Lugnt och skönt behövs ibland. Men idag är det inte en sådan dag. Är off idag. Känner mig tom inombords. Har inte lust att göra något. Inte idag. Men borde göra något. Men har inte ork till det. Har helt enkelt inte lust. Sovit för lite i natt. Upptäckterna jag åter igen har gjort, bevisar bara att allt är som det brukar. What to do? Ingen aning. Det är tomt, tomt inombords. Men jag vet vad jag vill och vilka som älskar mig för den jag är utan villkor. Dom personerna dömer inte mig. Att ge villkorslöst älskar jag. Och att få tillbaka villkorslöst är ännu bättre. Det jag vet i dag hade jag velat veta tidigare. Underbar känsla det hade varit. Vill leva i nuet. Och försöker varje dag. Det går bra. Och jag trivs med det. Den underbara känslan. Försöker inte dömma någon. För allt har en orsak, en mening. Men jag vet vad jag vill och vem jag är. Vägen är inte rak, det har jag märkt. Det finns många uppförsbackar och stoppljus. Men när medvinden kommer och ljuset slår över till grönt, då åker jag. Följer vindens kraft. Det är en underbar känsla. Men så är man där igen vid det irriterande knallröda ljuset.
Men en sak vet jag. Jag har blivit välsignad med två underbara barn. Och det finns inget hellre jag vill, är att vara med dom. Hela huset fylls med positiv energi. Då mår jag bra.

Motivation

Tycker det är svårt med motivationen nu när man vet att man klarar av att gå ner i vikt. Vet i sjutton hur man ska trigga igång motivationen igen. Vill slutföra mitt mål. Och jag vet att jag kan klara det. Men vill egentligen inte lägga mig på latsidan nu när jag har fått igång viktnedgången. Självförtroendet stiger och jag tycker det är skönt att få röra på mig. Tackar stegräknaren för det. Nu mer känns det naturligt att undvika att äta på ett visst sätt och nu undviker jag för stora portioner, mer grönsaker och mindre godis och försöker undvika att fika för mycket. Det är svårt. Men när det gäller godiset, så har det hänt en radikal förändring. Dom senaste veckorna har jag inte skrivit upp vad jag ätit. Men hållt räkningen i möjligaste mån i huvudet. Det ska jag bli bättre på. Börja skriva upp allt igen. Det är inte så jobbigt som många tror. Det går på rutin.
Nu ska jag bara försöka hitta samma motivation som jag hade i dom första veckorna. Vill ju lyckas med den här utmaningen. Har varit med i viktväktarna två gånger och båda gångerna har jag slutat innan jag har nått mitt mål. Sista gången skrev jag in mig i januari förra året. Och framåt juni slutade jag att gå på vägningarna. Varför? Jo för att bröllopsklänningen som vi hade valt passade bra. Och så hade jag satt som mål innan att komma i mina gamla jeans jag hade innan jag blev gravid med tjejerna. Det var så motivationen sjönk och försvann. Var nöjd för stunden. Men nu vill jag verkligen klara det hela vägen fram. Och jag absolut inget datum som jag vill ha nått målet. För man vet aldrig hur vägen till målet ser ut. Men jag har ett litet mål. Ungefär ett halvt kilo i veckan. Det känns lagom. För då hinner även huvudet med. Förändringen sker sakta och man hinner vänja sig vid sitt "nya" jag. Vill absolut inte bli en jojo bantare.
Men det som känns bäst, är att jag gör detta på egen hand. Jag har valt att väga mig "hemma" och går inte på möten. Och för mig funkar det med. Nästan bättre faktiskt.

Veckans vikt

För fyra veckor sen började jag räkna point igen. Den första veckan vara en kamp mot hungern. Men mest var det nog mot godissuget. Min utgångsvikt var 89 kg. Där lite osäker på vad vågen visade första vägningen. Har gett upp vår egen våg, då jag upptäckt att den inte går att lita på för fem öre. Så nu tar jag mig en morgonpromenad bort till syrran varje onsdagsmorgon för vägning. Jag säger: Det funkar!

v. 17 vikt okänd

v. 18 (fred) 87,7 kg

v.19 (onsd.) 87,3 kg

v. 20 (onsd.) 86 kg

Har minst 6 kg kvar innan jag är nöjd. Dom kilona sitter på magen. Måste träna den mer. Sit ups och plankan får det bli lite oftare.

