Alvin och gänget 3

Idag har vi varit på bio. HELA familjen för första gången. Ebba och Linnea har aldrig varit på bio innan. Men nu tyckte vi att det var dags att testa. Båda gillade Alvin och gänget 2, så då tyckte vi att 3:an kunde vara passande. Lite otäckt var det när ljuset släcktes. Men så fort filmen började var dom helt uppslukade. Godis, popcorn och dricka skulle så klart avnjutas. Mot slutet somnade Ebba en stund. Men vaknade innan filmen var slut. En kul jullovs upplevelse för hela familjen har vi haft idag. Nu hoppas vi bara att det kommer fler filmer vi kan gå på.

Röntgen x 2

Här om veckan var jag i stan med Linnea för att röntga hennes högra lårben. Hon har länge (från och till i 2 år) haft bekymmer med spikarna som sitter där. Dom har suttit för högt upp och orsakat smärta och blödningar. Så nu tyckte jag att det fick vara nog. Efter ett samtal med tjejernas ortoped, kom det så en remiss några dagar senare. Och några dagar efter det var det dags. Det var premiär för oss att röntga på hemmaplan. Innan har vi röntgat i Jönköping och Eksjö vid benbrott. En lugn och rymlig avdelning med trevlig personal. Och snabbt gick det också. Vi var säkert klara på 5-10 minuter. Och Linnea var duktig och låg stilla och fick titta i belöningslådan efteråt.

I slutet av förr förra veckan fick Ebba rysligt ont i sitt högra ben. Underbenet som vanligt. Hon kan inte riktigt räta ut benet och verkar ha ont i knävecket och i knät. Nu denna gången sa hon att det gjorde ont en liten bit ovanför vristen. I det länget tänker jag automatiskt att det kan vara spikarna som har stuckit iväg upp i knät och sitter dom för högt så saknas det spik nere i benet. Vilket kan ha orsakat smärtan förra fredagen. Men det är mest en spekulation. Så i slutet av förra veckan efter lite mailkontakt med samme ortoped i Stockholm, kom vi tillslut fram till att det bästa är att röntga. Det var verkligen efterlängtat. Det ska bli skönt att få reda på vad det är som gör att hon inte kan sträcka ut knät helt.
Så idag lånade jag med mig Ebba från dagis en stund för att åka och röntga. Hela benet skulle röntgas, så fyra bilder togs. Ebba var lika duktig hon och låg stilla. Så idag blev vi klara på lika kort tid. Underbart att röntga när det inte finns en fraktur i benet. Är mycket smärtsammare då att ligga på rätt sätt då. En ring som såg ut som en måne valdes i belöningslådan. Den är Ebba riktigt nöjd med. Dessutom lyser den i mörkret.

En liten gosstund fick jag med tjejerna när jag lämnade tillbaka Ebba på dagis idag. Mystjejerna!

Årets första lussebak

 Idag har vi bakat lussekatter på tjejernas begäran. Mycket goda blev dom och det var riktigt skoj att baka.

Linnea kavlar

Ebba kavlar

Tjejerna har gått loss med pepparkaksformarna.

Receptet på lussekatter finns HÄR.

Dagens tanke

Kärlek kan inte köpas för pengar eller prylar!

Dumle gingerbread

Idag när jag var i affären med Ebba bus, hittade jag denna lilla påsen. Dumle gingerbread. En säsongsvara som säljs nu runt jul.
Jag gillar att testa nya varianter av goda original. Gillar t.e.x. dumle lakrits och äpple när den fanns.
Men dumle pepparkaka var inte någon vidare hit. Sorry Fazer! Först smakar det choklad och mot slutet smakar det pepparkaksdeg. Tycker det är trist att det alltid smakar pepparkaksdeg. Samma sak är det med sandwich (glassen). Vaniljglass med pepparkaksdeg runt. Ingen hit heller. Trist att tillverkarna inte kan fånga den goda pepparkakans smak istället.
Kommer INTE att köpa Dumle gingerbread någon mer gång.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Så underbart

