Kaninungebegravning

I morse när Linnea och jag skulle mata kaninerna, upptäckte vi en död unge utanför boet. Den såg hel och fin ut. Så nu undrar man varför den dog och om fler tänker gå samma öde till mötes. Sorgligt!

Hittade en liten plats där vi begravde den. En hane tror jag det var.
Linnea fick vara med. Hon ville känna på den och hon var med när jag la ner den i gropen och öste igen.
Hon ropade till kaninungen att ha det så bra nu. Det var inget konstigt och förklarade att det är så här det fungerar. Och Linnea frågade om man gräver ett stort hål när människor begravs. Ja, svarade jag. Stora hål till människor och små hål till kaninungar. Allt kändes så naturligt och okonstlat.

Nu hoppas jag att dom andra tre livliga krabaterna klarar sig. *håller tummarna*