I mitt vackra vita vinterland

Fy vad det snöar. Och blåsten ska vi inte snacka om. Sven härjar för fullt där ute. 

Det som maken skottade för ett par timmar sen, var igensnöat redan efter en timme. Idag får tjejerna vara hemma. Fick avboka min klippning idag också. Man får inte vara dumdristig när det är sånt här väder. Tänker inte utsätta varken mig eller barnen för en eventuell olycka på vägen. 

Så här ser det ut hemma hos oss:

Snön som kommit vid 6 i morse. 

Våra stackars insnöade hönor. Måste ut och titta till dom sen.

Så här ser det ut nu efter 8. 

Det ska visst snöa ända fram till eftermiddag. Om det bara kunde sluta att blåsa.

Virkade vantar

Igår började jag virka ett par vantar till mig. Hade lite garn liggandes (Molly) i en påse. Tror det skulle ha blivit en mössa. Har inte virkat vantar innan. Men hittade ett mönster på nätet som var både enkelt  och med snyggt resultat. 

Det kan bli en matchande mössa med så småningom. 

Fick modifiera mönstret lite, så det skull passa mina långa fingrar. Kommer garanterat bli fler vantar. Jag och syrran försöker luska ut ett mönster av samma modell, som passar till barn. 

Ebba och mammatid

Idag hade Ebba tid (lite halvakut) hos TeamOlmed i Jönköping för att få hjälp med ett bättre och mer rätt gående. Pga hennes jättemjuka fötter/fotleder, så vill gärna båda hennes fötter luta sig inåt när hon går. Ebba har även olika långa ben, säkert blivit efter alla olika operationer hon har genomgått. Kurveringar som rätats ut. 

Så nu skulle vi försöka komma på en bra lösning på Ebbas bekymmer när hon går. En tekniker byggde upp hennes nuvarande ortoser. Så det blir lite bättre så länge. 

Under tiden pysslade vi med detta som syns på bilderna. Det är tredje gången hon gör detta momentet. 

Ebba hjälper till att hålla järnet på plats, medan R virar om gipslindor. 

Nu rätas foten upp, så "formen" blir rak och i rätt vinkel. Och gipset "masseras" in och trycks till i dom mjuka delarna på foten (t.ex. fotvalvet), så ortosen som ska gjutas efter formen ger det rätta stödet. 

När gipset var nästan helt stelt, skar R med en kniv där järnet var placerat, för att sen klippa upp strumpan och frigöra Ebbas fot. En gipsning blev han inte nöjd med, så då var det bara att göra om momentet igen.

R brukar kunna charma tjejerna rätt bra och skämma bort dom. Så idag fick Ebba fick även gjuta sin hand under gipslindor. Det är andra gången hon får göra det nu. Så medan gipset på handen stelnar, gipsar R fötterna. 

Väntan på att det ska stelna.

Nu är det klart. R trollade även fram ett band förupphängning i hennes favoritfärg.  

Insidan av gipset. Man ser vecken på knogarna och avtryck från naglarna. 

Vi tog även en tur till city gross och handlade lite. Ebba fick bestämma fredagsmysmaten. Hemmagjord pizza på tortillabröd med tacofärs. 

Tyvärr blir det inte så ofta att man gör saker med tjejerna var och en för sig. Men man får ta de tillfällen som ges. Även om man måste åka på saker som har med deras handikapp att göra. 

  

När man har en annan åsikt...

...så har jag märkt att folk blir kallade bittra och avundsjuka. Instagram är bl.a. ett sånt ställe där det förekommer ofta. 

Någon lägger ut en bild och skriver något. Kommentarer skrivs och ofta rätt många. Någon ställer en fråga eller tycker något och flera med denne. Och i stort sett ALLTID finns det där "livvakter" som försvarar. Och i nästa kommentar kommer antingen orden avundsjuk eller bitter upp.

Varför är det så att bara för att man tycker och tänker olika så är man bitter eller avundsjuk. Så alla som tänker/tycker olika ÄR avundsjuka då. Eller bittra för den delen. Herregud!!

Är det något sk försvar. 

Så här kan det låta: tycker att hon ser för plastig ut. Det är inte fint när plastikop. har gått för långt. 

En av "livvakterna" flikar in med: ta inte åt dig, hon är bara avundsjuk.

Instagram är det stället där folk leker "livvakter" och där folk slickar röv på kändisar. 

Det där med bitter och avundsjuk förekommer på flera ställen. Det är så lätt att slänga ur sig. 