Dessutom har jag under dessa veckor haft på mig min stegräknare. Åh vad jag älskar den! Har som mål att komma upp i 10000 steg per dag. Några få dagar har det blivit mindre. Men oftast håller jag mig runt tio elva ungefär.

Tänk vad motiverad man kan bli av en stegräknare och en otäck våg.

Stickade mössor

Idag har min älskade faster varit här och fikat och tjejernas syssling var med. Och det uppskattas rejält. Sicket flams och trams det blir. Men det är så kul att se och höra dom busa. Men visst är man lite orolig att det ska gå överstyr och något dumt händer.

Men i alla fall, efter fikat plockade faster Elisabeth fram sig medhavda påse. I den hade hon sina underbara stickade mössor. Så otroligt fina och framför allt håller dom sig fina läääänge. Och många fina olika har hon och i två olika storlekar. Tror det är 6mån till 2år och en 3-5år.

Ebbas nya mössa i med tre söta blommor.

Ebbas randiga mössa med pastellfärger

Ebbas vita mössa som vi tänkt använda till lite finare tillfällen.

Ebbas "gamla" mössa som använts väldigt flitigt. Och lika fin fortfarande efter minst ett års användning.

Linneas vita gå bort på kalas mössa.

Linneas fina lila mössa med tre söta blommor.

Neas "gamla" mössa. Så fin, fast ändå så använd.

Och den nya i pastellfärger. Nea tröttnade på att vara med på bild.

Det bästa är att mössorna är gjorda i 100% bomull. Vilket betyder att jag kan tvätta dom i  95 grader. Det är kanon när man har barn. Idag tror jag att tjejerna kommer att välja mössorna med blommor på. Den var helt klart en favorit.

Håller även på att läsa...

... Konsten att vara otrogen på facebook av Gunilla Bergensten. Fick låna pocketboken av syrran för ett tag sen. Men det var först nu i helgen som jag började läsa den. Mycket lättläst och rätt rolig bok. Undrar bara hur vanligt det är att folk är otrogna på facebook. 


Flytten till Varberg har inte alls blivit vad Tove hade hoppats på. Nystart och äventyr känns långt borta. Hon och maken Fredrik har inte hittat tillbaka till varandra utan driver istället allt längre isär.

För Tove saknar livet i Göteborg och jobbet på reklambyrån. Facebook blir hennes räddning. Här håller hon kontakt med vännerna. Här väver hon samman dåtid med nutid när hennes nätverk växer med kompisar från förr och nu.

Och det är på Facebook, var annars, hon hittar mannen hon aldrig kunnat glömma. När hon en sen kväll skriver "Tove här, från längesedan" har hon ingen aning om vad det är hon sätter igång.

Konsten att vara otrogen på Facebook är en samtidsroman fylld av både humor och allvar.

Sjöjungfrun

Håller just nu på att lyssna på Camilla Läckbergs sjätte bok om personerna och livet i Fjällbacka. En väldans massa namn att hålla reda på. Det krävs mycket koncentration för att inte tappa bort vilka som är vilka. Men boken är rätt spännande. Har sex timmar kvar att lyssna. Så om några timmar bör upplösningen börja. Ska bli intressant att se om jag misstänker rätt person...


En man har försvunnit spårlöst i Fjällbacka. Trots att Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har gjort allt för att finna honom, vet ingen om han är död eller levande. Efter fyra månader hittas han. Mördad, fastfrusen i isen.

