Stolt över mig själv!!

För 4 veckor sen fattade jag ett beslut. Hej då nikotinet! Har provat tidigare att sluta med resultatet att jag börjat igen. Hellre har jag snusat än varit förbannad på allt och alla.

Men denna gången funkar det kalasbra. Men det är nog tack vare Onicon. Tror inte det det är nikotinet som är problemet. Utan känslan att ha något under läppen. Kör på ett tag till med det nikotinfria. Målet är att plocka bort den med framöver...

Nästa sak jag tagit tag i är träningen. Från början var inställningen, gå ner i vikt och bli smalare. Men när jag upptäcker att det inte händer så mycket viktmässigt, tappar jag lusten och lägger ner träningen helt och hållet.

Så nu redan efter några veckor har jag bytt inställning och kör på den sunda inställningen. Jag tränar för att slippa värk. Känna mig piggare och friskare. Vi har bara ett liv. Och det är så lätt att man tar det för givet. Ingen lever för alltid. 

För tre veckor sen började jag på allvar att regelbundet träna. Ca 3 ggr/veckan har det blivit. Bättre kondis har jag redan fått, eftersom resultaten bara blir bättre. 

Har lyckats förbättra tiden hela tiden. Så nu är målet att orka fler kilometrar. Första målet får bli 1 mil. Bara 4 kilometrar bort. 

Har skaffat mig en bettskena till natten. Hoppas att med hjälp av den bli kvitt den dagliga huvudvärken. 

Nu är det dags för min skönhetssömn.

Sov gott!! 

Härliga lördag

Vaknade tidigt idag. Och tyckte att det var lika bra att sätta sig på cykeln redan nu, så behöver man inte tänka på det sen. Tror vi ska åka iväg till elmia sen och titta på husvagnar och husbilar.
Här är dagens cykelresultat:

Nu är jag på G

Igår när tjejerna hade somnat tog jag mig äntligen i kragen och satte mig på cykeln. Tror inte att jag har cyklat på snart ett år.
Men nu är jag äntligen igång.
Igår tog jag det lugnt för att känna av hur det kändes i kroppen. Inte så mycket motstånd och höll pulsen låg i början.
Vilken kick jag fick efteråt. Och ont i rumpan också. Det är fasen inte skönt att cykla.
Cyklade ihop 11,4 km medan jag tittade på Hawaii 5-O.
Idag fick jag lika ont i rumpan. Men lite längre sträcka. Idag fick jag sällskap av Leila på landet när jag cyklade.
Både igår och idag ställde jag in cykeln på 30 minuter. Håller mig där ett tag till.

Unnar mig själv

lite omvårdnad idag. Idag ska jag in till stan på massage. Välbehövlig sådan. Min nacke är inte vad den borde. Likaså axlar och till viss del rygg. Var på massage för ca 3 veckor sen. Dunderskönt! Att lyfta och ibland bära runt på på två brudar, tär på kroppen. Så nu är det dags att åtgärda bekymret. Sen är det träning av muskler som måste göras. Annars lär bekymret återkomma. Har hittat en kanonbra massör inne i Nässjö, som jag kommer att gå till regelbundet. Min kropp ska hålla länge. Så jag tänker göra allt för att det ska bli så.

Dessutom är det nu mer skoj att väga sig och se att siffrorna på vågen blir lägre och lägre. Sakta men säkert. Har bara 6,7 kg kvar innan jag är nere på min målvikt. Och vad gör jag då för att gå ner i vikt. Ingenting just nu. Eller ja, kanske lite då. Äter lite mindre mat. Och nu sen jag blev friskare från dom envisa förkylningarna, har jag börjat cykla lite. Och nu när jag känner mig i stort sett helt frisk ska jag öka på motioneringen. Nu är energin tillbaka och till och med lusten att motionera har kommit tillbaka. För att genomföra motionen, tänker jag planera in det i min vardag. Annars är det väldigt lätt att hitta på skäl till att slippa. Latmasken brukar hitta hit ibland.

Utflykt x 2

Idag är tjejerna på utflykt med dagis. Dom fick åka till dagis som vanligt för att äta frukost. Sen skulle dom ta bussen till utflyktsmålet. Dom skulle åka hem till en av "fröknarna" på avdelningen. Där skulle dom grilla korv, titta på höns och kycklingar. Blir väl en hel del lek med skulle jag tro. Att åka buss lär ju inte ha blivit några problem, eftersom vi åkt en hel del buss i Stockholm när vi varit där. Ska åka och hämta dom på utflykten lite senare.
Sen i eftermiddag ska vi in till Jönköpings stadspark för lite picknick och lek. Skönt att det blir en paus mellan utflykterna, så man hinner med att packa ner det som ska med till picknicken. Vi får ju tur med vädret idag. Dom andra dagarna har det ju varit lite si och så med vädret. Så det var härligt att vakna upp och se solen stråla i morse.

Innan barnen vaknade passade jag på gå ner till tvättstugan och cykla en halvtimme på motionscykeln. Tänkte fortsätta så på vardagarna. Då är redan motionen avklarad. Det var skönt att sitta där nere i sin ensamhet och lyssna på en av böckerna Anna Jansson skrivit om Maria Vern. Är inne på den tredje boken nu.

