Tandläkarbesök och dåligt tålamod

Idag var det dags för Linnea att åka till Jönköping för att dra ut en trasig tand.
Inte bara skört skelett, utan också sköra tänder. Efter noga planering och alla papper ifyllda och mycket prat med tandläkaren, så skulle det göras med glöm-bort-medicin. Allt för att hon inte skulle få dåliga minnen av tandläkare.
Och som vanligt var det bara för Linnea, pappan och assistenten att vända i "dörren" och åka hem igen. Narkosläkaren hade trott att det bara gällde en undersökning. Han hade missat att läsa på hela pappret där det stod att den trasiga tanden skulle ut. Och nu vågade han inte dra ut det med tanke på käken. Tycker det är jättebra att dom inte gör något som dom inte är säkra på. Men då kan dom väl avböja direkt. Istället för att vi gång på gång får vända i dörren.
Så nu blir det att planera om och åka framöver till Stockholm för att dra ut den där istället.
Kan väl tycka att Stockholms narkosteam kunde lära upp narkosläkarna på hemmaplan. Åka upp till Stockholm bara för att dra ut en ynka tand. Nä, då får det bli i samband med en op eller årskontroll.


Gud vilket dåligt tålamod jag har när det gäller träningen. Egentligen inte själva träningen i sig, utan resultatet. Det är ju tack vare resultatet man tränar vidare för att förhoppningsvis nå slutmålet.
Man kämpar och svettas och får träningsvärk. Då vill jag kunna se att det händer förändring på kroppen. Vad är rimligt tid för att kunna se med blotta ögat att det dallriga inte är lika dallrigt längre?
Äter inte mer nu än jag gjorde innan och då stod jag på samma vikt på vågen. Precis som nu. Är det kanske dags att börja räkna propoints igen? Tänk om kroppen kunde berätta för mig att jag gör rätt eller om något borde göras på annat sätt.

Nu har jag lust att ta med mig hundarna på en promenix här i samhället. Sen får det nog bli att baka med tjejerna efter dagis eftersom det är alla hjärtans dag idag.

Svacka

Har varit inne i en rejäl svacka sen några dagar. Vissa saker har gjort att jag inte har haft lust att ta tag i något. Inte lust att tvätta, städa eller andra göromål. Både nödvändiga och sånt som är skoj. Tankarna har vandrat iväg och oro för diverse saker har tilltagit. Det är inte alltid bra att ha mycket tid i sin ensamhet. Svårt att hålla tankarna borta. Dels har jag funderat mycket hur det ska gå med tjejernas skolstart och två helt nya assistenter. När ska dom läras upp? Kommer det funka med tjejerna och med oss föräldrar? Vi ska på möte i skolan i början på mars igen. För att bl.a. se hur det går med anpassningen. Tänker då ta upp oron för det här med assistenterna. Vill bli tagen på allvar och att dom förstår hur viktigt det är för mig och framförallt för tjejerna. Vi ska även få träffa tjejernas lärare då. Det ska bli skoj!

Som tur är har jag haft träningen som uppiggare. Och igår körde jag ett städrace. Orkade inte titta på dom smutsiga golven längre. Och man blir lite gladare av att ha rena golv.
Försöker skingra tankarna med ljudböcker om dagarna. Dessutom känner man sig inte lika ensam.

Idag måste jag ta mig in till stan och handla mat. Har även tänkt att köpa lite nya blommor till köket och borden i vardagsrummet. Vill ha vår nu. Lite sol och energi. Fast jag tycket det är rätt okej med den vita snön också. Barnen älskar att vara ute och leka i snön. Bättre än grått, blött och smutsigt. Är man inte deppig innan, så blir man.

I helgen ska vi iväg till mina hemtrakter på 30-års fest. Då ska tjejerna vara hos moffis medan jag och T äter god smörgåstårta och umgås med vänner. Det var länge sen vi träffades nu. Men det ska bli skoj.
Att lämna bort tjejerna hör inte till vanligheterna. Det är nästan lite nervöst. Även fast jag vet att det kommer gå bra. Men det kommer ta ett tag innan jag kan slappna av och njuta. Skulle behöva komma hemifrån oftare och lämna bort tjejerna lite mer. Men vad fasen, det är inte alltid så smidigt och lätt. Tror det är svårt för andra att tänka sig hur det är. Släppa kontrollen och sluta oroa sig för om det händer något. Ett fall kan betyda benbrott.
Mitt liv ska tydligen inte vara enkelt och smidigt. Det ska kämpas för allt och mycket är inte smidigt. Men mitt mål är att Ebba och Linneas liv ska vara smidigt. Även fast jag får fightas för att det ska bli så. Dom kommer få så många utmaningar och motgångar i livet ändå. Kan jag då se till att barndommen blir trygg och lätt, då ska jag göra allt för att det blir så.

Nu har jag lite att göra på to-do-listan. På återseende!

Mera träning

Kände stort behov i söndags av att röra på mig. Visst var vi ute och härjade i snön på dagen. Men på något vis har behovet blivit större. Vet ju vad det ger min kropp både fysiskt och mentalt. Och med lite tålamod på det. Så borde det ge synliga resultat. Har satt ett mål. Men det håller jag för mig själv ett tag till. Behöver komma en bit till med träningen. Det som driver mig just nu är faktiskt att jag blir både piggare och har mindre värk.
Tabbade mig ikväll. Borde ha ätit något efter träningen och nu har jag lagt mig.