Nu är det nära

Och det kommer kanske att köra ihop sig lite om vi har otur. Men tror att alla bitar kommer att hamna på plats till slut. Efter några samtal så fick jag svar på det jag behövde veta inför det stora. Min och Linneas operationer. Min sköldkörtel ska bort och Linnea ska få en ny lite större port inopererad. Hoppas bara att dom sätter Linneas där den satt innan, precis nedanför nyckelbenet. Dom pratade om att sätta den på andra sidan. Men helst inte. Då blir det ytterligare ett ärr, som hon sen får leva med resten av livet. Hon har en herrans massa redan. Och fler lär det bli. Men helt klart uppskattar jag om dom minimerar antalet så gott det går.
Jag får ett lite längre ärr nedanför halsen. Precis i det tunna vecket som finns där naturligt. Men jag bryr mig inte. Hellre mår jag tipp topp, än grämer mig över ett ärr. Dessutom kommer det påminna mig om hur modig jag var, som vågade sövas och genomgå den här operationen. Märkligt i andras ögon. Stort för mig. Var grymt rädd för att gå till doktorn innan tjejerna föddes. Sen fick man liksom vänja sig. Och focusera på att stötta tjejerna. Men nu när det gäller mig själv, är jag inte längre så modig. Men med lite lugn och focuserande, så kommer det säkert bli bra till slut.

Nu är det strax dags för tv en stund innan läggdags. Idag har det varit en bra dag. Har rört på mig i form av promenader och zumba. Vet en sak. Måste öva på fotarbetet. Tog det lite försiktigt eftersom läkaren sa till mig att ta det lite försiktigt innan jag opererat bort körteln. Så är väldigt noga med att känna efter. Kanske lite för mycket ibland. Men gör inget jag mår fysiskt dåligt av. Dagens steg blir minst 11000. Och då är jag nöjd. Tänk vad motiverad man kan bli av en stegräknare och en otäck våg.

Ja vad säger man

Ska man skratta eller gråta. Är glad för Erics tredjeplats. Såg ut som han skulle vinna länge. Har suttit nervös hela röstningen igenom. Helt otroligt vilka spridda skurar det blev från dom olika länderna. Det var nog bara några få länder som inte fick 12 poäng. Rätt otroligt faktiskt.
Är till viss del glad för vinnarna eftersom det var svenska låtskrivare och koreograf. Samt svenska körsångerskor. Så att ha två svenska bidrag (1½ kanske) på topp tre är riktigt bra. Just nu känner jag ingenting för vinnarlåten. Men ju mer man lyssnar på den, desto bättre kanske den blir. Inte vet jag.
Att Italien kom som nummer två fattar jag absolut inte. En gubbslok vid ett piano. En totalt urdålig låt som inte platsar i eurovision. Enligt mitt tycke förstås.

Nu ska jag ta och gå och lägga mig. Barnen lär säkert vakna tidigt i morgon också. Skönhetsömnen behövs även för en 31-åring.

Nu så...

... är det strax dags för rösterna att redovisas. Lite nervöst är det allt. Men varför egentligen. Vad skulle jag kunna göra åt resultatet mer än att rösta. Vilket jag dock inte har gjort.
Hoppas verkligen att Erik "popular" Saade får rättvisa poäng om man jämför med dom flesta andra bidragen så känns Eriks bidrag mest seriöst i showväg.
Nu ska jag hålla tummarna för att det går bra för Sverige i år. Topp 10 hoppas jag på.

Vad tror ni?

Heja Sverige!

Godiset och snacksen är redan framme (mest för tjejernas skull) och ser fram emot årets eurovision. Har förvisso inte så stora förhoppningar på Sveriges bidrag. Tycker själv att popular m Erik Saade är riktigt bra. Men frågan är ju om resten av Europa m.fl. tycker samma sak. Ofta är det så att när Sverige är topp tippat, så brukar det gå åt skogen. Men självklart hoppas jag på att vi placerar oss högt i listan. Tycker ändå att det är en seger att kvalificera sig till final nu för tiden. Det är en herrans massa länder som är med nu för tiden. Gillar inte the big five. Fine att dom investerar mycket pengar i festivalen. Men då kan lika gärna säga att dom köper sin plats i tävlingen.
Melodifestivalen och Eurovision var bättre förr. Så tycker jag!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Hjälpreda