Nu ska jag ladda om tvättmaskinen och sen hasta iväg mot tjejerna.

Motivation

Tycker det är svårt med motivationen nu när man vet att man klarar av att gå ner i vikt. Vet i sjutton hur man ska trigga igång motivationen igen. Vill slutföra mitt mål. Och jag vet att jag kan klara det. Men vill egentligen inte lägga mig på latsidan nu när jag har fått igång viktnedgången. Självförtroendet stiger och jag tycker det är skönt att få röra på mig. Tackar stegräknaren för det. Nu mer känns det naturligt att undvika att äta på ett visst sätt och nu undviker jag för stora portioner, mer grönsaker och mindre godis och försöker undvika att fika för mycket. Det är svårt. Men när det gäller godiset, så har det hänt en radikal förändring. Dom senaste veckorna har jag inte skrivit upp vad jag ätit. Men hållt räkningen i möjligaste mån i huvudet. Det ska jag bli bättre på. Börja skriva upp allt igen. Det är inte så jobbigt som många tror. Det går på rutin.
Nu ska jag bara försöka hitta samma motivation som jag hade i dom första veckorna. Vill ju lyckas med den här utmaningen. Har varit med i viktväktarna två gånger och båda gångerna har jag slutat innan jag har nått mitt mål. Sista gången skrev jag in mig i januari förra året. Och framåt juni slutade jag att gå på vägningarna. Varför? Jo för att bröllopsklänningen som vi hade valt passade bra. Och så hade jag satt som mål innan att komma i mina gamla jeans jag hade innan jag blev gravid med tjejerna. Det var så motivationen sjönk och försvann. Var nöjd för stunden. Men nu vill jag verkligen klara det hela vägen fram. Och jag absolut inget datum som jag vill ha nått målet. För man vet aldrig hur vägen till målet ser ut. Men jag har ett litet mål. Ungefär ett halvt kilo i veckan. Det känns lagom. För då hinner även huvudet med. Förändringen sker sakta och man hinner vänja sig vid sitt "nya" jag. Vill absolut inte bli en jojo bantare.
Men det som känns bäst, är att jag gör detta på egen hand. Jag har valt att väga mig "hemma" och går inte på möten. Och för mig funkar det med. Nästan bättre faktiskt.

Veckans vikt

För fyra veckor sen började jag räkna point igen. Den första veckan vara en kamp mot hungern. Men mest var det nog mot godissuget. Min utgångsvikt var 89 kg. Där lite osäker på vad vågen visade första vägningen. Har gett upp vår egen våg, då jag upptäckt att den inte går att lita på för fem öre. Så nu tar jag mig en morgonpromenad bort till syrran varje onsdagsmorgon för vägning. Jag säger: Det funkar!

v. 17 vikt okänd

v. 18 (fred) 87,7 kg

v.19 (onsd.) 87,3 kg

v. 20 (onsd.) 86 kg

Har minst 6 kg kvar innan jag är nöjd. Dom kilona sitter på magen. Måste träna den mer. Sit ups och plankan får det bli lite oftare.

Dessutom har jag under dessa veckor haft på mig min stegräknare. Åh vad jag älskar den! Har som mål att komma upp i 10000 steg per dag. Några få dagar har det blivit mindre. Men oftast håller jag mig runt tio elva ungefär.

Tänk vad motiverad man kan bli av en stegräknare och en otäck våg.

Nu är det nära

Och det kommer kanske att köra ihop sig lite om vi har otur. Men tror att alla bitar kommer att hamna på plats till slut. Efter några samtal så fick jag svar på det jag behövde veta inför det stora. Min och Linneas operationer. Min sköldkörtel ska bort och Linnea ska få en ny lite större port inopererad. Hoppas bara att dom sätter Linneas där den satt innan, precis nedanför nyckelbenet. Dom pratade om att sätta den på andra sidan. Men helst inte. Då blir det ytterligare ett ärr, som hon sen får leva med resten av livet. Hon har en herrans massa redan. Och fler lär det bli. Men helt klart uppskattar jag om dom minimerar antalet så gott det går.
Jag får ett lite längre ärr nedanför halsen. Precis i det tunna vecket som finns där naturligt. Men jag bryr mig inte. Hellre mår jag tipp topp, än grämer mig över ett ärr. Dessutom kommer det påminna mig om hur modig jag var, som vågade sövas och genomgå den här operationen. Märkligt i andras ögon. Stort för mig. Var grymt rädd för att gå till doktorn innan tjejerna föddes. Sen fick man liksom vänja sig. Och focusera på att stötta tjejerna. Men nu när det gäller mig själv, är jag inte längre så modig. Men med lite lugn och focuserande, så kommer det säkert bli bra till slut.

Nu är det strax dags för tv en stund innan läggdags. Idag har det varit en bra dag. Har rört på mig i form av promenader och zumba. Vet en sak. Måste öva på fotarbetet. Tog det lite försiktigt eftersom läkaren sa till mig att ta det lite försiktigt innan jag opererat bort körteln. Så är väldigt noga med att känna efter. Kanske lite för mycket ibland. Men gör inget jag mår fysiskt dåligt av. Dagens steg blir minst 11000. Och då är jag nöjd. Tänk vad motiverad man kan bli av en stegräknare och en otäck våg.