Dan före dopparedan

Nu är självaste julafton nära. Idag har vi firat med mannens syskon, respektive, barn och föräldrar. Medan alla utom jag satt och njöt av julmaten satte jag mig och körde 3 mil till den bästa djurkliniken som finns med Akilles. Akilles har haltat i två veckor nu. I ca 1,5 vecka har han gått på metacam utan något resultat. 

Nu är ju Akilles till åren kommen med sina 10 år på nacken och det finns inga garantier hur utgången blir. 

Men blodproverna såg bra ut och ingen infektion fanns i kroppen. Men där emot reagerade han starkt när veterinären böjde på hans nacke åt ena hållet och ner mot skuldran. Så den nuvarande diagnosen är nackspärr. Han har påbörjat medicinering, som jag hoppas ska hjälpa. 

Den senaste tiden borde julfeelingen ha infunnit sig. Men den kommer inte. Inte ens ikväll. För 6 veckor sen bröt Ebba armen och i fredags bröt Linnea lårbenet.  Så då har all fokus kretsar kring det. Att lindra smärta och få vardagen att rulla med de nya förutsättningarna för stunden. Och på det en halt hund nu då. Det finns liksom inte riktigt tid till att känna in känslan. Och det här fantastiska vädret gör ju inte saken bättre. 

Men trots att jag inte gjort något godis eller hängt upp julgardiner i köket så blir det jul ändå. Och även om jag inte har någon feeling, så har våra barn det. Och det är viktigast av allt. För julen är mest barnens högtid. Vi tjuvstartade lite i kväll och öppnade julklapparna från farmor och barnen fick varsin paket från mig och och Ted. 

God Jul!!!

Tillbaka

Har många gånger tänkt: det här birde jag skriva i bloggen. Men det blir liksom aldrig av. Sommaren har passerat. Trots kasst väder de flesta veckorna så har tid för återhämtning och vila prioriterats. Kvalitetstid med barnen har varit prio ett. Bad i poolen och grillkvällar med familjen har varit härligt och mysigt. Inte ett endaste benbrott har uppkommit och det är vi otroligt tacksamma för. Särskilt med tanke på att Ebba hade gipsad/vaddad arm förra sommaren. En underbar resa för familjen till Danmark och Legoland. Oj vilka underbara dagar vi hade. Härligt hus i Billund hyrde vi som trots att det inte var handikappanpassat funkade finfint för oss. Några kalas har det blivit i sommar också och för det mesta tur med vädret. Har verkligen hunnit samla energi och härliga minnen i sommar. 

Skönt att slippa ha tider att passa. Ingen klocka som ringer kl. 6.

Det enda som jag har "missat" är träningen. Visst har det blivit promenader med hundarna men inte så mycket mer. Så det får bli hög prio på det nu i höst. Men det är så segt att komma igång efter ett längre uppehåll. 

I början juni satte jag som mål att hålla min vikt. Och det har jag lyckats bra med. Så bra att vågen visade - 1,2 kg från början på juni till början på augusti. Trots att jag valde att inte räkna några propoints. Denna boosten tar jag med mig in i framtiden. 

Nästa inlägg får handla om tjejerna. Den eviga kampen och deras utveckling. 

God natt! Och sov så gott! 

Ebba och Linnea i sällskap av tjejerna i Lego Friends.

12 kg

Det är vad jag har gått ner med Viktväktarna. Ganska enkelt nu när man tänker efter. Kanske inte alltid så kul att avstå vissa saker. Men å andra sidan har jag vunnit så mycket annat. Jag äter vad jag vill, när jag vill. Men jag äter lagom mycket.

Köpte även en fitbit flex i våras som numer fungerar som min pt. Billig sådan! Den får mig att röra på mig eftersom jag bara vill ha gröna staplar när dagen är slut.

Jag kan även se hur många timmar jag sovit på natten och om jag har rört på mig mycket. 

På mitt jobbpass på morgonen (1,5 h) plus en stund innan får jag ihop ca 2000 steg. En bra start på dagen!

Känns så gött att ha klarat av att gå ner i vikt helt själv med vv's redskap. Att jag inte gav upp. Även fast motivationen svikit ibland och det känts hopplöst så är jag i mål. Men jag känner mig inte riktigt klar. Tycker det är svårt att sätta en målvikt. Jag är 180 cm lång och vill inte se ut som en pinne och vill inte heller ha bilringar på magen. Just nu tar jag det lugnt och koncentrerar mig på att hålla min vikt. Och framförallt vänja mig vid min nya storlek som normalviktig.