Linnea fick vara mammas lilla hjälpreda igår när vi lagade mat. Ångan var rätt otäck tyckte hon.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Ingen rast och ingen ro

Det är redan fullt ös här hemma. Det ska torkas näsor stup i kvarten. En ropar kissnödig. Två sekunder senare ska det torkas näsa igen. Ingen rast och ingen ro. Om någon timma eller något mer ska jag göra en rabarberpaj och ta med mig bort till svärfar. Maken och svärfar håller på att kapa ved. Och lär hålla på så hela helgen. Känns lite delat. Jättebra att veden blir kapad på så kort tid, men trist att hela helgen försvinner i ett nafs. Och jag får ta tjejerna själv hela helgen. Men vi brudar få hitta på något skoj bara vi. Hade önskat att vädret var bättre, då hade vi lätt kunnat trolla bort många timmar i sandlådan. Tänk så skoj det kan vara att gräva och ösa sand.

Trodde i mitt stilla sinne igår att man skulle få sovmorgon idag. Höll tjejerna vakna till efter nio. Och kan ju säga att jag inte hoppade ur sängen med glädje innan sju i morse när tjejerna vaknade. Ikväll vill jag ha kvalitetstid med maken, så tjejerna får faktiskt gå och lägga sig innan eurovision. Trots att tjejerna gillar Erik Saade.
Linnea sa förut att hon var kär i Erik Saade och skulle gifta sig med honom. Going!!

Nähä! Ska väl ta och göra mig i ordning. Klockan är ju redan efter tio.

Livskvalité

Det här är livskvalité! 

Få spendera tid med mina underbara barn. 

Och dessutom få spendera den tiden utomhus i det härliga vårvädret. 

Igår efter dagis tog vi en liten fika på altanen innan vi traskade ner till sandlådan, där vi spenderade flera timmar innan det var dags för middag. Härliga dagar nu när solen åter skiner igen.

Sanning eller inte sanning det är frågan

Tänk om folk var som pengar.. då hade man bara kunnat lyfta upp dem mot ljuset för att se om dom är äkta eller falska.


Tänk vad mycket lidande man kunde ha besparat sig dom senaste åren. Skulle kunna spy åt det nu så här flera år efter all skit har passerat och jag tänker, dom människorna har haft sin chans och aldrig kommer den tillbaka. Vill ha så lite med dom som har fyllt mig med skit. Men JAG vet vilken sanningen är. Och jag tänker aldrig låta mig trampas på igen. Aldrig någonsin! 


Men det måste väl vara mycket lättare att hålla sig till sanningen än att hela tiden hitta på lögner... 

Lättlunch

Är inte så hungrig. Så därför får det bli något lätt. Smothie bestående av juice, yoghurt, frusna bär. Och dinkelrut knäckebröd m smör, mini keso och rädisor. Alltsammans blir 8 pro points.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Att komma tillbaka...

... till det som har varit och bli ännu bättre känns som en lång väg att gå för Ebba. När rädslan och oron är så mycket starkare än själva vinsten man får av resultatet.
Så här har det varit varje gång vadd har plockats bort. Med all förståelse förstås. Och det krävs en herrans massa tålamod. Och det är svårt att alltid ha så bra tålamod. Men man måste. Annars blir det inte bra. Och det blir bättre och bättre för varje dag. Rädslan försvinner mer och mer. Men glädjen över att inte ha ont i spikarna längre har inte kommit än. Mest tror jag att det beror på att muskler och leder fortfarande är stela efter att bara ha varit stilla i vadd i nästan tre veckor. Så många muskler finns inte kvar i benet heller. Det är som ett helt företag att lyfta benet vid träning. Så en annan typ av smärta plågar henne fortfarande. Men ser fram emot tiden som kommer, när ingen smärta finns dagligen. Och nu får man hoppas att spikarna stannar där dom ska vara.
Insåg redan på söndagen att dagis på måndagen var en omöjlighet. Nu är ju dagispersonalen helt underbara. Så jag tvivlade inte på att det trots allt skulle gå bra. Men kände att hon var lite för rädd och orolig för att skicka iväg henne. Men det ska inte vara näst intill omöjligt att ta på och av byxor när dom är på dagis.
Fick ett samtal från dagis nu. Och allt går bra. Ebba får bestämma själv om hon vill åka rullstol eller vara på golvet. Och rullstol it is! Huvudsaken är att hon är nöjd och glad.
Har fått lite olika grejer vi ska träna på från sjukgymnasten i Stockholm. Och det går bra. Men Ebba är inte så entusiastisk. Så då får man gå in och vara bestämd och proppsa på att vi ska träna. Och jag vet att Ebba tycker att det trots allt rätt skoj att träna. Hänga på pilatesbollen och gunga och skjuta ifrån med fötterna och stäcka upp var rätt skoj. Särskillt när Linnea stod mittemot och hängde på sin boll. Då skrattades det gott. Så den träningen ska vi göra ofta.