Idag har vi varit på Ryhov halva dagen. Medicineringsdags! I våras var vi uppe i Stockholm med tjejerna dels för att operera bort Linneas port (i den har hon fått medicinen via dropp) som hon har haft inopererad sen hon var 3 månader gammal. Den hade strulat i ett antal månader innan det. Och det var en mental pers att ta sig till medicineringen varje gång. Hade gladeligen avbokat/ombokat dom besöken om det inte hade varit så att medicinen dom får stärker skelettet och gör så att det orkar växa. Den är välbehövlig och jag kan tacka den för mycket. Mycket smärta som vi har sluppit tack vare den. Och dessutom växer tjejerna sakta men säkert.
Tanken med Stockholmsbesöket var att Linnea skulle operera bort porten och få en ny lite större inopererad eller fixa till den som satt på plats. Men så blev inte fallet. Läkaren fick det inte att funka att byta ut slangar på den gamla. Och misstänkte då att Linnea hade en propp som satt i vägen. Så därför opererade han inte in en ny. Utan bara plockade bort den gamla. Vi fick även stanna kvar lite längre på sjukhuset eftersom tösen var tvungen att göra en magnetröntgen. Ännu en sövning stod på schemat. Nervöst som vanligt. Men allt gick bra och ingen propp syntes till. Så antagligen hade det bildats en ficka där inne som gjorde att vätska varken kom ut eller in i porten.
Så hur skulle vi nu gå tillväga vid medicineringen i framtiden efter att porten plockats bort. Eftersom jag inte har någon medicinsk kunskap utan bara kan gå på känsla. Valde jag att Linnea skulle stickas i foten, eftersom det var längst från ansiktet och det var lättast att hålla benet still. Det är mycket man ska tänka på när man håller "fast".
Brukar dubbelemla sen porten opererades bort. Plåster plus salva. Men oavsett hur mycket jag jag dubbelemlat. Så har hon skrikit och hon har sprattlat. Trodde från början att hon var mest rädd. Men det har gjort riktigt ont att sticka i foten. Men sköterskorna har låtit mig hållas och gått på min linje. Varför kan jag nu säga. Varför fick dom inte mig att ändra mig och förklara för mig att oavsett hur mycket man emlar, så märks det inte och det gör gruvligt ont ändå. Men nu för en månad sen så började vi prata om det här med hur Linnea reagerar vid nålsättandet. Och jag som hela tiden har resonerat att det ska stickas så långt ifrån ansiktet som det bara går. Linnea har ett kontrollbehov, som uppkom under portstrulet. Hon vill ha koll på hur fort koksalt sprutas och se nålen och allt vad sköterskorna gör. Inte så mycket längre som tur är.
Men i morse dubbelemlade jag båda händerna innan vi åkte hemifrån.
Hade rejäl ångest igår kväll inför hur dagen skulle gå. Om lilla damen skulle protestera och inte alls vilja delta in det nya som skulle ske. Idag var jag mer focuserad och kände att jag hade inget val. Utan medicineringen skulle ske idag och det görs för en mycket bra sak. En livsnödvändig sak.
Satt och spelade fia med Ebba medan Linnea var med sina assistenter i tryggt förvar. Hon hade fått välja vem hon skulle sitta hos. Armen blev lagd på en kudde och sköterskorna fixade och donade för att hitta det bästa kärlet att sticka i. Och det gjorde dom . För det lyckades galant. Linnea sa inte ett ljud. Och framförallt det kändes inget. Och det är det viktigaste. Det ska inte behöva göra ont och det ska inte medföra rädsla och oro.
När jag trodde att dom fortfarande höll på att stasa och leta kärl, så var redan PVKn satt och Linnea hade inte känt någonting.
Nu behöver jag inte känna oro inför medicineringen. För det kommer att gå galant. Men hon tyckte nog att det var lite jobbigt att ha vänsterhanden i bandage. Hon påtalade att hon inte kunde dela sin mat och det var svårt att pyssla, när man i stort sett bara kan använda en hand. Men Linnea fixa det bra ändå.
Så nu frågar jag mig själv, varför jag inte har gått på sköterskorna linje tidigare. Men NU gör jag det.

