Play Doh

Idag efter dagis ville tjejerna göra play doh lera. Dom har tjatat i flera dagar. Men vi har inte haft tillräckligt med salt hemma.
Dagens färg blev: ROSA

Recept på play doh:
4 dl vetemjöl
2 dl salt
2 msk citronsyra
5 dl kokande vatten
2 msk matolja
Jag brukar minska på oljan och öka mjölet något. Har upplevt att degen blivit kladdig dom senaste gångerna.
Ös i mjöl, salt och citronsyran i en bunke. Mät upp vattnet, oljan och tillsätt färgen i en annan bunke. Häll sedan i vattnet i mjölet. Och vispa m elvisp tills degen är tjock och len.
Smidigt och enkelt och roar barnen i timmar.

Svar på kommentar

Den här kommentaren fick jag igår av en bloggläsare. Vet vem du är Danne och jag undrar var du har varit under tjejernas 4 levnadsår.

Kommentaren:
Men varför envisas med att låta tjejerna sitta i sandlådan på marken, istället för att höja upp sandlådan till deras nivå? Jag tror att tjejerna skulle må ännu bättre av att kunna sitta i sina stolar och leka i sandlådan. Inte behöva sitta i den kalla, hårda sanden. Det är något som Jönköpings kommun har på alla deras anpassade lekplatser och då vill jag stryka under anpassade... för det är något som tjejerna skulle behöva, att ha en mer anpassad lekplats hemma där de kan leka utan att behöva få ont eller utsätta sig för onödigt tryck på kroppens olika delar som redan är sköra. Men det är bara ett tips för att barnen ska få en lite högre standard i sin vardag.

Ja varför ska jag låta mina barn sitta i sandlådan med resten av familjen och köra bilar, gräva stora hål. Göra kakor och göra garage? Jo, för att dom älskar att sitta där. Och för att dom leker på samma villkor som resten av gänget oavsett ålder eller kön. Och varför skulle dom må bättre av att sitta i en permobil och "leka" i en upphöjd sandlåda. Det gör dom ännu mer utstötta ur det vardagliga lekandet. Ska jag plocka bort ännu en sak som tjejerna kan göra som alla andra. Sitta och dutta lite med en spade i kanten av något som kallas sandlåda skulle hämma och kränka dom ännu mer. 

Sen undrar jag om du någon gång har suttit i en sandlåda själv? Sand är inte hård. Sand är mjuk och följsam. Och normalt sett tar man på barnen varma kläder om man går ut och det är kallt. Precis som alla andra föräldrar gör. Eller? Upplever barnen att det är kallt. Har man tagit på barnen för lite kläder. Punkt!

Därför anser inte jag att vi behöver och då understryker jag behöver anpassa vår tomt med en upphöjd sandlåda. 

Med tanke på att du känner oss, så borde du också veta vad tjejerna klarar och tål. Att bryta skelett av att sitta i sandlådan gör nog inget OI-barn. Möjligtvis om det kommer någon och springer på dom eller trillar på dom. Men inte av själva lekandet. Och framförallt sittandet. Vad har du fått det ifrån? Och med andra ord skulle då inte tjejerna kunna sitta på vanliga golv i så fall som är stenhårda i jämförelse med sanden i en sandlåda. Mig veterligen har aldrig och då menar jag aldrig tjejerna påvisat någon form av smärta av att leka i sandlådan. Och onödigt tryck på kroppen vet jag inte riktigt vad du har fått det ifrån. Med andra ord skulle dom inte kunna bäras eller kramas heller då. Om sanden är så hård, vad har ni för sand? 

Om vi pratar högre standard. Så kan vi ta turen via kommunen som har nekat oss bostadsanpassning i hemmet. Den standard vi har ute är betydligt högre än den vi har inne utrymmesmässigt. Och det borde du veta. Så jag anser att utomhusvistelsen har betydligt högre standard än den vi har inne. Och det kan du inte säga någonting om. Punkt!

Och jag tycker du ska leva i verkligheten och inte via sidor på nätet som skriver ut en generalisering om vad OI-barn tål och inte tål i dom olika typerna som finns. Jag lever här och nu och framförallt i det verkliga livet. Och du känner inte mina barn lika mycket som vi gör. Men du vet mycket väl vad tjejerna klarar och hur dom mår. Så hoppa och skit med dina teorier om onödigt tryck och smärta. Klarar man att trilla ner från en säng, så klarar man nog att sitta i en sandlåda också. 

Koala

Den här lilla söta saken blev det. Den går inte att sänka ner till marknivå som den andra jag var inne på. Tjejerna provade den nedsänkbara. Men den var inte alls så smidig som denna lilla koala. Den heter så, den lilla gula saken.

Linnea kan ta sig upp i den själv och klättra ner också. Ebba kommer upp i den också med lite hjälp. Lite stöd under rumpan, så fixar det sig galant. Och inom en snar framtid kan Ebba fixa klättringen själv. För så mycket hjälp behövde hon inte.

Så nu är det ytterligare lite väntetid på att permobilerna ska tillverkas och monteras ihop. Så inom fyra veckor så har vi två permobilburna tjejer. Så nöjda dom är när dom kör. För mycket körning blev det på hjälpmedelscentralen. Man fick tvinga ur dom ur permobilerna. Och det bådar ju gott. Tänk vad härligt det ska bli att gå en lång promenad med tjejerna här i samhället och slippa köra dom i vagn. Och den självständighet det ger. Blir helt lyrisk av tanken. Mina små ögonstenar ska få var sin permobil som dom kan åka runt med utan problem. Åka omkring ute på gräsplanen på dagis där dom andra springer omkring. Lite samma villkor fast annorlunda. Är så glad för deras skull.

Idag är det dags

Idag vid lunch ska vi dra kosan mot Jönköping och hjälpmedelcentralen. Där ska vi prova ut var sin permobil till mina bästaste tjejer. Och som vi har väntat på att få komma och prova ut dom. En lång väntan. En onödig väntan i mitt tycke. En hel lång sommar. Men nu är äntligen dagen här. Det ska provas fotstöd och sitsar och permobilen ska skräddarsys till tjejerna. Så att dom ska passa perfekt för tjejernas behov. Åh, så kul det ska bli. Vi ska övningsköra nere på en stor parkeringen här i närheten. Som vi har pratat om det. Förväntan är stor. Precis lika stor som väntan på dessa trehjuliga cyklar, som fortfarande inte har dykt upp.

Tänk om hjälpmedelcentralen kunde se till behovet och inte till pengarna någon gång. Och vi som lever i detta perfekta rika Sverige. Där alla ska vara värda lika mycket. Men nä, så är det faktiskt inte. Inte vad jag har märkt i alla fall.

Bilden är lånad från permobil

Tänk vilken frihet att kunna ta sig ner själv till sandlådan.