28 september 2013

En dag i skolan

Av olika anledningar var båda tjejernas assistenter lediga idag. Så då tog vi (T och jag) tillfället i akt att själva vara med i skolan. Jag är ju välkänd i klassen vid det här laget i.o.m inskolningen. Det är en bra klass tjejerna har hamnat i. Klart klassen har några goa busungar. Så är det ju alltid. Bra fröknar som barnen nästan alltid lyssnar på direkt. Tjejerna har hunnit få många kompisar. Både i klassen och i högre årskurser. Varför oroa sig i onödan. Det hade jag inte behövt. 
Idag frågade en kille mig om jag skulle komma tillbaka fler gånger när vi satt och byggde med små bitar som hette plus plus. Hälsa på i klassen fler gånger  kommer jag säkert att göra. Det är en förmån. 
Känner igen mig mycket i Ebba och Linnea när jag var i deras ålder. Dom leker mest grabbar. Hemma pratas det mest om två speciella killar. Mysigt! 

Igår togs det kort i gympasalen. Till katalogen och enskilda. Frågade om syskonkort också. Och det gick bra. Fick se det kortet i datorn. Det blir garanterat en förstoring på det. 

Nu är det bäst att sova. I morgon blir det full rulle här hemma. Först ska husbilen in på vinterförvaring, handla, städa klart. För sen kommer tjejernas kusiner hit och ska sova över. På em kommer även pappa och hans fru hit. Tacomys på kvällen. På söndagen kommer resterande skara hit för litenostalgidag. Då ska vi titta på gamla super 8 filmer. Det ska bli kul att få visa våra barn filmer från när vi var små. 

Bäst att sova nu! Natti natti! 
 
 

24 september 2013

Bakat

För att fördriva tiden när Linnea degar för fullt med playdoh, satte jag en bulldeg. Det blev hälften kanel och hälften kardemumma.

Sen hade vi bestämt att vi skulle baka chokladbollar när Ebba kom hem från skolan. Men när det var dags att börja baka, så ville dom hellre dega med sitt. Så då fick jag och syrran offra oss.
Linnea och jag hade förberett med div. strössel. Kombinerat olika färger och smaker. 
Varför köra på det traditionella när man kan crazya till det. 
 

Hemma med Nea

I fredags halkade ju Linnea på sand i kapprummet på skolan. Då slog hon i armen i golvet. I söndags var hon smärtfri och nästan som vanligt igen. 
Men så i måndags morgon när hon skulle sätta sig på golvet vid Stampes bur, stöttade hon sig på något vis med den "onda" armen mot golvet. Linnea sa att det knakade till och fick rejält ont. 
Igår var det studiedag, så då var dom ändå hemma. Men istället för att baka och dona, blev det en dag med värk, Alvedon och vilande. 
Idag är Ebba i skolan och jag är hemma med Linnea. Vi har käkat frukost. Spelat spel och nu tittar vi på Bolibompa. 
Play-do hägrar sen. Ingen rast och ingen ro. Den enda skillnaden är att man får hjälpa till mycket mer och man får vara  mer försiktig när man lyfter. Mer pass, helt enkelt. Linnea får absolut inte trilla. Att ta emot sig med armen som antagligen är bruten, skulle vara förödande. 
Men det här är mitt liv liv. Och vet ni vad. Jag vill inte byta med någon. För jag trivs med mig själv och min familj. 

23 september 2013

Kvällens träning

Efter lite rådgivning med en härlig person ang. min träning, så la jag om tänket kring min cykling. Så ikväll blev det mer aggressiv cykling. Puh, pust och stön! Målet var 1 mil. Tempot lite, lite snabbare och tyngre motstånd. Svetten lackade rejält och hjärtat dunkade för fullt. Efter milen gjorde jag 2 x 30 sek plankan, sidoplanka och 2 x 30 st situps. Sen gjorde jag även en annan övning där man står på alla fyra och sträcker ut ena armen och ena benet växelvis. Övningarna har jag fått från min sjukgymnast. Har fler övningar på listan. Dom får jag göra nästa gång. 
Kvällens resultat:


21 september 2013

Morgonpass

Dagens resultat

Betydligt segare att träna på morgonen. Efter 20 min gör sig träsmaken i röven sig påmind. Men det är bara att ignorera.
Funderar trots allt att förlänga tiden lite. Kanske lägga på fem minuter per ökning. Annars lär ju röven säga upp sig.   

Skulle egentligen behöva träna passet jag fick av sjukgymnasten också. Men det lockar inte lika mycket.

20 september 2013

Washitejp

Kan inte annat än älska denna tejp. Vilken fiffig grej. Min farfar lagade det mesta med maskeringstejp. verktyg, bilar och som plåster. Och washitejp har samma struktur som den vanliga hederliga maskeringstejpen. Fast med mönster på. Måste ha fått tejpandet från älskade farfar. Jag och syrran beställde några rullar washitejp var från pärlverkstan. 
Har gjort några olika grejer av det jag köpte.

Kass bild f.ö. har dekorerat värmeljus

En pennburk till tjejerna

Gick loss på tvättstugedörren

Min iPhone laddare blev pimpad också

Dessa bokstäver ska ramas in och sättas upp i trappen.



