Läckage

Jag var laddad till tusen igår morse när jag satte mig i bilen tillsammans med Ebba och Linnea och tjejernas assistent. Mycket snö hade det kommit över natten. 20 cm säkert. Jag som ville ha vår nu. Bilresan till Jönköping gick bra. Fint och bra väglag. Brukar inte gilla att köra i vinterväglag, men man måste ju denna årstiden.
Kom fram till Ryhov i tid, trots att vi kom iväg lite sent. Linnea var först på tur att få sitt medicindropp idag. Försöker köra varannan gång. För rättvisans skull. För Linnea gick det bra. Hon tittar till och med nu när dom sätter nålen i handen. Det är stort! Så var det Ebbas tur att sätta nål i sin port a cath. Och vad händer då. Jo något som man egentligen inte tänkt så mycket på när det gäller just Ebba men på något sätt ändå har haft i åtanke. Jo, när sköterskan skulle spruta in koksalt, skriker hon till och blir ledsen och tar sig för porten. Aha, då var det dags, var det första jag tänkte. Men så sattes ny nål och ont att få in vätska gjorde det även denna gången. Fan, fan, fan! Ebba var riktigt uppriven och så klart helt förstörd. Lilla stumpan! Då gjorde det ont i mammahjärtat. På med bedövningsplåster på händerna. Så efter ett sprucket blodkärl och mycket gråt och lite hysteri var droppet påkopplat 1,5 timma efter Linneas kom igång. En remiss till röntgen skickades och mycket trött Ebba kämpade i sig lunchen. Kl. 14 var det dags att gå ner till röntgen. Där fick Ebba ligga på en brits med en stor röntgenkamera över sig. Det tyckte hon var rätt otäckt. Men vande sig ganska snabbt. Nu till nästa problem. För att kunna se var problemet fanns, var dom tvungna att spola in kontrastvätska i porten. Det gjorde så klart rejält ont. Vi fick en duktig sköterska som pratade med Ebba och lyckades övertala henne att få spola in vätskan trots att det skulle göra ont. All heder till henne. Utan henne hade det inte gått. Med sig upp på avdelningen fick Ebba med sig en ring, en glittrig penna och ett sudd. Dessutom fick hon två klubbor. En till Linnea och en till sig själv. Så fort vätskan var inspolat lugnade Ebba ner sig och läkaren kunde ta sina bilder och då konstatera att porten läcker. Det verkar som att det är ett hål i en slang. Sannolikt i en skarv.
Med tanke på att porten har suttit sen hon var endast 3 månader gammal, så har hon nu vuxit ur den. Porten har funkat mycket bra under dessa år, med endast några små struligheter. Vi har beslutat att ta bort porten och fortsätta medicinera i handen. Det funkar bra för Linnea. Och jag tvivlar inte på att det kommer funka bra för Ebba också. Det kommer att ta ett tag innan hon vänjer sig att bli stucken i handen. Men tror att det kommer att gå galant. Dom är så stora nu. Så det finns bra kärl att sticka i.
Kommer få ett samtal från kirurgen i Stockholm ang. Ebbas operation. Jönköping vill inte söva tjejerna. Det gör inget för mig. Är tryggare med personalen i Sthlm än de i Jönköping. Trist att behöva åka så långt bara. Men vad gör man inte för barnens bästa.