Livets pussel

Är inte alltid lätt att få ihop allt när man måste med kort varsel befinna sig på sjukhus och vara hemifrån ett tag. Vi var visserligen bara borta i först två dygn och sen nästan 6 dygn. Men hemma finns ett pelletsförråd som måste fyllas på, hundar som måste bo tillfälligt hos släktingar, katter som ska släppas ut och matas, kaniner som behöver sin tillsyn och allt annat som ska ses till.
Och för att tacka min syster m fam och svärmor o O för att dom ställt upp och gjort det möjligt för oss att kunna åka till Stockholm för kontroll och operation för tjejerna, så ville vi tacka dom med god mat och tårta. Att dessutom syster yster fick ta med sig gammelhunden till det inbokade veterinärbesöket gör mig till evigt tacksam, eftersom det antagligen förlängde gamle Olivers liv ett tag. Han fyllde 11 år nu i april. Vilket är hyfsat gammalt för en cavalier.

Dagen har varit en bra dag på alla sätt och vis. En bra dag att lägga till i minnenas album.
Igår firade jag och maken 7 år tillsammans (gifta snart 3år). Många prövningar har vi fått gå igenom. Men kärleken övervinner allt.

Dagens tårta fick symbolisera livets pussel. Den är fylld med kokosmousse och limemousse. En god kombination!

Hemgång

Sitter i bilen på väg hem från sjukhuset med förhoppning om att inte behöva åka tillbaka än på ett bra tag.
Sjukhus är ingen hit. Luften är så syrefattig och man är så uttråkad. Trött är bara förnamnet.
Barnen har repat sig bra. Linnea kanske lite bättre än Ebba.
Tycker alltid att det är så nervöst när man tar bort det sista lilla morfinet som barnen får. Kommer hon få ont, kommer vi få åka hem?
Men ännu en gång funkade magkänslan och intuitionen. Och Ebba som var sist ut klarade sig fin fint utan morfinet. Tänkte skriva mer om hur tjejerna blir när dom får morfin en annan gång. Det är ingen hit i alla fall.

Det som är märkligt vid hemgång är att man blir totalt bortprioriterad. Man kan få vänta läääänge med att få bort pvk:n i handen/armen och fyra timmar innan vi åkte hem sa vi till om reseintyg och VABintyg. Och ingen hade fixat det förrän vi stod och stampade vid receptionen med all packning.

Det ska bli otroligt skönt att få kliva in genom sin egen dörr sen och bara få slänga sig i soffan med onepiecen på och bara njuta.
Trots att vi "bara" har legat inne i fem dagar, så räcker det gått och väl.

Hoppas alla får en underbar helg, för det ska vi försöka ha.

Uppvak igen

Nu sitter på uppvaket igen. Ikväll är det Ebba jag sitter hos. Hennes sövning gick inte lika lugnt till. Hon var nervös, uppriven och rädd. Trots att hon hade fått medicin för att motverka detta.
Tösen har varit riktigt nervös hemma och gråtit en del.
Vi hann ju aldrig riktigt förbereda oss för detta.
Fick veta operationsdatumet av en händelse när vi var på OI-veckan. Men å andra sidan har det på något sätt varit en "efterlängtad" operation.
Ebba sover som en gråsten. Tungt och med lugn och djup andning.
Dom har inte satt några infarter i händerna på henne. Utan den ena sitter i armvecket och den andra på halsen. Det ser inte otäckt ut. Men helt klart en ny grej vi aldrig varit med om. Infart i huvudet har dom haft när dom var bebisar. Hoppas den snart kan tas bort.

Har nu suttit här i ett par timmar snart. Det börjar bli lite långtråkigt nu. Vill komma upp till Linnea och pappan. Få duscha och äta lite kvällsmat.

Uppvak

Sitter på uppvaket hos Linnea som har opererat sina två underben. Nu får man tydligen ha mobil med sig in här. Fast på ljudlöst. Bra för mig som lättare kan fördriva tiden. Har nu suttit här i lite mer än en timme. Det är rätt avslappnande. Har virkat lite och facebookat, spelat och smsat.
Linnea sover mest. Inte så konstigt. Hon verkar inte ha ont. Vilket är bra.
Hon får morfin och vätska.
Nu ska jag virka vidare och snart får vi nog komma upp på avdelningen, där Ebba och pappa väntar.
Skönt att slippa vänta på att operationen ska bli klar. Dom sista timmarna var riktigt jobbiga. Fast man vet att det ska ta lång tid.
Hej så länge!

OI-vecka

Denna veckan. Eller under några dagar, har vi varit i Stockholm. Bott på hotell, besökt barkarbys butiker. Det blev förvisso bara några få av alla där, eftersom tjejerna ville tillbaka till hotellet och leka med barbiedockorna dom köpte på toy's r us.
Men den egentliga anledningen till resan till Stockholm, var den årliga "besiktningen" på Astrid Lindgrens barnsjukhus för tjejerna.
Åkte upp kvällen innan för att slippa åka i arla morgonstund på tisdagen.
Äta god hotellfrukost, göra iordning sig för att sen packa in sig i bilen och köra mot sjukhuset.
Vägning och mätning (kroppslängd och armspann). Kul att höra personalen säga att dom växer bra. Anmärkning på vikten igen.
Efter lite väntan, blev det lunch för oss alla.
Sen fick Ebba och Linnea träffa den underbara sjukgymnasten. Rätt person på rätt plats. Linnea ville vara själv med K, så allt verkade bra. För jag hörde inget negativt efteråt. Medan Ebba träffade K, gick jag med Linnea till arbetsteraputen. Ebba hade tiden efter Linnea.
Inne hos arbetsteraputen fick tjejerna svara på frågor, rita något och klippa ut det dom målat. Linnea blir alltid så tystlåten och nickar knappt som svar på frågorna. En ny grej för i år var att mäta kraften i handen. Greppa om ett handtag det hårdaste man kan under tio sekunder. Ebbas händer var i princip lika starka. Medan Linneas högra hand var lite starkare än vänster. Högerhänt?!
Klara på sjukan runt tre, så då åkte vi och shoppade och åt mat. Eftersom hotellet bara har frukostservering, måste man se till att inte äta middag för tidigt.

Onsdagsmorgonen bjöd på blodprovstagning för den ena tjejen medan den andra pratade med dr. E. Lyssna på hjärtat, titta på ryggen och kolla reflexerna. Odramatiskt och tryggt för brudarna som känner igen personalen (i OI-teamet) vid det här laget. Vissa funkar bättre än andra.
Det bästa med hela resan måste ändå vara badet i rehabbassängen. Ebba och Linnea fick en liten hinderbana i vattnet dom skulle göra. Roligt och lite, lite svårt för dom. Linnea tyckte det var roligast. Ebba ville ge upp när hon fick en utmaning. Men kämpade på tillslut.
Efter lunchen blev det omkast i schemat. Så ortopedronden blev direkt efter lunchen istället för sist på dagen. Allt såg bra ut förutom tjejernas underben som ska rätas ut och spikas om med teleskopspikar.
Direkt från ronden till tandläkaren. Samma tandläkare som träffade dom som bebisar. Räkning av tänder och kontroll. När jag och Ebba var klara, sa tandläkaren att dom blivit så fina. Och det är dom verkligen.
Medan Linnea var inne hos tandis med pappa Ted, gick jag och Ebba och en sköterska bort till bentäthetsmätningen. Linnea och Ted anslöt sig en liten stund senare.
Där inne fick tjejerna ligga stilla, stilla medan maskinen röntgade skelettet. Nu när dom är så här gamla behövs ingen medicin för sömn.
Ebba höll på att somna av sig själv medan maskinen arbetade sig över hennes skelett. Linnea hade full koll med ögonen på röntgenarmen som gick fram och tillbaka och surrade.
Åter tillbaka på dagvården blev det glass innan hemresan mot Småland skulle påbörjas.

Summa summarum:
En bra resa på alla sätt och vis. Ett bra hotell. Men framförallt bra personal på sjukan och ett riktigt bra mottagande, som vanligt.

Fågelholkar

I veckan köpte vi ett par fågelholkar av en man här i dalen. Tjejerna ville gärna måla dom. Så fram med lite slit och släng kläder och målarfärg inhandlades i stan. Tyvärr fanns inte så många olika färger att välja på. Men tjejerna fastnade för faluröd och dalablå. Ebba var väl den som var mest taggad och exalterad. Så nu sitter dom uppsatta i skogen här bakom huset. Vi hoppas givetvis att det så småningom flyttar in fåglar som vill bygga bo. Och får små ungar.

Vårkänslor

Underbart med sol och värme och snö som smälter.
Måste bara lära mig att ta tillvara på soltimmarna bättre. Gå ut och njuta helt enkelt.
Här kommer några vårfeelings bilder.