Tacksam X 5

Idag är jag otroligt tacksam för att:

1. Ebba är världens modigaste tjej.
2. Linnea här helt slutat med blöja.
3. Vädret är så fantastiskt.
4. Jag har så roligt jobb.
5. Vi har ett hem och mat på bordet flera gånger varje dag.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Helgfint

Kände att jag ville lyxa till det och måla naglarna idag. Lånade tjejernas silverglittriga nagellack.

Published with Blogger-droid v1.6.8

I morgon är det dags...

... att ta bort Ebbas vadd. Nästan tre veckor har gått sen vi åkte till Stockholm för att bara flytta på några spikar på rymmen. Men blev en helt annan utgång med så mycket bättre resultat. Det vill jag hoppas på i alla fall. Och nog märker man det på Ebba. Inte alls nedslagen av det stora blå paket som pryder hennes vänstra ben. Lite trött på det är hon allt. Det är i vägen och tungt när hon vill ta sig fram. Och det märks att hon är redo att bli av med det. Tror hon ser fram emot att bli av med det nu. Men tror också att tryggheten i vadden kommer att försvinna i samma stund som vi börjar klippa bort vadden, bit för bit. Men å andra sidan tror jag att hon kommer bygga en ny trygghet när hon märker att benet inte gör ont och att spikarna inte längre gör ont i skinkan. Hon kommer bli riktigt glad över det. Nu hoppas vi bara att spikarna stannar där dom ska vara. Så hon får en chans till att känna trygghet i att röra sig obehindrat och nu kanske till och med vilja stå. Och i framtiden kunna gå med rullator. Att hoppas på att hon ska kunna gå utan stöd som Linnea vilja jag inte ens hoppas på. Visst vore det underbart. Men Ebba har inte alls den drivkraften som Linnea har. Visst säger hon att hon vill lära sig. Men att jobba sig fram till segern, är inte alls lika självklar. Vägen har varit lång och väldigt kurvig med en herrans massa uppförsbackar för Ebba. Men tror att Ebba snart får lite medvind. Det har hon förtjänat och det behöver hon. Om inte annat för självförtroendet.
Det är så skönt att se glädjen i hennes ögon nu när smärtan från spikarna är borta. Och det trots att hon har ett stort blått paket runt benet.

Jag älskar dig min underbara Ebba. Varje dag med dig och din syster är underbar.

Vår duktiga tjej

Ebba har skrivit sitt namn helt själv. Hon har kunnat e väldigt länge. B lärde hon sig för ett tag sen. Och a lärde hon sig efter ett par gångers övning nu ikväll. Tycker det är riktigt duktigt för att vara 3 år och 10 mån.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Stackars djur

Blir så besviken på föräldrar som låter sina barn praktiskt taget misshandla familjens djur. Djur ska behandlas väl och med respekt. Barn som bär omkring på katter och dyl. uppochner och helt plötsligt kasta iväg djuret. Eller jaga djuret och dra den i svansen.
Och då undrar jag. Var är föräldrarna? Varför har man djur när man behandlar djuret på det sättet. Tycker det är väldigt viktigt att lära sina barn tidigt hur man ska behandla hundar och katter med flera. Inte undra på att familjens hund en dag biter ifrån när den en dag får nog. Och vad lär sig barnen? Att djur är vatten värda, som man får behandla hur som helst.

