Mamma till Ebba och Linnea: Linneas Stockholmsresa

Linnea fick en rätt soft start på Stockholmsvistelsen. Hennes operation var inplanerad till tisdagen. På söndagskvällen var hon väldigt uppe i gasen och hade svårt att koppla av och sova. Hon snackade och busade runt i sängen. Skulle tippa på att Linnea var lite nervös för Ebbas skull.

Måndagen för Linnea bestod i först att softa runt på sjukhuset på morgonen medan Ebba opererades.

Sen packade vi in oss i bilen, för att åka till Solna centrum. Linnea valde lite grejer till henne och Ebba, som dom kunde roa sig med på sjukhuset. Varsitt pussel och två filmer. Lunchen intogs på Donken. Det höll vi hemligt för Ebba för övrigt.

Tillbaka på sjukhuset fick vi träffa narkosläkare, eftersom Linnea vid förra operationen fick en allergisk reaktion av sömnmedlet. Så då gick vi igenom vilka medel hon hade fått när det blev en reaktion och dessa skulle dom då undvika denna gången.

På eftermiddagen var det dags att börja tvätta med hibiskrub x 2. Och dessutom sätta pvk i handen. Hon hade full koll på när nålen stacks in i handen. Det är så härligt att se utvecklingen. Från början fick vi bålhålla henne och hon gapade och skrek. Men nu sitter hon stilla och tittar när dom sticker henne. Det är ett år sen nu som Linneas port opererades bort och vi fick börja sätta pvk i handen. Fast den första tiden hade hon den i foten. Ingen hit. Då det gör grymt ont att bli stucken i foten.

Så var det då dags för operationsdagen. Upp tidigt och duscha en sista gång. För att sen rullas ner till operationen. Skönt att ortopeden fixade morgontider. Det är helt hopplöst att gå och vänta en halv dag på att barnen ska opereras.

Linnea grät nästan hela tiden på sövningen. Hon brukar bli ledsen när hon ska sövas. Men sövningen gick bra för övrigt. Hon satt i sin pappas knä när hon somnade.

Medan vi satt och åt frukost, när vi lämnat Linnea i sjukvårdens händer kom ortopeden upp och ville diskutera lite med oss. Höger ben skulle opereras, eftersom spikarna satt högt upp i skinkan och halva benet saknade spikar. Förr eller senare skulle hon bryta benet pga spikarna. Ortopeden hade även röntgat vänster ben. Och det var i princip lika illa med det. Så skulle operationen gå smidigt med det högra benet, så funderade han på att operera vänster ben också. Just för att slippa åka upp till Stockholm snart igen för att operera vänster ben.

Vid lunchtid fick jag ett samtal från narkosläkaren, som undrade om det var okej att sätta en eda på henne. Detta berodde på att ortopeden hade beslutat sig för att operera vänster ben också. Det var bara att säga javisst och förbereda sig på att Linnea inte skulle bli klar vid två tiden utan skulle vara sövd till klockan sex på kvällen istället. Det kändes lite konstigt och nervöst. Hon skulle alltså ligga sövd i tio timmar.

Hur skulle lilla hönan må när hon vaknade på uppvaket?

Å så ringde då en personal från uppvaket och sa att Linnea var klar. Och hon var så pigg och klar och låg och pratade med mig. Hon var bekymrad över hur vi skulle kunna komma hem, när hon nu inte skulle kunna få plats med benen i bilstolen. Så pigg trodde jag inte att hon skulle vara. Vad härligt det var att kunna sitta där nere på uppvaket och känna sig lugn och bara vara.

Dagarna efter operationen spenderade vi nere på lekterapin och inne på rummet.

Att lyftas var ingen höjdare med två stora paket som ben. Men med två som lyfte funkade det hyfsat bra.

En som stöttar benen och en som lyfter under armarna.

EDAn stängdes av på natten mellan torsdagen och fredagen. Och det funkade finfint. Men ett nytt bekymmer uppstod på fredagen. Magen på Linnea funkade inte som den skulle av allt liggande och sittande. Så behandling för det sattes in. Trodde ett tag att det var blindtarmen som gjorde ont. Men med rådgivning av avd.läkaren, så kunde vi utesluta det.

Efter lunchen var det dags att åka hem. Vad skönt det var för hela familjen. Linnea fick gott om plats i sin nya bilstol som pappan inhandlat i Solna centrum. Film på och sen bar det av.