Vilket sammanträffande

Ljudboken på, städning i köket i full gång. Kände lycklighet över det underbara vädret och att livet rullar på riktigt bra. God mat som barnen bestämt ska ätas ikväll. Hemmet är rätt så rent. Bekymmer utredda. Skönt när man får stöta och blöta sina funderingar.
Kommer ihåg att jag tänkte att det var skönt att tjejerna inte skadat sig (brutit sig) på läääänge. 
När ljudboken är på i mobilen, brukar ljudet tystna en liten stund innan telefonen ringer. Hajjar alltid till när ljudet tystnar i väntan på telefonsignalen ljuder.
Och lagom när jag tänkte tanken om benbrott, ringer en av tjejernas assistent. Tänkte innan jag svarade att jag ska aldrig tänka så mer. Linnea hade trillat i kapprummet på skolan. Slagit i vänster arm och ben. Var lite öm nu och det värkte lite i armen. Linnea hade sagt att det kanske var en spricka till assistenten.
Tror inte att det är någon större fara. Men man får lite hamsterpuls när dom ringer när det inte är bestämt sen innan. 
Tack och lov att tjejerna har fått medicin sen 3 mån ålder, att dom nu klarar ett fall utan att det resulterar i ett benbrott. 

18 september 2013

Ren jävla vilja

Eftersom jag bestämt mig för att svettas och motionera mig trött varannan dag, var det dags ikväll igen. Efter fem min på cykeln, hade jag stor lust att kliva av och skita i allt. Men satt kvar och kämpade mig igenom dessa låååånga 30 min. 
Ville i alla fall hamna nära mina 1,5 mil från i måndags. Dom sista 5 minuterna la jag i en extra växel. Trampade på som en galning. Det krävdes en herrans massa jävlar anamma. Men så jäkla nöjd när jag såg hur långt jag hade cyklat när det hade gått 30 min. 


17 september 2013

Jahopp, måndag igen!

Helgerna går sannerligen fort. Bara svischar förbi. I helgen har vi varit i Borås och bott i husbil. Mer om det tar jag i ett annat inlägg.
Idag var det bra segt att gå upp. Sängen var väldigt skön just när klockan ringde. Tror tjejerna tyckte det också.
Men vi var klara när taxin kom i alla fall.
Sen satte jag mig och åt frukost i lugn och ro i min ensamhet. 
Köpte hyfsat billiga canvastavlor i Borås. Dom har jag klätt med tyg idag. Så det blev varsin tavla till tjejerna. 60 x 60 cm.

Ebbas

Linneas

Tyget kommer från Ikea. Häftade dit tyget på baksidan. Busenkelt!! Sen blir det mycket fint också. Ska hänga upp dom så fort tjejerna har valt plats.

Fick ett städryck idag också. Dammsugit hela nedervåningen och torkade golven också när jag ändå var i gång. Tjejerna hjälpte till med röjningen och Linnea vill gärna hjälpa till med både dammsuga och torka golven. Ebba nöjde sig med att dammsuga lite. 

Avslutade dagen med en "tur" på motionscykeln medan tjejerna skulle somna. 


Så jäkla nöjd med kvällens resultat. Trampade för kung och fosterland. Ska försöka slå 1,5 mil på 30 min. Alla personliga rekord är till för att slås.

12 september 2013

Uppe i sadeln igen

Har inte tränat på nästan hela långa härliga sommaren. Förutom promenader med hundar och barn.
Åkte på en segdragen förkylning lagom till skolstart. Efter uppehåll har jag riktigt svårt att komma igång. Förhalar och hittar skäl till att slippa.
Mjukstartade häromkvällen med 5 km på motionscykeln medan tjejerna skulle somna. Bara för att känna av utgångsläget. 
Ikväll blev det en mil. Det kändes riktigt bra och svetten lackade. Men det märkes att jag legat på latsidan. Har slutat lägga händerna på pulsmätarna på "styret". Bättre att gasa på och känna efter hur det känns. 

Kvällens resultat:



11 september 2013

Bakdag

Idag har jag bakat. Det brukar bli en sån härlig feelgood känsla i kroppen. Och det behövdes verkligen efter gårdagens gråtkalas. 
Hade ganska många ägg från våra hönor, så gjorde först en hederlig sockerkaka. Så gyllengul och fin den blev. 

Vi brukar få ta tre ägg när det ska vara två i receptet. Eftersom vi har dvärghönor, så blir det så små ägg. 

Sen fick jag lust att göra kokoskakor. Makens favorit. 

På hemkunskapen på högstadiet fick man bl.a. göra skurna chokladkakor. Har nog inte bakat dom sen dess. Så sånna gick det bli också. 


Har tänkt att göra bullar i veckan också. Bra att ha lite i frysen, om man får gäster. 