Nu har jag brytt min hjärna för länge med detta. God natt!

Hjälpmedelcentralen

Dagen har vi spenderat på hjälpmedelcentralen i Jönköping. Vi åkte först dit där vi brukar vara. Men där var dom inte längre. I nya lokaler fanns dom på ryhovs område. Mycket bättre lokaler.

Idag skulle vi prova ut en ny större permobil till tjejerna. Dom hade två olika med sig. En som vi önskat och en större liknande som den tjejerna redan har. 

Ebba valde nästan direkt denna:

Den här ville vi haft från början. Men blev nekade. Men nu var det inga protester från hjälpmedelcentralens sida. 

Linnea var mer inne på denna som också visades upp.  

Efter att ha provkört den andra lite mer och testat att klättra upp på denna här ovan, ändrade hon sig och tog samma som Ebba. 

Tror det kommer bli bra. Vi slipper lyfta i och ur dom från permobilerna. Och nu när vintern kommer och med det overaller och vinterkängor, så är det inte så smidigt för tjejerna att klättra själva. Och vi måste tänka på våra ryggar. Men framförallt det vi strävar efter är att tjejerna ska bli självständiga så mycket det går. Att kunna klara sig lika bra på sitt sätt som andra 6-åringar.

Tjejerna har vuxit ur sina innerullar. Så nya sånna provades ut också. Sprillans nya blir det, med en ny modell som gör att fotplattan blir lite större.

Idag sitter Ebba och Linnea på tripp trapp stolar vid köksbordet. Och åter igen brukar vi få lyfta. Eftersom köksbordet är ganska högt, så blir första steget väldigt högt upp från golvet. Fick tips om en höj- och sänkbar stol. Så nu har vi även provat ut var sin sån till tjejerna. 

Är så glad över att det finns hjälpmedel att tillgå. Det gör att tjejerna kan utvecklas till självständiga individer och det underlättar våra liv. 

Bilderna är lånade från permobil. 

Knyta skorna

Idag sa Ebba helt plötsligt att hon kunde knyta skorna. För det hade minsann Agent Ozo lärt henne. Fram med varsin converse. Sen blev det göra och göra om. Linnea övade med pappa och jag tog Ebba. Ebba fick in snitsen rätt så fort. Så nu kan hon momentet. Lite mer övning, så går det som en dans. 

Min lilla tjeja på snart 6,5 år kan knyta skorna själv. Så häftigt och kul!

Öva, öva, öva...

Medan jag hjälpte Linnea lite, så sa Ebba: Titta här mamma!! Har fixat det helt själv. 

Stolt som en tupp var hon. Vi andra också.

En tripp till veterinären igen

Usch! Det kändes inte alls bra att åka till veterinären idag. Det är inte så länge sen jag var där och avlivade älskade Russin. 

Upptäckte här om dagen att Sudden hade ont ovanför vänstra frambenet. Idag var han riktigt off och när han kom och gick, syntes en rejäl svullnad mellan skuldran och frambenet. Den var mjuk och mer än fem cm i omfång. 

Efter undersökning och vägning, sövdes han och jag fick åka hem och hämta honom några timmar senare. Han var lite sur och tratten tyckte han inte om eftersom han inte kunde vända sig i buren. 

Väl hemma blev han lite gladare. Hungrig till max. 

Ordination smärtstillande i några dagar och penicillin. Dessutom är det bara inne som gäller för stackarn tills såren har läkt. En slang som dränage fick han, så allt var ska rinna ut. Den får han ha till efter helgen. 

Trött och lite sur efter operationen

Troligtvis fick han infektionen av en smutsig klo från en arg katt. Skulle tippa på den okastrerade hankatten som stryker omkring här i kvarteret. 

Men som tur va, var ju att jag fick ta med vår älskade Sudden hem igen vid liv. 

Störande grannar och kattplågeri

Nu är gränsen nådd. Oturligt nog kan man tyvärr inte välja sina grannar. Man tittar ju på huset som man vill köpa och väljer där efter om man vill buda eller inte. 

Vi är nog inte världens bästa grannar heller som kör med traktor och fyrhjulingar på tomten. Kan väl tillägga att den är på 3000 kvadratmeter. Men vi för "oväsen" på dagtid. Dessutom låter vi inte över hela kvarteret när vi pratar med varandra. 

Nu i helgen (både fred. och lörd.) har grannen dragit igång motorsågen kl halv sju på kvällen, för att stå och kapa grövre grenar. 