Permobilhuliganer

Mammas och pappas älsklingar

Published with Blogger-droid v1.7.4

Nöjd

Jag är så nöjd över mitt liv. Det trots stundtals ångest och oro över barnen. När dom bryter sig eller är sjuka. Då kan det kännas riktigt tungt. Men det är övergående.
Men annars då. Jo då är det strålande. Jag har fått möjligheten (tack vare andra) att jobba med mina barn. Få vara mina barns assistent. Vilken gåva det är att få följa sina barns utveckling. Så som jag får. Och dessutom får jag syssla med min hobby (baka och dekorera tårtor) medan tjejerna är på dagis. Det bästa av två världar. När dom sen kommer hem är det full rulle och det ska pärlas, gåtränas, dega m playdo m.m.
Och jag tror att mina barn kommer att bära med sig tryggheten och närheten till mig som mamma och framförallt oss som föräldrar. Att alltid finnas där och stötta och finnas när man behövs. Inga mastodont dagar på dagis. Men framförallt vara där aktivt. Se barnen och lyssna när dom har något att säga.

Och det är inte heller fel att barnen är näst intill lika intresserade av att baka och skapa som jag är. Vi kan sitta lääänge och dega och göra blommor, trycka bokstäver m.m. med så väl playdo som sugarpaste. Och man märker hur väl dom sitter och betraktar när jag skapar. För framförallt Linnea vill göra likadant. Och hon gör likadant med bra resultat. En framtida jobbpartner kanske. Baka och göra dekorationer klarar man trots att man är rullstolsburen. Ebba blir nog sjuksköterska eller något sånt. Mer om det en annan dag.
Nu ska jag mysa med maken. 4 år som förlovade idag.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Besök hos tandis

Eftersom tjejerna även har sköra tänder, så går vi ganska ofta hos tandläkaren. Just nu är det var tredje månad.
Igår var vi där igen. Tjejerna är så trygga och vill testa nya grejer. Nu sist fick dom testa att blåsa luft på tänderna. Gick kanon! Jag är mäkta stolt över the girls. Ebba fick plasta lite på en tand. Och så bananlack så klart. Tjejerna hjälper till att hålla den lilla koppen m tandkräm och bananlacket. Linnea slapp plasta och det känns bra. Sen upptäckte tandläkaren att båda tjejerna hade två lösa tänder. Dom i mitten nere. Så båda fick ta bilder på tänderna. Vilket dom för övrigt klarade galant. Och på bilderna kunde man tydligt se att båda tjejerna har permanenta tänder som är på väg upp. Trodde inte att dom redan skulle börja tappa tänder innan dom fyllt fem. Väldigt ovanligt har jag fattat det som. Hoppas nu bara att dom permanenta är mycket bättre kvalité på än mjölktänderna. Men båda tjejerna är ju tandlösa sen innan. Linnea slog ut en framtand förra sommaren. Och Ebba fick dra ut dom fyra tänderna där framme uppe i påskas. Samt en tand längre bak. Så gluggar är vi vana vid.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Söta gubbar

Ebba har gjort den blå och den bruna gubben. Den blå fick glasögon och den bruna har bedårande ögonfransar. Linneas lilla gubbe verkar sträcka sig efter något.
Måste säga att det är underbart att sitta och titta när dom målar.

Igår övade vi även på alfabetet. Dom flesta verkar dom kunna med viss tveksamhet. Vi skrev även namn på ett papper som dom sen fick skriva av under namnet. Ebba skriver övervägande bak och fram. Och nu har hon även börjat skriva med början från höger till vänster. Men det är normalt. Så jag bryr mig inte om att kommentera det till henne. För det roliga är att dom skriver bokstäver och ord. Inte hur fint eller om det är åt rätt håll eller inte.
Linnea kan sen ett tag tillbaka också skriva sitt namn. Det bara hände. Från att ha inte brytt sig, till att helt plötsligt kunna skriva hela sitt namn. Underbart!

Cykla är skoj!

Linnea cyklar

Ebba cyklar

I helgen har det varit fint vänder här. Så då passade vi på att sticka iväg till en stor parkering där tjejerna kunde cykla och åka rulle.Vilken höjdare! Dom trampade på och cykeln rullade fort fram.

Ebba hälsar att hon cyklade fort som tusan!

Play Doh

Idag efter dagis ville tjejerna göra play doh lera. Dom har tjatat i flera dagar. Men vi har inte haft tillräckligt med salt hemma.
Dagens färg blev: ROSA

Recept på play doh:
4 dl vetemjöl
2 dl salt
2 msk citronsyra
5 dl kokande vatten
2 msk matolja
Jag brukar minska på oljan och öka mjölet något. Har upplevt att degen blivit kladdig dom senaste gångerna.
Ös i mjöl, salt och citronsyran i en bunke. Mät upp vattnet, oljan och tillsätt färgen i en annan bunke. Häll sedan i vattnet i mjölet. Och vispa m elvisp tills degen är tjock och len.
Smidigt och enkelt och roar barnen i timmar.

