Vi är nog inte världens bästa grannar heller som kör med traktor och fyrhjulingar på tomten. Kan väl tillägga att den är på 3000 kvadratmeter. Men vi för "oväsen" på dagtid. Dessutom låter vi inte över hela kvarteret när vi pratar med varandra.
Nu i helgen (både fred. och lörd.) har grannen dragit igång motorsågen kl halv sju på kvällen, för att stå och kapa grövre grenar.
Visst fine, måste man så måste man.
Men idag brast det när en liten grannkatt som bor längre bort på gatan kom och hälsade på hos grannen.
Jag tar historien från början.
Katten var rätt så nyinflyttad i området när husse och matte var borta något dygn. Katten gick då hem till grannen eftersom den antagligen var kelsjuk och säkert hungrig. Grannen tog då in den eftersom dom trodde den var vilse/övergiven. Den hade för övrigt halsband.
MiniSudden som vi kallar katten är nog en sån katt som går med på det mesta.
Mini kom tillbaka till grannen hela tiden i hopp om att få mat trots att ägarna var hemma. Grannbarnen bar runt på katten, jagade den, lyfte upp den på bilen och en gång försökte dom stänga in den i soptunnan. Mamman brydde sig halvhjärtat. När jag fick reda på var den bodde tog jag med den hem till sig och berättade för husse att grannarna var elaka mot den. Han skulle ta sig ett snack med vår granne.
Idag när vi var ute kom mini åter till grannarna. Stod och tittade lite diskret på dom. Barnen använde katten som en leksak. Sa till dom eftersom jag inte kunde låta bli. Efter en stund var barnen på katten igen och drog den i svansen och slog på den med pinne. Löst men helt oacceptabelt ändå. Denna gången var jag argare än innan eftersom jag i min enfald trodde att dom hade lärt sig något. Efter vi varit och eldat lite grenar i skogen, var jag på väg till framsidan för att lämna något, ser jag en av grannbarnen måtta en spark mot katten. Vet inte om sparken träffade. Katten sprang från sparken så att säga. Ännu argare blev jag denna gången. Tänkte efteråt att jag borde ha hotat med polisen. Om hen ens vet vad det är. Tanken är nu att jag antingen går bort till miniSuddens ägare och berättar vad grannbarnen har gjort, så får dom klara ut det själva. Eller lämna ett brev till ägaren där allt står. Tänk om katten bara kunde sluta att gå hit och tillåta sig bli plågad. Det hade varit det enklaste. Kan inte se på när den stackarn blir behandlad så.
Tycker nu ännu mindre om dom. Visst kan man störa sig på både större och mindre saker. Men man accepterar ändå att man är olika. Lika så andra kanske stör sig på oss. Men att ge sig på en oskyldig katt, där går gränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar