Den här lilla söta saken blev det. Den går inte att sänka ner till marknivå som den andra jag var inne på. Tjejerna provade den nedsänkbara. Men den var inte alls så smidig som denna lilla koala. Den heter så, den lilla gula saken.
Linnea kan ta sig upp i den själv och klättra ner också. Ebba kommer upp i den också med lite hjälp. Lite stöd under rumpan, så fixar det sig galant. Och inom en snar framtid kan Ebba fixa klättringen själv. För så mycket hjälp behövde hon inte.
Så nu är det ytterligare lite väntetid på att permobilerna ska tillverkas och monteras ihop. Så inom fyra veckor så har vi två permobilburna tjejer. Så nöjda dom är när dom kör. För mycket körning blev det på hjälpmedelscentralen. Man fick tvinga ur dom ur permobilerna. Och det bådar ju gott. Tänk vad härligt det ska bli att gå en lång promenad med tjejerna här i samhället och slippa köra dom i vagn. Och den självständighet det ger. Blir helt lyrisk av tanken. Mina små ögonstenar ska få var sin permobil som dom kan åka runt med utan problem. Åka omkring ute på gräsplanen på dagis där dom andra springer omkring. Lite samma villkor fast annorlunda. Är så glad för deras skull.