Svar på kommentar

Den här kommentaren fick jag igår av en bloggläsare. Vet vem du är Danne och jag undrar var du har varit under tjejernas 4 levnadsår.

Kommentaren:
Men varför envisas med att låta tjejerna sitta i sandlådan på marken, istället för att höja upp sandlådan till deras nivå? Jag tror att tjejerna skulle må ännu bättre av att kunna sitta i sina stolar och leka i sandlådan. Inte behöva sitta i den kalla, hårda sanden. Det är något som Jönköpings kommun har på alla deras anpassade lekplatser och då vill jag stryka under anpassade... för det är något som tjejerna skulle behöva, att ha en mer anpassad lekplats hemma där de kan leka utan att behöva få ont eller utsätta sig för onödigt tryck på kroppens olika delar som redan är sköra. Men det är bara ett tips för att barnen ska få en lite högre standard i sin vardag.

Ja varför ska jag låta mina barn sitta i sandlådan med resten av familjen och köra bilar, gräva stora hål. Göra kakor och göra garage? Jo, för att dom älskar att sitta där. Och för att dom leker på samma villkor som resten av gänget oavsett ålder eller kön. Och varför skulle dom må bättre av att sitta i en permobil och "leka" i en upphöjd sandlåda. Det gör dom ännu mer utstötta ur det vardagliga lekandet. Ska jag plocka bort ännu en sak som tjejerna kan göra som alla andra. Sitta och dutta lite med en spade i kanten av något som kallas sandlåda skulle hämma och kränka dom ännu mer. 

Sen undrar jag om du någon gång har suttit i en sandlåda själv? Sand är inte hård. Sand är mjuk och följsam. Och normalt sett tar man på barnen varma kläder om man går ut och det är kallt. Precis som alla andra föräldrar gör. Eller? Upplever barnen att det är kallt. Har man tagit på barnen för lite kläder. Punkt!

Därför anser inte jag att vi behöver och då understryker jag behöver anpassa vår tomt med en upphöjd sandlåda. 

Med tanke på att du känner oss, så borde du också veta vad tjejerna klarar och tål. Att bryta skelett av att sitta i sandlådan gör nog inget OI-barn. Möjligtvis om det kommer någon och springer på dom eller trillar på dom. Men inte av själva lekandet. Och framförallt sittandet. Vad har du fått det ifrån? Och med andra ord skulle då inte tjejerna kunna sitta på vanliga golv i så fall som är stenhårda i jämförelse med sanden i en sandlåda. Mig veterligen har aldrig och då menar jag aldrig tjejerna påvisat någon form av smärta av att leka i sandlådan. Och onödigt tryck på kroppen vet jag inte riktigt vad du har fått det ifrån. Med andra ord skulle dom inte kunna bäras eller kramas heller då. Om sanden är så hård, vad har ni för sand? 

Om vi pratar högre standard. Så kan vi ta turen via kommunen som har nekat oss bostadsanpassning i hemmet. Den standard vi har ute är betydligt högre än den vi har inne utrymmesmässigt. Och det borde du veta. Så jag anser att utomhusvistelsen har betydligt högre standard än den vi har inne. Och det kan du inte säga någonting om. Punkt!

Och jag tycker du ska leva i verkligheten och inte via sidor på nätet som skriver ut en generalisering om vad OI-barn tål och inte tål i dom olika typerna som finns. Jag lever här och nu och framförallt i det verkliga livet. Och du känner inte mina barn lika mycket som vi gör. Men du vet mycket väl vad tjejerna klarar och hur dom mår. Så hoppa och skit med dina teorier om onödigt tryck och smärta. Klarar man att trilla ner från en säng, så klarar man nog att sitta i en sandlåda också. 

Koala

Den här lilla söta saken blev det. Den går inte att sänka ner till marknivå som den andra jag var inne på. Tjejerna provade den nedsänkbara. Men den var inte alls så smidig som denna lilla koala. Den heter så, den lilla gula saken.

