Hemgång

Sitter i bilen på väg hem från sjukhuset med förhoppning om att inte behöva åka tillbaka än på ett bra tag.
Sjukhus är ingen hit. Luften är så syrefattig och man är så uttråkad. Trött är bara förnamnet.
Barnen har repat sig bra. Linnea kanske lite bättre än Ebba.
Tycker alltid att det är så nervöst när man tar bort det sista lilla morfinet som barnen får. Kommer hon få ont, kommer vi få åka hem?
Men ännu en gång funkade magkänslan och intuitionen. Och Ebba som var sist ut klarade sig fin fint utan morfinet. Tänkte skriva mer om hur tjejerna blir när dom får morfin en annan gång. Det är ingen hit i alla fall.

Det som är märkligt vid hemgång är att man blir totalt bortprioriterad. Man kan få vänta läääänge med att få bort pvk:n i handen/armen och fyra timmar innan vi åkte hem sa vi till om reseintyg och VABintyg. Och ingen hade fixat det förrän vi stod och stampade vid receptionen med all packning.

Det ska bli otroligt skönt att få kliva in genom sin egen dörr sen och bara få slänga sig i soffan med onepiecen på och bara njuta.
Trots att vi "bara" har legat inne i fem dagar, så räcker det gått och väl.

Hoppas alla får en underbar helg, för det ska vi försöka ha.