Kvällens träningspass fick bli 1 mil på cykeln och sen ett hopplock av övningar med pilatesbollen och några med hantlar.
Att sitta på sjukhus nästan hela dagen var ingen höjdare för min kropp. Men har nog åtgärdat det nu.

God natt! Sov så gott!

Bild 1: söndagens resultat
Bild 2: dagens resultat

Medicinering

Dagen spenderar vi på dagbarnvården på Ryhov. Tjejerna har suttit och ätit sin lunch och tittat på bolibompa.
Förrförra gången strulade det som sjutton för Linnea. På sjätte gången funkade det sist. Och nu denna gången gick det på första försöket för båda. Linnea sa till mig när allt var klart med pvkn och droppet inkopplat, att hon hade suttit och tänkt i bilen på vägen hit att det skulle gå på första försöket. Underbara unge!!

Det blev även mätning och vägning idag. Ebba är 91 cm lång och väger 19,5 kg. Linnea är 94,5 cm och väger 22 kg. Och som vanligt som kommer snacket om dietist. Vilken vi redan har varit hos. Och som ansåg att tjejerna åt som dom borde. Men vad ska jag göra då?! Det är fasen i te lätt när barnen inte rör på sig lika mycket som ickehandikappade barn. Visst förstår jag att dom bara vill väl och tänker på barnet.

Ebba vaknade med flammig hud. På sjukan sa dom att det kunde vara något virus. Så idag håller vi oss inne på rummet.
Har varit nere på lekterapin och hämtat pyssel till tjejerna. Så nu roar dom sig med att måla smyckesask, tändsticksask och löser klurigheter i en bok.

Den här dagen blev faktiskt bättre än jag trott. Och jag tror nog att vi tar en tur förbi Mc D och köper oss varsin milkshake på vägen hem.

Summering av denna veckan

Nu är ju inte veckan riktigt slut än. Dom bästa dagarna på veckan är ju fortfarande kvar. Tycker denna veckan har flutit på bra. Tjejerna har varit på dagis och idag skulle dom på teater på en gymnasieskola.
Vissa dagar har jag fått mycket gjort. Men segast är nog att ställa klockan lite tidigare för att gå upp och cykla. Men upp kommer jag och det är riktigt skönt att ha träningen avklarad. Hade som mål att träna varannan dag. Tycker det har funkat riktigt bra. Över förväntan. Jag behöver inte tvinga mig. Suget efter träning kommer av sig själv. Och för det mesta så blir det träning nästan varje dag. Så nu får man hoppas att man får vara frisk, när man har ångan uppe. Idag vet jag inte riktigt vad jag ska välja. Cykel, gåbandet (boring) eller en rask promenad med hundarna.
Nu ska jag ta och traska upp på övervåningen och byta lakan i sängarna. To do listan tar aldrig slut. Och tur är väl det.

Tisdagens träning. 12,8 km på 30 min

Mycket snö hade det kommit i onsdags.

Efter 1 timme hade jag skottat hela asfaltsplanen med snösläden.

Torsdagens morgonträning. 13,3 km på 30 min.

Igår var jag barnvakt åt syrrans minsting.

Bekantar sig med Russin.

Lite kärleksmums är aldrig fel.

Linnea plockar "godis" i tjejernas kiosk.

60-åring

Eftersom jag vilar min hobbyblogg på obestämd framtid, lägger jag ut dagens tårtor här.
Idag har vi varit och firat makens morbror som fyller 60 år. Och självklart ville jag bidra med ett par tårtor till kalaset. Känner mig alltid hedrad när jag får frågan.

I tårtan med gräddrosorna är det ananasmousse och kokosmousse. Den kombon hade jag på mitt kalas. Och den blev omtyckt, så då körde jag den igen.
I den andra tårtan med chokladkex och jordgubbar är det glasscreme (vaniljkräm+grädde) och chokladfluff. Den tårtan tog slut väldigt fort. Nästan för fort.

Jag klar för kalajs.

Ebba

Linnea

Tror jag är på gång

Dom senaste veckorna har jag insett att träning för mig är nödvändig. Eftersom det blir mycket tunga lyft. Vet inte ens hur många lyft det blir per dygn. Man tappar räkningen.
Dessutom känner jag en viss längtan efter att träna. Fast inte precis innan jag har tänkt träna. Då tycker jag att det är allmänt trist och soffan är väldigt skönt.
Har börjat cykla på motionscykeln igen. Hittar bra tillfällen när det passar väldigt bra. T.ex. när tjejerna leker i sitt rum alldeles i rummet bredvid där jag cyklar. Eller när dom lagt sig på kvällen eller är på dagis. Även cyklingen har gått bättre och bättre.
Har även fått ett träningspass, skräddarsytt för mig och min behov. För mina problemområden. Axlar, armar, bröst och rygg.
Idag blev det just det passet. 10 min på gåbandet, tre styrkeövningar, 10 min på gåbandet och sen tre övningar till. Efter dagens pass kunde jag knapp gå ner för trappan för att släppa ut hundarna.
Lade även till några övningar jag fått från min sjukgymnast.
Så nu får jag se om jag kommer ur sängen i morgon bitti.

I morgon har jag tänkt att testa att simma några längder i simhallen. Vill se vad nacken säger om det. Simning skulle vara bra för min sletna kropp. Om den ska hålla x antal år till, så är det hög tid att jag börjar ta hand om den nu.