Så för faan föräldrar lär era barn hur man SKA behandla djur.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Camilla Läckberg

Just nu håller jag och syrran på att lyssna på ännu en Camilla Läckberg bok. Det är den 5:e av 7 böcker om samhället Fjällbacka. Har inte läst/lyssnat på en enda innan. Medan syster har lyssnat eller läst dom ett flertal gånger. 


Första boken i serien heter Isprinsessan.
'Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. Handlingen utspelar sig vintertid i Camilla Läckbergs hemort Fjällbacka.


Andra boken heter Predikanten
En liten pojke smiter ut för att leka riddare i Kungsklyftan i Fjällbacka. Leken får ett brådstörtat slut när han får syn på en död kvinna. Polis kallas till platsen och mystiken tätnar när man under den mördade kivnnan hittar ytterligare två kvinnoskelett. Patrik Hedström och hans kolleger vid Tanumshedepolisen ställs inför ett svårlöst mysterium. Är mördaren död eller inte?


Tredje boken vi lyssnat på är Stenhuggaren
Kusligheter mitt i idyllen. När en av Fjällbackas hummerfiskare hittar en liten flicka drunknad, tror man först att hon dött av en olyckshändelse. Men obduktionen visar att hon har sötvatten med tvålrester i lungorna. Men vem kan ha velat 7 åriga Sara så illa? Och varför?


Sen kommer Olycksfågeln
Poliserna i Tanumshede drabbas av ond bråd död. Men polisen anar oråd och det de finner är chockerande en seriemördare har alldeles för länge fått härja ostört, utan att någon misstänkt något. Någon har arrangerat mord som olyckor, men har vid varje mord medvetet lämnat ett tydligt spår, som ingen upptäckt förrän nu.


Den vi lyssnar på nu heter Tyskungen
Hur mycket vet vi egentligen om våra föräldrar? Vilka hemligheter i det förflutna kan förklara handlingar i nuet? Dessa frågor tvingas Erica brottas med när hon inser att hennes döda mor under andra världskriget umgicks i samma krets som den äldre man som hittas mördad i sitt hem i Fjällbacka. Vem eller vilka var beredda att döda för att sanningen om det förflutna inte skulle komma fram?


Än så länge har jag Predikanten och Stenhuggaren som favoriter. Men Predikanten är helt klart äckligast. 
Camilla Läckberg håller en på stäckbänken ända till slutet av böckerna, innan man får reda på vem mördaren är. Men oftast tar det bara ett par timmar in i lyssnandet innan man kan börja ana vem det är. Men så tillkommer något nytt och man blir osäker på om det verkligen är den man tror att det är. 
Böckerna blir bara bättre och bättre. Bortsett från olycksfågeln, som jag själv tyckte var rätt trist.


De två kvarvarande böckerna vi har att lyssna på heter Sjöjungfrun och Fyrvaktaren. Undra om det kommer någon ny bok snart efter Fyrvaktaren.


Vilken Camilla Läckberg bok har ni som favorit?


Jag lyssnar via Storytel

Symöteslåda

Det här är en av mina favoriter från en av vikt väktarnas kokböcker.

6 portioner   11 pro points/port

500g mager kassler i tärningar
350g bandspagetti
1 strimlad purjolök
3 finhackade klyftor vitlök (kan uteslutas)
1 finhackad röd paprika
2 tsk flytande margarin eller olja
1½ tsk dragon
2 dl frysta gröna ärtor
1 msk tomatpuré
1 dl matlagningsgrädde
2 dl lättmjölk
salt och peppar efter smak

Ostsås
2dl riven ost, max 17%
1 dl matlagningsgrädde
1 dl lättmjölk

Koka spaghettin efter anvisningarna på paketet. Häll av vattnet. Smörj en ugnssäker form med 1 tsk olja el flytande margarin. Häll i spaghettin i formen. Fräs purjolök, paprika, vitlök och kassler i resten av oljan el. margarinet. Låt fräsa i ca 10 min. Lägg sedan i ärter, dragon, tomatpuré, lättmjölk och matlagningsgrädde. Låt småkoka ytterligare 3-4 min. Krydda och häll röran över spaghettin. Blanda ost, grädde, mjölk och häll över. Gratinera i ugn 225grader i ca 20 min. Servera med en sallad.