Visst fine, måste man så måste man. 

Men idag brast det när en liten grannkatt som bor längre bort på gatan kom och hälsade på hos grannen.

Jag tar historien från början.

Katten var rätt så nyinflyttad i området när husse och matte var borta något dygn. Katten gick då hem till grannen eftersom den antagligen var kelsjuk och säkert hungrig. Grannen tog då in den eftersom dom trodde den var vilse/övergiven. Den hade för övrigt halsband.

MiniSudden som vi kallar katten är nog en sån katt som går med på det mesta. 

Mini kom tillbaka till grannen hela tiden i hopp om att få mat trots att ägarna var hemma. Grannbarnen bar runt på katten, jagade den, lyfte upp den på bilen och en gång försökte dom stänga in den i soptunnan. Mamman brydde sig halvhjärtat. När jag fick reda på var den bodde tog jag med den hem till sig och berättade för husse att grannarna var elaka mot den. Han skulle ta sig ett snack med vår granne.

Idag när vi var ute kom mini åter till grannarna. Stod och tittade lite diskret på dom. Barnen använde katten som en leksak. Sa till dom eftersom jag inte kunde låta bli. Efter en stund var barnen på katten igen och drog den i svansen och slog på den med pinne. Löst men helt oacceptabelt ändå. Denna gången var jag argare än innan eftersom jag i min enfald trodde att dom hade lärt sig något. Efter vi varit och eldat lite grenar i skogen, var jag på väg till framsidan för att lämna något, ser jag en av grannbarnen måtta en spark mot katten. Vet inte om sparken träffade. Katten sprang från sparken så att säga. Ännu argare blev jag denna gången. Tänkte efteråt att jag borde ha hotat med polisen. Om hen ens vet vad det är. Tanken är nu att jag antingen går bort till miniSuddens ägare och berättar vad grannbarnen har gjort, så får dom klara ut det själva. Eller lämna ett brev till ägaren där allt står. Tänk om katten bara kunde sluta att gå hit och tillåta sig bli plågad. Det hade varit det enklaste. Kan inte se på när den stackarn blir behandlad så. 

Tycker nu ännu mindre om dom. Visst kan man störa sig på både större och mindre saker. Men man accepterar ändå att man är olika. Lika så andra kanske stör sig på oss. Men att ge sig på en oskyldig katt, där går gränsen. 

Vab, trädgård och fantastiskt väder

Denna veckan har mest bestått i vab. Halsfluss, snoriga näsor och nu en jäkla rethosta. Stackars barn! Men rätt pigga ändå. Ebba var hemma från skolan med feber några dagar i veckan, men någon halsfluss blev det inte som tur va.

Men nu är det host, host, host... Lugnar det inte ner sig, så får det bli ett besök hos farbror doktorn för damerna.

Igår var vi ute och njöt av denna härliga höst. Fantastiskt efter en så perfekt sommar.

Gjorde rent hos hönorna, planterade en "ärvd" buske och fyllde ut gröpper i gräsmattan. Nu börjar det bli bra. Till nästa säsong kommer det stå ett växthus på tomten också. Som jag har längtat. 

I veckan ska vi plantera lite vårlökar. Nu har vi bott här i lite mer än ett år och vet vad vi saknar och vad vi skulle vilja plantera.

Innan kärlen kommer, ska vi försöka få ner plintarna till altanen på baksidan. För då kan vi börja tidigt nästa år med reglar och trallen.

Men det roligaste av allt igår va att tjejerna fick prova att köra fyrhjuling. En liten som vi ställde ner hastigheten på. Hjälm på och sen gasa. Det märktes att dom har körvana sen innan (permobilerna). När dom hade kört några varv, kopplade vi på gräsuppsamlaren. Vad smidigt det var att slippa kratta upp alla löv förhand. Barnarbete kanske det kallas. Hahaha!! Vi fick nästan tvinga in barnen på eftermiddagen när det var dags för middag. 

Kvällen erbjöd lite kusinlek och fika.

Bakade en riktigt god sockerkaka med rivet apelsinskal i. Åh vilken god doft och smak.

Så här trött blir man efter en härlig dag ute i det fina vädret. Sudden har parkerat sig mitt i som vanligt.

Tjejerna sitter och målar katter, rävar och annat fint medan jag slappar. Borde dammsuga och torka golv. Men ärligt så skiter jag i det idag. 

VAB - En dag med Linnea

Började dagen med en dos kåvepenin. Urk! Sen blev det lite "skola". Öva på att skriva små bokstäver. Strax efter skulle vi leta olika smurfar i en bok. Den satt vi med länge. Vissa smurfar var svåra att hitta. 

När inte boken var rolig längre, så skulle vi pärla. 

Ett medicinschema är bra att ha. Så Linnea gjorde sig ett. 

Att vara hemma med sjuka tjejer består aldrig i vila och filmer. Nä, fullt ös medvetslös! 

En dag i skolan

Av olika anledningar var båda tjejernas assistenter lediga idag. Så då tog vi (T och jag) tillfället i akt att själva vara med i skolan. Jag är ju välkänd i klassen vid det här laget i.o.m inskolningen. Det är en bra klass tjejerna har hamnat i. Klart klassen har några goa busungar. Så är det ju alltid. Bra fröknar som barnen nästan alltid lyssnar på direkt. Tjejerna har hunnit få många kompisar. Både i klassen och i högre årskurser. Varför oroa sig i onödan. Det hade jag inte behövt. 

Idag frågade en kille mig om jag skulle komma tillbaka fler gånger när vi satt och byggde med små bitar som hette plus plus. Hälsa på i klassen fler gånger  kommer jag säkert att göra. Det är en förmån. 

Känner igen mig mycket i Ebba och Linnea när jag var i deras ålder. Dom leker mest grabbar. Hemma pratas det mest om två speciella killar. Mysigt! 

Igår togs det kort i gympasalen. Till katalogen och enskilda. Frågade om syskonkort också. Och det gick bra. Fick se det kortet i datorn. Det blir garanterat en förstoring på det. 

Nu är det bäst att sova. I morgon blir det full rulle här hemma. Först ska husbilen in på vinterförvaring, handla, städa klart. För sen kommer tjejernas kusiner hit och ska sova över. På em kommer även pappa och hans fru hit. Tacomys på kvällen. På söndagen kommer resterande skara hit för litenostalgidag. Då ska vi titta på gamla super 8 filmer. Det ska bli kul att få visa våra barn filmer från när vi var små. 

Bäst att sova nu! Natti natti! 

 

 

Bakat

För att fördriva tiden när Linnea degar för fullt med playdoh, satte jag en bulldeg. Det blev hälften kanel och hälften kardemumma.

Sen hade vi bestämt att vi skulle baka chokladbollar när Ebba kom hem från skolan. Men när det var dags att börja baka, så ville dom hellre dega med sitt. Så då fick jag och syrran offra oss.

Linnea och jag hade förberett med div. strössel. Kombinerat olika färger och smaker. 

Varför köra på det traditionella när man kan crazya till det. 

 

Hemma med Nea

I fredags halkade ju Linnea på sand i kapprummet på skolan. Då slog hon i armen i golvet. I söndags var hon smärtfri och nästan som vanligt igen. 

Men så i måndags morgon när hon skulle sätta sig på golvet vid Stampes bur, stöttade hon sig på något vis med den "onda" armen mot golvet. Linnea sa att det knakade till och fick rejält ont. 

Igår var det studiedag, så då var dom ändå hemma. Men istället för att baka och dona, blev det en dag med värk, Alvedon och vilande. 

Idag är Ebba i skolan och jag är hemma med Linnea. Vi har käkat frukost. Spelat spel och nu tittar vi på Bolibompa. 

Play-do hägrar sen. Ingen rast och ingen ro. Den enda skillnaden är att man får hjälpa till mycket mer och man får vara  mer försiktig när man lyfter. Mer pass, helt enkelt. Linnea får absolut inte trilla. Att ta emot sig med armen som antagligen är bruten, skulle vara förödande. 

Men det här är mitt liv liv. Och vet ni vad. Jag vill inte byta med någon. För jag trivs med mig själv och min familj. 

Kvällens träning

Efter lite rådgivning med en härlig person ang. min träning, så la jag om tänket kring min cykling. Så ikväll blev det mer aggressiv cykling. Puh, pust och stön! Målet var 1 mil. Tempot lite, lite snabbare och tyngre motstånd. Svetten lackade rejält och hjärtat dunkade för fullt. Efter milen gjorde jag 2 x 30 sek plankan, sidoplanka och 2 x 30 st situps. Sen gjorde jag även en annan övning där man står på alla fyra och sträcker ut ena armen och ena benet växelvis. Övningarna har jag fått från min sjukgymnast. Har fler övningar på listan. Dom får jag göra nästa gång. 

Kvällens resultat:

Morgonpass

Dagens resultat

Betydligt segare att träna på morgonen. Efter 20 min gör sig träsmaken i röven sig påmind. Men det är bara att ignorera.

Funderar trots allt att förlänga tiden lite. Kanske lägga på fem minuter per ökning. Annars lär ju röven säga upp sig.   

Skulle egentligen behöva träna passet jag fick av sjukgymnasten också. Men det lockar inte lika mycket.

Washitejp

Kan inte annat än älska denna tejp. Vilken fiffig grej. Min farfar lagade det mesta med maskeringstejp. verktyg, bilar och som plåster. Och washitejp har samma struktur som den vanliga hederliga maskeringstejpen. Fast med mönster på. Måste ha fått tejpandet från älskade farfar. Jag och syrran beställde några rullar washitejp var från pärlverkstan. 

Har gjort några olika grejer av det jag köpte.

Kass bild f.ö. har dekorerat värmeljus

En pennburk till tjejerna

Gick loss på tvättstugedörren

Min iPhone laddare blev pimpad också

Dessa bokstäver ska ramas in och sättas upp i trappen.

Vilket sammanträffande

Ljudboken på, städning i köket i full gång. Kände lycklighet över det underbara vädret och att livet rullar på riktigt bra. God mat som barnen bestämt ska ätas ikväll. Hemmet är rätt så rent. Bekymmer utredda. Skönt när man får stöta och blöta sina funderingar.

Kommer ihåg att jag tänkte att det var skönt att tjejerna inte skadat sig (brutit sig) på läääänge. 

När ljudboken är på i mobilen, brukar ljudet tystna en liten stund innan telefonen ringer. Hajjar alltid till när ljudet tystnar i väntan på telefonsignalen ljuder.

Och lagom när jag tänkte tanken om benbrott, ringer en av tjejernas assistent. Tänkte innan jag svarade att jag ska aldrig tänka så mer. Linnea hade trillat i kapprummet på skolan. Slagit i vänster arm och ben. Var lite öm nu och det värkte lite i armen. Linnea hade sagt att det kanske var en spricka till assistenten.

Tror inte att det är någon större fara. Men man får lite hamsterpuls när dom ringer när det inte är bestämt sen innan. 

Tack och lov att tjejerna har fått medicin sen 3 mån ålder, att dom nu klarar ett fall utan att det resulterar i ett benbrott. 

Ren jävla vilja

Eftersom jag bestämt mig för att svettas och motionera mig trött varannan dag, var det dags ikväll igen. Efter fem min på cykeln, hade jag stor lust att kliva av och skita i allt. Men satt kvar och kämpade mig igenom dessa låååånga 30 min. 

Ville i alla fall hamna nära mina 1,5 mil från i måndags. Dom sista 5 minuterna la jag i en extra växel. Trampade på som en galning. Det krävdes en herrans massa jävlar anamma. Men så jäkla nöjd när jag såg hur långt jag hade cyklat när det hade gått 30 min. 

Jahopp, måndag igen!

Helgerna går sannerligen fort. Bara svischar förbi. I helgen har vi varit i Borås och bott i husbil. Mer om det tar jag i ett annat inlägg.

Idag var det bra segt att gå upp. Sängen var väldigt skön just när klockan ringde. Tror tjejerna tyckte det också.

Men vi var klara när taxin kom i alla fall.

Sen satte jag mig och åt frukost i lugn och ro i min ensamhet. 

Köpte hyfsat billiga canvastavlor i Borås. Dom har jag klätt med tyg idag. Så det blev varsin tavla till tjejerna. 60 x 60 cm.

Ebbas

Linneas

Tyget kommer från Ikea. Häftade dit tyget på baksidan. Busenkelt!! Sen blir det mycket fint också. Ska hänga upp dom så fort tjejerna har valt plats.

Fick ett städryck idag också. Dammsugit hela nedervåningen och torkade golven också när jag ändå var i gång. Tjejerna hjälpte till med röjningen och Linnea vill gärna hjälpa till med både dammsuga och torka golven. Ebba nöjde sig med att dammsuga lite. 

Avslutade dagen med en "tur" på motionscykeln medan tjejerna skulle somna. 

Så jäkla nöjd med kvällens resultat. Trampade för kung och fosterland. Ska försöka slå 1,5 mil på 30 min. Alla personliga rekord är till för att slås.

Uppe i sadeln igen

Har inte tränat på nästan hela långa härliga sommaren. Förutom promenader med hundar och barn.

Åkte på en segdragen förkylning lagom till skolstart. Efter uppehåll har jag riktigt svårt att komma igång. Förhalar och hittar skäl till att slippa.

Mjukstartade häromkvällen med 5 km på motionscykeln medan tjejerna skulle somna. Bara för att känna av utgångsläget. 

Ikväll blev det en mil. Det kändes riktigt bra och svetten lackade. Men det märkes att jag legat på latsidan. Har slutat lägga händerna på pulsmätarna på "styret". Bättre att gasa på och känna efter hur det känns. 

Kvällens resultat:

Bakdag

Idag har jag bakat. Det brukar bli en sån härlig feelgood känsla i kroppen. Och det behövdes verkligen efter gårdagens gråtkalas. 

Hade ganska många ägg från våra hönor, så gjorde först en hederlig sockerkaka. Så gyllengul och fin den blev. 

Vi brukar få ta tre ägg när det ska vara två i receptet. Eftersom vi har dvärghönor, så blir det så små ägg. 

Sen fick jag lust att göra kokoskakor. Makens favorit. 

På hemkunskapen på högstadiet fick man bl.a. göra skurna chokladkakor. Har nog inte bakat dom sen dess. Så sånna gick det bli också. 

Har tänkt att göra bullar i veckan också. Bra att ha lite i frysen, om man får gäster. 

God natt min älskade vän

Idag åkte jag till veterinären med min älskade katt Russin. En trogen vän som har hängt i i 16 hela år. Var förberedd på det värsta. Men ändå föll hela världen runt mig när veterinären sa att det fanns inte mycket att göra. 

Njurarna höll på att lägga av, om dom inte redan i princip hade gjort det. 

Märkte för ett tag sen att han drack mycket, men tänkte inte så mycket på det mer. I bakhuvudet hade jag nog diabetes. Men då var han pigg och var med. I helgen har Russin valt att gå undan. Ligga på ställen som vanligtvis inte är populära. Sov igenom dagarna. Jamade inte till svar när man ropade på honom. Och framförallt inget drickande i kranen i tjejernas handfat på toa. 

Ringde i morse och fick tid vid lunch idag. Usch, vad outhärdligt det var att bara gå och vänta på att det ska bli dags. Jag har varit med om att husdjur dör ifrån mig/oss. Men aldrig varit med om en avlivning. Skulle behöva skriva av mig vad dom hände där inne. Men besparar er det. Hann i alla fall prata med honom. Säga det jag ville få sagt. Och det var skönt. Väntan på att slutet skulle komma var värst. Bara vänta på att andningen skulle upphöra och hjärtat sluta slå. 

Men det här var något jag skulle göra. Jag valde att skaffa honom. Då är det jag som ska vara med honom ända till slutet. 

Nu vet jag att han inte lider mer. Han har det bra nu. Men ändå kan jag inte sluta gråta. Tårarna trillar och saknaden är så stor. Dom sista minutrarna innan han försvann bort i först medvetslöshet, låg han på sidan mot min arm. Det var så underbart men sorgligt på samma gång. Russin skulle ju aldrig dö. Alltid finnas där. Men nu får jag gå ut i trädgården och prata med honom. Men aldrig kunna känna hans lena och gosiga päls. Höra hans jamande när han möter en vid trappen. Nu finns det bara fina minnen kvar och en stor sorg och saknad. 

Tjejerna fick ta ett sista farväl efter skolan. Linnea klappade, grät och pratade med honom. Medan Ebba först höll sig en bit ifrån. Men sen kom fram och klappade på honom lite. Det viktiga är att dom får välja helt själva. Det blir bäst då. 

Att ligga och sova på kalla saker har alltid varit populärt. Även in i det sista. 

Sista bilden hemma på Russin

Innan vi begravde honom

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta!! 

  

Trycka på t-shirts

Förra veckan köpte jag ett par för stora t-shirts på HM. Tänkte dom skulle passa bra som nattlinnen.

I julas köpte jag några flaskor textilfärg som vi tryckte mönster på disktrasor med. Köpte några till färger förra veckan. 

Så satte jag igång med projektet. Det är inte lätt att vara perfektionist när man ska hålla på med pilliga saker. 

Men så här blev resultatet:

Material

Framsida

Framsida

Textilfärgen penslad på klichén.

Ebbas baksida

Linneas baksida

Svärmors man har alltid sagt att Ebba och Linnea är hans änglar. Så då tyckte jag att det passade bra med den texten på ryggen.