Idag vid lunch ska vi dra kosan mot Jönköping och hjälpmedelcentralen. Där ska vi prova ut var sin permobil till mina bästaste tjejer. Och som vi har väntat på att få komma och prova ut dom. En lång väntan. En onödig väntan i mitt tycke. En hel lång sommar. Men nu är äntligen dagen här. Det ska provas fotstöd och sitsar och permobilen ska skräddarsys till tjejerna. Så att dom ska passa perfekt för tjejernas behov. Åh, så kul det ska bli. Vi ska övningsköra nere på en stor parkeringen här i närheten. Som vi har pratat om det. Förväntan är stor. Precis lika stor som väntan på dessa trehjuliga cyklar, som fortfarande inte har dykt upp.
Tänk om hjälpmedelcentralen kunde se till behovet och inte till pengarna någon gång. Och vi som lever i detta perfekta rika Sverige. Där alla ska vara värda lika mycket. Men nä, så är det faktiskt inte. Inte vad jag har märkt i alla fall.
 |
| Bilden är lånad från permobil |
 |
| Tänk vilken frihet att kunna ta sig ner själv till sandlådan. |
Men varför envisas med att låta tjejerna sitta i sandlådan på marken, istället för att höja upp sandlådan till deras nivå?
SvaraRaderaJag tror att tjejerna skulle må ännu bättre av att kunna sitta i sina stolar och leka i sandlådan. Inte behöva sitta i den kalla, hårda sanden.
Det är något som Jönköpings kommun har på alla deras anpassade lekplatser och då vill jag stryka under anpassade... för det är något som tjejerna skulle behöva, att ha en mer anpassad lekplats hemma där de kan leka utan att behöva få ont eller utsätta sig för onödigt tryck på kroppens olika delar som redan är sköra.
Men det är bara ett tips för att barnen ska få en lite högre standard i sin vardag.