Skolstart

Till hösten är det så dags för tjejerna att börja skolan. Som tjejerna har längtat. 

Men nu har glädjen och längtan besudlats av nonchalans och inkompetens. 

Vi har varit på ett antal möten med hab, personal på skolan, personal från förskolan och så vi föräldrar. För att handikappsanpassningen ska bli bra m.m.

På mötena har jag förklarat vad tjejerna klarar och inte klarar. Ja, allt som har med tjejerna att göra. Hur dom är som personer. 

Blev lovad att få vara med att tycka till om tilltänkta assistenter. Få ha en åsikt och få vara med och påverka. Men blev förd bakom ljuset. Överkörd likt en grävling på vägen. Rektorn fick sig en utskällning och jag ringde ett samtal till verksamhetschefen som ordnade saker och ting så gott hon kunde. 

Har sedan dess varit på möte och pratat med lärare och allt har verkat bra fram till för ett tag sen, när det gick upp för mig att skolan inte tagit tillfället i akt att låta assistenterna lära känna tjejerna och framförallt lära sig att lyfta på ett korrekt sätt, all hantering är otroligt viktig att kunna och klara på rätt sätt. Vid felaktiga lyft kan benbrott uppkomma. Vilket vi så klart vill undvika. För Ebba och Linneas skull. Hur man gör vid toalettbesök, på och avklädning, lyft upp och ner från stolar. Hur skyddet på golvet ska utföras. 

Alltså hur man agerar när det är stoj och stim runt tjejerna och mycket barn. Hur man undviker att andra barn puttar tjejerna, trillar över dom eller snubblar. Dessa saker kan orsaka benbrott. 

Assistenterna i skolan har träffat Ebba och Linnea vid två tillfällen á 2-3 timmar. Och nu tycker skolan att elevassistenterna kan det dom borde. Pyttsan!! Har påtalat på mail att jag är missnöjd och har sagt hur jag vill ha det. Utifrån vad tjejerna, förskollärarna och blivande läraren har sagt är assistenterna långt ifrån "inskolade". 

Nu har jag fått förslag på tider på vår semester där tjejerna och ass. kan träffas. Har inte vi rätt till en vanlig hederlig jävla semester som alla andra familjer med ickehandikappade barn. Några veckor om året utan jobb och läkarbesök av något slag. Varför ska vi offra dagar av sem för att skolan inte förstår bättre. Dom har skyllt på att ass varit uppbundna i andra barngrupper. Hade skolan velat, hade det inte varit så svårt att hitta vikarier för dom. Ingen är oumbärlig, alla är utbytbara. 

Jag undrar om ens lärare och andra inblandade förstår vidden av att ha ett fysiskt handikapp där benbrott är vardagsmat. 

Vi föräldrar har mötts av både ignorans, okunskap och inkompetens under dessa månader som förberedelserna inför tjejernas skolstart har pågått. 

Känner ingen som helst trygghet i att lämna över tjejerna i skolans händer till hösten. Trygghet är inget man kan få känna någon gång tydligen. 

Bajs på alla inom skolan som inte fattar bättre.

Nu skulle jag behöva gå ut i skogen och skrika en stund eller boxa mig trött på en sandsäck.