Linnea kan ta sig upp i den själv och klättra ner också. Ebba kommer upp i den också med lite hjälp. Lite stöd under rumpan, så fixar det sig galant. Och inom en snar framtid kan Ebba fixa klättringen själv. För så mycket hjälp behövde hon inte.

Så nu är det ytterligare lite väntetid på att permobilerna ska tillverkas och monteras ihop. Så inom fyra veckor så har vi två permobilburna tjejer. Så nöjda dom är när dom kör. För mycket körning blev det på hjälpmedelscentralen. Man fick tvinga ur dom ur permobilerna. Och det bådar ju gott. Tänk vad härligt det ska bli att gå en lång promenad med tjejerna här i samhället och slippa köra dom i vagn. Och den självständighet det ger. Blir helt lyrisk av tanken. Mina små ögonstenar ska få var sin permobil som dom kan åka runt med utan problem. Åka omkring ute på gräsplanen på dagis där dom andra springer omkring. Lite samma villkor fast annorlunda. Är så glad för deras skull.

Idag är det dags

Idag vid lunch ska vi dra kosan mot Jönköping och hjälpmedelcentralen. Där ska vi prova ut var sin permobil till mina bästaste tjejer. Och som vi har väntat på att få komma och prova ut dom. En lång väntan. En onödig väntan i mitt tycke. En hel lång sommar. Men nu är äntligen dagen här. Det ska provas fotstöd och sitsar och permobilen ska skräddarsys till tjejerna. Så att dom ska passa perfekt för tjejernas behov. Åh, så kul det ska bli. Vi ska övningsköra nere på en stor parkeringen här i närheten. Som vi har pratat om det. Förväntan är stor. Precis lika stor som väntan på dessa trehjuliga cyklar, som fortfarande inte har dykt upp.

Tänk om hjälpmedelcentralen kunde se till behovet och inte till pengarna någon gång. Och vi som lever i detta perfekta rika Sverige. Där alla ska vara värda lika mycket. Men nä, så är det faktiskt inte. Inte vad jag har märkt i alla fall.

Bilden är lånad från permobil

Tänk vilken frihet att kunna ta sig ner själv till sandlådan.

Dagarna rullar på...

... och näsor snyts och astma medicin ges. Antingen vill inte denna förkylning släppa eller så började den om någon gång mitt i. Förra veckan var vi på återbesök hos läkaren. Vi skulle diskutera allergi och astman. Fast det blev nog mest om astman och lite annat.
Tycker att infektionsastman börjar klinga av mer och mer. Vi behöver inte ge ventoline och pulmicort så ofta. Inte ens varje gång dom är förkylda. Det är bra. Skulle tro att astman försvinner helt i framtiden. Det tror läkaren också. Och det verkar faktiskt rätt lovande. Men tjejerna är så duktiga på att ta medicin, så det är ändå inget problem när medicin behövs.

På dagis har tjejerna haft kräftskiva. Dom fick vara med att koka kräftor, äta flera stycken. Men det roligaste av allt var att Ebba fick tävla mot en kräfta. Hon har blivit duktig på att gå själv med rullatorn på dagis. Så dagispersonalen la en kräfta på golvet och Ebba fick gå med rullatorn brevid. Hon var stolt när hon kom hem och sa att hon hade vunnit mot kräftan.

Själv har jag varit på möte på ett dagis. Ett dagis i närheten där tjejerna kommer att hälsa på och få leka med jämnåriga, som sen kommer att gå i samma klass i skolan. Kul tycker jag. Och personalen verkar mycket angelägna om att tjejerna ska känna sig välkomna och under deras förutsättningar.
Jag känner mig trygg och då kommer tjejerna känna samma sak.

Ebba och Linnea har pärlat väldigt mycket den senaste tiden. Men nu verkar det vara pussla som gäller. Och förstås leka med husbilen och husvagnen. Dockor kommer som enstaka inslag i vardagen med. Men inte så ofta som förut. Det märks att saker och ting ser periodvis. Lite roligt att se.

Intresset för att baka och göra lite dekorationer har dom också. Någon gång när jag har lite mer tid och tålamod, ska tjejerna få göra sin egen tårta. Det ska bli kul. Det får bli en liten sådan.

Disken och tvätten väntar, så nu måste jag slita mig från datorn en stund.

Dagens dagisbarn

Linnea ser nästan ut som ett skolbarn.