Att lära om

Så här stark i mig själv har jag nog aldrig känt mig förut. Jag tror på mig själv och litar på att jag fixar saker.

Nu har jag varit med i vv i x antal veckor. Har fått lära om mitt tänk en del. Men mina ögon har verkligen öppnats och jag har lärt mig hur ett vinnande och långsiktigt koncept funkar. Ingen quick fix med pulver eller uteslutande av olika matvaror. Jag äter allt!!! Och då menar jag allt. Som jag tål då vill säga. Och det är sällan jag är hungrig. Endast vid dålig planering. Vilket brukar vara för lång tid mellan målen. Brukar ta lite av veckobonusen på vardagarna men det mesta brukar jag använda på helgen. Tex till godis, popcorn, chips. Eller om vi är bortbjudna och är osäker på pp eller om det bjuds på fika. Jag har lärt mig att prioritera. Väljer ut det jag är mest sugen på sedan njuter jag. Det gäller bara att äta lagom mycket. Mina barn frågar och är nyfikna. Och framförallt så äter jag samma sak som resten av familjen varje dag i veckan. Oavsett om det är frukost, lunch, middag eller fredagsmys framför en film. Tjejerna observerar när vi pratar om maten och testar den nu mer nyttigare maten jag lagar. Vill vara med och hjälpa till. Frukt och grönt äter dom bra. Behöver inte påminna och tjata. 

I tisdags när jag vägde mig fick jag en smärre chock. Hela den dagen blev helt "förstörd". 2,1 kg plus på vågen. Hur i helskotta hade det gått till. Nu har jag analyserat veckan ingående. Det finns tre faktorer som är orsaken: Mens, träning och för lite vätska. Efter två dgr är redan  1 kg borta. Egentligen ska man inte väga sig mer än på vägdagen. Men kände att jag behövde få bekräftat att jag gjorde rätt. Vilket jag gör varje vecka. Gött!!

Ikväll rev jag av ett pass på crosstrainern framför familjen annorlunda och i sällskap av tjejerna och Troja. Tiden gick fort. Annars är det rätt drygt att stå där o trampa. Förväntar mig två tunga ben med träningsvärk i morgon. Huga!! 

Nu behövs det skönhetssömn! Natti natti!!

Mör

Pga all "härlig" snö som kommit ner dom senaste dagarna, krävdes det lite skottning idag. Framåt kvällningen hade Ted kunnat ta det lätt och smidigt med fyrhjulingen. Det var ändå någon DM tjockt. Framför huset har vi en asfaltsplan som är väldigt stor. Den skottade jag med skyffel idag. Började med en snösläde. Men eftersom jag var sååå duktig och backade på den en gång, är den inte så bra längre. Böcklig!! Så istället tog jag helt enkelt en skyffel och körde framför mig och byggde upp höga vallar ut med staketet. Det tog mig lite mer än två timmar att skotta. Och då lämnade jag två mindre ställen till Ted. Och enligt Viktväktarna har jag här med skottat ihop 11pp. Nu är jag rejält öm i kroppen och mör. Så där skönt trött. 

Veckans vikt var -6 hg. 6,5 kg sammanlagt nu. Det är många smörpaket det. 

1/3 del gjord på bilden.

Äta mellanmål ute är mysigt. Sen bus och lek i snön. 

Jag räknar på!

Så här ser mina resultat ut sen starten. Extra stolt över mig själv är jag för veckan mellan jul och nyår. Det är ett plus. Räknade inte med något annat. Men det är bara 4 hg. Det kunde ha varit 2 kg. 

Min största last och egentligen det enda jag har svårt att hålla mig borta från är det förbannade godiset. Men det gäller bara att planera in det och snaska kontrollerat. Se till så det finns veckobonus kvar till helgen så det räcker till några hg godis. Men nu är jag fasen trött på godis även om det är oftast gott. 

I morgon är det vägning igen. Gå upp, kissa och traska in till tvättstugan och ställa vågen exakt där den alltid ska stå på tisdagsmorgonen. Har markerat med tejp på golvet t.o.m. Ska det vara, ska det vara ordentligt gjort. Denna veckan har jag inte haft full koll på veckobonusen. Och varit bortbjudna och tappat räkningen. Så morgondagens vägning känns inte bra. Vill passera 5 kg. Då skulle jag snitta på 7hg/v. Lagom är bäst!!

Nu rasta hundarna. Sen sova. Natti!!