Frisörbesök

Linnea och Ebba har länge bett om att få färga håret. Eftersom jag inte ville ge mig på att bleka deras hår hemma, med tanke på att resultatet med stor sannolikhet skulle bli morotsfärgat, så fick vi helt enkelt boka ett besök hos "vår" frisörsalong.

Det blev nästan en heldag där då det skiljde 1,5 timma på tjejerna tider. Tror det var lättare för Linnea att vänta innan hon fick börja klippa sig och färga håret, än det var för Ebba att vänta på att Linnea skulle bli klar. 

Igår kväll var det svårt för brudarna att sova då det härjade en massa fjärilar i magen på dom. 

Det var ju ingen direkt hit att sticka iväg rätt tidigt med minst 10 minusgrader ute. Knappt dieselvärmaren var hjälplig.

Kylan bet som hundan i kinderna. Men samtligt var det friskt och härligt ute. En helt annan luft när det är så här kallt mot hur det är vid nollan. 

Först klipptes de slitna topparna bort. Det var verkligen välbehövligt. 

Sen blektes topparna. Hade inte Ebba valt att sätta i färg nu, hade de blekta topparna blivit snygga som dom va. 

Nu i med färgen. Så mycket hår och massor med färg. Färgen kanske hamnade lite väl högt upp på huvudet. Men nu efteråt syns det inte så mycket. 

KLART!!

Nöjd tjej! Det blev precis som hon hade tänkt sig. När hon har håret uppsatt i en hög tofs, så är hela tofsen rosa men inte något annat i frisyen. 

Sen var det Linneas tur att bli bortskämd av sin favoritfrisör. 

Inte lika mycket och långt hår att bleka som Ebbas.

Riktigt illblått. En liten incident gjorde att frisören såg ut som en smurf om händerna. Linnea behövde lyfta på nacken eftersom det var obekvämt/ gjorde ont. Då föll lite av det färgade håret mot kanten av handfatet och när hon då lutade sig tillbaka, färgades det rakade underhåret fläckvis med blått. Då blev det lite panik, vilket resulterade i blåa händer.

Linneas hår tog åt sig olika mycket i det blekta håret. Det friskaste håret blev ljusast. 

Luggflätor it is med tuperad tofs.

I morgon hoppas jag på att få testa lite olika flätor på tjejerna. Kan bli riktigt effektfullt.  

5-års kontroll

Idag har vi varit på den sista kontrollen för tjejerna på BVC. Känns lite trist. För vi har haft så bra sköterskor. Nästa gång det blir "vanlig" kontroll blir det i skolan. Stora tjejer man har nu.

Först ut var det synundersökningen för först Linnea. Sen Ebba.
Linnea var entusiastisk och tyckte det var skoj. Ebba verkade trött och gjorde så gott hon orkade. Men lyckades ändå se rätt bokstäver. Så det blev inga glasögon för tjejerna den här gången heller.

Sen kom det jag bävade för mest. Hörseltestet. Hua! Har varit på hörseltest med tjejerna där dom sandpapprat pannan (bebisar). Och andra där dom fått titta på tvskärmar.
Alltid har vi fått höra att testet inte blivit godkänt. Barnen har inte hört dom låg tonerna. Men så idag blev testerna godkända. Linnea hörde fler än hon behövde. Ebba tröttsorken försvann in i dagdrömmarna en kort stund mitt i testet. Hon hörde tillräckligt mycket för att även hon bli godkänd.
Det här testet kommer jag leva på länge. Äntligen godkända!
Det förekommer nämligen hörselnedsättning i diagnosen OI.

Sen blev det lättare evenemang. Klippa ut en cirkel och skriva sitt namn där i. Rita streck i en labyrint och rita cirkel, rektangel och triangel. Allt gick galant. Svara på frågor var inte heller några problem.

Vikt och längd togs sen. Linnea var ca 92 cm och Ebba 89 cm. Glömde ta med mig boken. Och missade lappen med uppgifterna på. Så längden är jag inte helt hundra på. Linnea vägde 21 kg och Ebba 17,5 kg. Dom följer sina egna kurvor. Det är det enda som räknas.

Innan vi åkte hemifrån emlade jag deras vänstra arm. Lite bedövning gav det väl.
Linnea var lite övermodig och fegade ur när sprutan skulle in. Men tittade när hon stack och allt gick bra. Plåster på. Tur att Linnea var först. För hon är modigast.
Ebba var också modig först. Men blev rädd och vi fick hålla henne. När hon såg nålen i armen och upptäckte att det inte gjorde så ont, lugnade hon ner sig. Så var det klart. Ett fint plåster till henne med.

Är mycket stolt över mina töser.

Playmobil

Nu har jag fixat iordning tjejernas bord till deras playmobil. Två skrivbord gjordes om och fick korta ben (16 cm) och blev lekbord. När man har korta barn får man tänka smått. Detta blir perfekt att sitta vid och stå på knä för att räcka lite längre upp. Och matta under för värmen och mjukheten.
Valde att sätta borden på längden, så bråken inte blir så många och så når barnen på båda sidorna.

Taxi del 2

Hoppsan hejsan! Nu händer det grejer. Att man ska behöva bli arg för att det ska hända grejer. Men det är skönt att få bli arg när det gäller viktiga saker.
Och tur i oturen är det fler föräldrar som har ringt och klagat på samma taxibolag. Då var jag inte känslig. Bara väldigt mån om mina barns säkerhet. Som t.ex. att tjejernas permobiler inte spänns fast i taxibussen. Vad händer vid en dikeskörning. Eller en krock. En permobil väger 85 kg.
Har berättat för kommunen hur vi har upplevt dessa två veckor med nytt taxibolag. Och h*n på kommunen är på min sida. Nä, det är inte min sida. Det är taxibarnens sida. Men det är vi som för deras talan.
H*n på kommunen blev stum när jag berättade hur taxi agerat och behandlat oss.
Det finns två ord man kan säga som symboliserar den här soppan. Byråkrati och tungrott. Den som skriver avtalen som rör de handikappade barnen har inte varit med och beslutat. Vet dom ens vad/vilka dom har att göra med.
"Vår" chaufför vet inte ens vad dessa har för handikapp. Ganska viktigt och hade chefen på bolaget frågat. Hade jag gladeligen berättat.
Summa summarum. Kommunen köper bilstolar till de barn som behöver. För att slippa vidare bråk. Men helt klart har kommunen satt ner sin fot.
Ett möte mellan kommun och bolag ska hållas. Då lämnas även kommunens stolar. Fram tills dess kör jag Ebba och Linnea till och från dagis. Då vet jag att dom sitter som dom ska. Med bältet på rätt ställe och i lagom höjd.
Det finns så många detaljer som skulle kunna skrivas. Men jag håller det lite allmänt.

Nu ska jag gå och krypa i säng. I morgon ska jag plantera ner jordgubbsplantorna vi flyttade med oss. Och sen drar vi iväg på marknad.
Orkar jag, funderar jag på att baka scones i morgon bitti. Mums!

Underbart

• att kunna nå upp till handfatet och borsta tänderna själv.
• att kunna hjälpa mamma att fläcka av kläder och starta maskinen.