Efter lite fix och don som medicinering av ventoline och pulmicort, blev dom så klara inför taxins ankomst. Trodde att tjejernas astma vuxit bort. Fast å andra sidan valde vi att ge medicin i förebyggande. Innan det blir jobbigt. Om det nu skulle bli jobbigt. Inget man vet. Men onödigt att chansa.
Om någon timma är tjejerna hemma igen.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Snodd från facebook

En döende mormor säger till sitt barnbarn:

"- Jag kan dö när som helst. Jag vill att du ärver min gård, min villa, herrgård och alla mina djur samt 22 miljoner".

"- WoooW!" utbrast barnbarnet "- Tack Mormor, jag visste inte att du hade en gård och all denna rikedom. "- Vart ligger gården?"

Mormor svarar med sitt sista andetag ....

"- På Facebook !"

Dagens dagisbarn

Flummar som vanligt

Glada i hågen for dom iväg till dagis. Lite hostiga, lite snoriga. Idag är det fredag igen. Och vid ett svagt ögonblick i början på veckan lovade jag att vi skulle köpa glass på burk. Inte vilken glass som helst. Utan Ben & Jerry's. Som det har tjatats om den där glassen HEEEELA veckan.

Idag ska jag städa lite och sen göra dom sista dekorationerna till tårtorna som ska göras nästa helg. Många burkar m dekorationer blir det.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Nytt utseende

Igår fick jag min nya header. Min syster gör lite olika headers efter önskemål. Mycket smidigt och det blir riktigt snyggt. Vill ni ha en fin header men inte kan eller har möjlihet att göra egen. Så kan ni gå in HÄR och kontakta Carro. Hon vill säkert hjälpa till.

Dagens dagisbarn

Idag chansar vi lite. Båda barnen uppfyllde frisk kriteriet i morse. Så får vi se om det håller sig så hela dagen.
Tyvärr blev Linneas nya mössa kvar på dagis igår. En nackdel när man inte hämtar själv.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Tjejernas skapelser

Ikväll har tjejerna suttit och skapat. Det börjar arta sig. Innan pärlade dom lite och sen hällde tillbaka pärlorna, för att börja om och bara pärla lite igen. Nu läggs pärlplattan hel och ska strykas också. Fint blir det.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Dagens dagisbarn

Linnea fick äntligen åka till sitt älskade dagis. Som hon har längtat.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Sommarlovet är över

och tjejerna har börjat på dagis. Veckan började med först dagis sen bvc efter. 4-års kontrollen var det dags för. Och tjejerna fick en OK stämpel i rumpan båda två. Dom fick kolla synen. Inga problem där inte. Sen fick dom berätta vad Kalle gjorde i en pärm. Han lekte med en bil och en boll på en matta. Ritade med kritor, tog på sig vantar m.m. Och tjejerna berättade sakligt och svarade på alla frågor dom fick. Kunde lugnt luta mig tillbaka i stolen och njuta av tjejerna. Två huvudfotingar målades och ett kryss skulle skrivas också. Ett måste enligt bvc sköterskan. Ebba skrev sitt namn på sin teckning. Underbara unge!
Mätning och vägning skulle också göras. Ebba är nu 83 cm lång och väger 14,5 kg. Liten 4-åring. Men så naggande god. Linnea har vuxit lite mer. Så hon är nu 85,5 cm lång och väger 17,6 kg. Hon är sannolikt likt lika tung som en normallång 4-åring är. Men eftersom tjejerna saknar ungefär 20 cm på längden blir dom mer kompakta. Men vad gör det. Ingenting egentligen. Vi får ju gratis inträde på djurparker och sånt i några år till. Någon fördel ska det väl vara.

I tisdags var det dags för medicinering igen. Har varit skönt att slippa medicinering nu över sommar. En flykt från vardagen på något vis.
Det gick bra på sjukhuset. Och vi kom där ifrån skapligt tidigt. Linnea tycker att nålsättningen i foten (PVK) går bra. Trots att hon blir upprörd och ledsen. Hon repar sig fort. Och säger efteråt att det kändes bra. Hon är så himla duktig. Trots att hon mest av allt skulle vilja sparka sig fri, så håller hon benen still och knäpper med fingrarna istället. Sist skällde hon på nallen hon höll i handen. Sköterskan fick sig några ord också.
Men så fort nålen är fasttejpad, så är det som vanligt igen. Men det viktigaste av allt är vad hon säger efteråt. Och hon anser alltid att det känts bra. Så det håller vi fast vid. Så än så länge avvaktar vi med att operera in en port-a-cath. Onödigt att söva för mycket känns det som. Men funkar det inte bra med pvkn, så ställer vi oss in på operation igen.

