Rastning av kaniner

Nu när vi inte har några ungar längre, kan vi pyssla med kaninerna lite mer. Ebbas Stampe är mer tam och väldigt lätthanterlig. Medan Linneas verkar knappt ha blivit lyft och hanterad. Men nu ska det bli ändring på det. Få henne att sluta sprattla när man lyfter henne och bli ner tillgiven.
Flyttade buren också. Det blir vattenansamling framför buren. Så det funkar inte i längden.
Vi ska snart börja bygga en bättre bur och mycket större. Så kaninerna får det varmt och skönt i vinter. Dessutom är det kalas att vi redan har en köpare på den gamla.

Sorgligt

Så hittade jag tre små döda ungar till i boet idag. Sorgligt och otippat, då dom levde i morse.
Oddsen var inte dom bästa för dom små liven.
Hade gärna sett dom öppna ögonen och senare skuttat ur boet.
Nu har båda tjejerna varit med och begravt dom små. Letat sten och plockat blommor. Linnea var lite mer sorgsen idag och hade gråten i halsen när hon ringde sin pappa och berättade att kaninungarna hade dött.
Tänker bespara er kort på kaninungarna när dom har avlidit.men gud så fina dom hade blivit.

Här vilar nu kaninsyskonen.

Kaninungebegravning

I morse när Linnea och jag skulle mata kaninerna, upptäckte vi en död unge utanför boet. Den såg hel och fin ut. Så nu undrar man varför den dog och om fler tänker gå samma öde till mötes. Sorgligt!

Hittade en liten plats där vi begravde den. En hane tror jag det var.
Linnea fick vara med. Hon ville känna på den och hon var med när jag la ner den i gropen och öste igen.
Hon ropade till kaninungen att ha det så bra nu. Det var inget konstigt och förklarade att det är så här det fungerar. Och Linnea frågade om man gräver ett stort hål när människor begravs. Ja, svarade jag. Stora hål till människor och små hål till kaninungar. Allt kändes så naturligt och okonstlat.

Nu hoppas jag att dom andra tre livliga krabaterna klarar sig. *håller tummarna*

Dagens kaninbilder

Tyvärr hade jag inte med mig telefonen när vi hade ute Ebbas Stampe i koppel en sväng förut. Så jag kunde inte ta kort.
Men här kommer två på ungarna.
Titta på den lilla söta svansen på bild nr. 2

Kaninäventyr

För en vecka sen svarade jag på en annons på blocket. Det var en tjej som skulle sälja sina kaniner.
Ville ha vuxna kaniner som redan var tama, eftersom det var främst barnens kaniner. Under vuxenansvar såklart.
Så i går åkte vi och hämtade dom. En hona och hennes kastrerade burkompis. Egentligen var det en annan kaninkompis som skulle ha följt med oss hem. Men han hade rymt under natten. Typiskt!

Vi installerade kaninerna i deras bur som vi köpte av tjejen.
Ebba och Linnea var riktigt entusiastiska. Gav maskrosblad, hö, slängde in spån och gav morot och äpple.
Vi tittade till dom flera ggr på em/kvällen. Ebba och Linnea visade upp sina kaniner för mormor och farmor och O. Min kompis S och hennes familj.
Tyckte att honan var lite slö och ointresserad, medan kompisen var nyfiken och social.

I morse när jag ändå skulle ut och vattna ljungen på trappen, tog jag turen till kaninerna.
Och vad ser jag. En massa päls i buren. Det första jag tänkte var att kaninerna bråkat.
Men under och bland allt hår såg jag två kaninungar. Stängde lite snabbt och sprang in till familjen för att berätta den roliga och oväntade nyheten.
Den bortsprungna kaninen är alltså pappa till dessa ungar. En hane förra ägaren trott var steril. Tur att vi inte tog han. Då hade vi fått många ungar.
Har varit och kikat till dom några ggr idag och har sett fyra ungar.
Hoppas dom överlever och att dom håller sig varma och goa.

Mamman är den vit/beiga dvärgvädur/löwenkaninen. Linnea har döpt henne till Tuffsan.
Ebbas är den flerfärgade dvärgväduren. Han har hetat Karl, Felix och nu har hon döpt om honom igen till Stampe.