Har omvandlat receptet från dåtidens points till dagens pro points.

Håll tillgodo!!

100

Detta är mitt hundrade inlägg på denna bloggen. Och vad ska man skriva idag då. Har haft lite bloggtorka den senaste tiden. Dagarna har liksom rullat på och den mesta tiden har ägnats åt att sysselsätta Ebba nu när hon varit hemma från dagis. Men idag är första dagen på dagis igen efter operationen. Det är nu 15 dagar sen operationen. Redan säger jag. Vad tiden har gått fort. Och tänk vilket jobb ortopeden har lagt på att linda vadd. I vanliga fall brukar vadden börja glida efter knappt en vecka. Men nu sitter det näst intill likadant efter hela två veckor. Helt otroligt! Och vad skönt för Ebba. Tryggheten i det bra vadderade benet, har gjort att hon efter knappt en vecka började hasa runt på golvet och några dagar efter det, börja ta sig ner från säng och stol. Trodde att Ebba skulle nedslås av att hon blev extremt begränsad. Men inte denna gången. Och jag står häpen och ser på henne när hon på eget initiativ flyttar sig utifrån vad hon vill göra. Berömmen har haglat dom senaste veckorna. Och på lördag är det dags plocka av vadden. Då har det gått nästan tre veckor. Vill helst att det ska sitta i minst tre veckor. Men så som Ebba har längtat efter att få sitta och leka i sandlådan, så väljer vi att plocka bort det ett par dagar tidigare, så att hon ska få njuta av sanden i helgen. Ortopeden sa minst två veckor, tre veckor är bra och fyra veckor är optimalt. Så vi får se hur vädret är i helgen. Regnar det och är kallt, kan hon lika gärna ha vadden på till söndagen istället för lördagen. Ortopeden har gjort ett mycket bra jobb. Vadden har gjort sitt till. Men tror att antalet spikar har gjort ännu bättre stabilitet. Innan hade hon tre stycken. Nu har hon fem st lite längre spikar. Skelettet har vuxit på både längden och bredden. Kul!!

Idag är alltså min första dag helt själv hemma på två veckor. Känns både skönt men också ensamt. Idag har jag tänkt att göra det jag gjort dom senaste dagarna också. STÄDA!! Fy sjutton vad otacksamt städning är. Särskillt när man har två hundar och tre katter och barn som älskar att leka i sandlådan. Men vad gör det, när man mår bra av att städa. Nästan som terapi. Men tråkigt som fan är det.

Valborg

Hade stor förhoppning om att detta året skulle minsann vädret vara så mycket bättre. Det började så bra. Men sen kom både snö och regn. Vissa ynklingar stannade hemma i värmen. Nämner inga namn, men två karlar var det. Vi pälsade på oss och regnskydd på och paraplyer upp. Ute i VÄLDIGT god tid, som varje år. Ska skriva upp till nästa år att det börjar 9 och inte 8. Lagom till det började, slutade det regna. Vi stod och tittade en stund på elden och blåsorkestern. För att sen utan förvarning överrösas med fyrverkerier. Varpå båda tjejerna blev rädda och ville hem. Så jag gick en bit bort. Kan också tillägga att hörselskydden var på. Men är man lite rädd, så är man.
Det bästa med kvällen var maten vi åt. Grillat med all dess tillbehör som ingår.

Och som början av maj är som mest, blir man inte förvånad när det är 1,2 plusgrader när man går upp på morgonen. Så fram m vinterjackorna igen.

Published with Blogger-droid v1.6.8