I onsdags städade jag hela dagen medan tjejerna var på dagis. Bakade en omgång macarons. Dom kan du hitta HÄR. Tjejerna fick åka taxi till syrran efter dagis. Kom dit senare. Visning av vårt hus på kvällen. Åt goda våfflor med grädde och sylt hos Ola och Carro. Kom väl där ifrån efter sju.

Igår tog jag en dag där jag bara gjorde sånt som jag hade lust med. Satt och googlade mycket efter intressanta saker. Gick och drällde. Var inne i stan och köpte mat till djuren. Så var man tusen kronor fattigare. Men djuren mår bra och håller sig friska. Så då är det verkligen värt pengarna.

Bilden är lånad från royal canin

Detta foder är det vi använder nu. Innan var åldersrekommendationen 10 år. Så därför avvaktade vi med seniorfodret. Men dom verkar har sänkt åldern nu. Och det ska visst komma ett foder för 14 år och uppåt också. Våra katter är 14, 10 och 8år.

Idag är det äntligen dags för fredagsmys. Familjen blir komplett och tror det blir en lugn helg. Både jag och maken är fortfarande lite förkylda. Så jag hoppas att man är fullt frisk till nästa vecka börjar. Vill börja träna igen.

Har gjort lite pyssel och klippt gräset idag. Ska väl ta tag i disken också. Men mer behövs inte just nu. Ganska bekvämt och härligt.

Ishockey

Idag är vi på medicinering i Jönköping. Med lite fantasi, kan man komma på lite olika lekar medan man fördriver tiden. Nu är det ett par timmar kvar innan vi får åka hem.
Vid ett av borden i matsalen har vi spelat ishockey med hjälp av sugrör och en läskkork.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Städdag

Passade på att låta tjejerna vara med och städa och fixa lite. Och då fick dom tvätta sina bobbycarar.

Bullerbyn

Ett annat resemål vi besökt under vår semester är Bullerbyn. Där dom spelade in Bullerbyfilmen. Det ligger utanför Vimmerby i Pelarne. Den första tanken när vi kom dit var vad litet det är. Kändes inte alls lika stort som på filmen. Har varit i Bullerbyn en gång innan med när syrran var liten. Just barnen i Bullerbyn är Ebba och Linneas favoritfilm av Astrids filmer. Så det kändes kul att få ta med tjejerna dit och visa dom husen och ladugårdarna. Och den härliga naturen. Få berätta vilka som bodde i dom olika husen. Inte behöver man åka långt på semestern för att ha kul.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Gekå's i lego

Denna legomodell av gekå's finns uppe vid fiket och restaurangen på Gekå's. Den är i skala 1:44.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Semester - Varberg

I måndags åkte vi åter igen iväg med husvagnen. Destinationen denna gången blev Ullared och Varberg.

Här kommer några bilder från Varbergsutflykten.

Stena Line

Varbergs fästning

Kallbadhuset

Linnea

Ebba

Grumme tvättsåpeön?

Härlig utsikt från fästningen

Fick väldigt många frågor från Ebba och Linnea angående fästningen och "styggingarna" som fick sitta inlåsta i fästningen. Och svarade efter bästa förmåga. Och jag tror att tjejerna nöjde sig med svaren. Är imponerad över att dom ville lära sig om Sveriges historia.

Vi gick även ut på piren och fick se Stena Line avgå från Varbergs hamn med destination Danmark. Linnea blev lite orolig när det stora, stora fartyget åkte nära förbi oss. Inte närmare nu sa hon.

Semester - Borås Djurpark

Förra vecka var vi med husvagnen i Borås några dagar. Helt underbart! Fick njuta av djuren i parken i två dagar. Bada i pool och bara mysa med familjen. Syster med familj kom och gjorde oss sällskap på campingen och djurparken den ena dagen. Härligt väder och trevligt sällskap!
Här kommer det några bilder från vistelsen i djurparken.