10 september 2013

God natt min älskade vän

Idag åkte jag till veterinären med min älskade katt Russin. En trogen vän som har hängt i i 16 hela år. Var förberedd på det värsta. Men ändå föll hela världen runt mig när veterinären sa att det fanns inte mycket att göra. 
Njurarna höll på att lägga av, om dom inte redan i princip hade gjort det. 
Märkte för ett tag sen att han drack mycket, men tänkte inte så mycket på det mer. I bakhuvudet hade jag nog diabetes. Men då var han pigg och var med. I helgen har Russin valt att gå undan. Ligga på ställen som vanligtvis inte är populära. Sov igenom dagarna. Jamade inte till svar när man ropade på honom. Och framförallt inget drickande i kranen i tjejernas handfat på toa. 
Ringde i morse och fick tid vid lunch idag. Usch, vad outhärdligt det var att bara gå och vänta på att det ska bli dags. Jag har varit med om att husdjur dör ifrån mig/oss. Men aldrig varit med om en avlivning. Skulle behöva skriva av mig vad dom hände där inne. Men besparar er det. Hann i alla fall prata med honom. Säga det jag ville få sagt. Och det var skönt. Väntan på att slutet skulle komma var värst. Bara vänta på att andningen skulle upphöra och hjärtat sluta slå. 
Men det här var något jag skulle göra. Jag valde att skaffa honom. Då är det jag som ska vara med honom ända till slutet. 
Nu vet jag att han inte lider mer. Han har det bra nu. Men ändå kan jag inte sluta gråta. Tårarna trillar och saknaden är så stor. Dom sista minutrarna innan han försvann bort i först medvetslöshet, låg han på sidan mot min arm. Det var så underbart men sorgligt på samma gång. Russin skulle ju aldrig dö. Alltid finnas där. Men nu får jag gå ut i trädgården och prata med honom. Men aldrig kunna känna hans lena och gosiga päls. Höra hans jamande när han möter en vid trappen. Nu finns det bara fina minnen kvar och en stor sorg och saknad. 
Tjejerna fick ta ett sista farväl efter skolan. Linnea klappade, grät och pratade med honom. Medan Ebba först höll sig en bit ifrån. Men sen kom fram och klappade på honom lite. Det viktiga är att dom får välja helt själva. Det blir bäst då. 

Att ligga och sova på kalla saker har alltid varit populärt. Även in i det sista. 

Sista bilden hemma på Russin



Innan vi begravde honom


Du kommer alltid finnas i mitt hjärta!! 



  

9 september 2013

Trycka på t-shirts

Förra veckan köpte jag ett par för stora t-shirts på HM. Tänkte dom skulle passa bra som nattlinnen.
I julas köpte jag några flaskor textilfärg som vi tryckte mönster på disktrasor med. Köpte några till färger förra veckan. 
Så satte jag igång med projektet. Det är inte lätt att vara perfektionist när man ska hålla på med pilliga saker. 
Men så här blev resultatet:

Material

Framsida

Framsida

Textilfärgen penslad på klichén.

Ebbas baksida
Linneas baksida

Svärmors man har alltid sagt att Ebba och Linnea är hans änglar. Så då tyckte jag att det passade bra med den texten på ryggen.



 

6 september 2013

Premiär för badet

I onsdags var det så äntligen dags för barnen att hoppa i plurret i bassängen på rehab. Eftersom det var första gången de nya assistenterna skulle vara med på detta, följde jag med och visade var vissa hjälpmedel fanns och ifall de hade några frågor. Tyckte det funkade kalasbra. Det kommer gå kalasbra. 
En eloge till taxi som faktiskt ställer upp och kör barnen direkt till badet hemifrån och sen hämtar dom när det är slut. Med tanke på hur struligt det har varit hittills, så hade man inga förhoppningar att det skulle funka. Så ett stort tack till dom!

Sen fick vi träffa de "gamla" fröknarna från förskolan också. Ett kärt återseende. Dom tycker det är så tomt där nu. 
Två av fröknarna kom till och med upp på sin rast för att få träffa barnen. 
Att tjejerna får bada i sin gamla grupp är skoj. Vilket innebär att det bara är barn och fröknar från deras gamla förskoleavd. Två som fortfarande går kvar och en som också börjat skolan. 
Så nu är det bad varannan onsdag fram till jullovet. Klasskamraterna är i skogen den dagen, där inte tjejerna kan köra med permobil. Ett bra upplägg, tycker jag. 

Nu är det dags att avverka några punkter på to-do-listan. 

3 september 2013

Nattning

Nu sen skolan börjat och rutinerna kommit tillbaka, har jag börjat läsa böcker för tjejerna när dom ska sova. 
Efter lite Bolibompa är det dags för toabestyr för att sen ta hissen upp till tjejernas rum. Sen ska tjejerna enas om vilken saga som ska läsas. Oftast är det inga problem. Igår valde jag Bambi.
Det är så mysigt att sitta där uppe i lugn och ro och läsa för dom. Det är tyst och rogivande. Inga telefoner, datorer eller tvapparater som väsnas och stör. Man får kvalitetstid med barnen. Tjejerna sover bättre.
Läste mycket för dom när dom var små. Då somnade dom alltid ifrån boken. Nu vill dom lyssna klart. Veta vad som händer. Så länge barnen vill att jag ska läsa för dom, så gör jag det.