Nu i höst bestämde jag mig för att nu var det dags att säga farväl till ännu en familjemedlem. Älskade Oliver!! Min första alldeles egna hund. Han blev 12 år med sitt blåsljud på hjärtat och ögonproblem. Märkte att han hade problem med öronen också. Så då kände jag att det var dags. Det blev för mycket. Han led. Men förvånad över att han hängde med på promenader (om än i lite långsammare tempo) och faktiskt var rätt pigg.
Saknar honom i princip varje dag.
I sensomras var vi och hämtade världens goaste kattunge. En svart/mörkbrun och vit långhårig plutt som heter Whiskey. Han påminner väldigt mycket om Russin. Och han kommer nog bli en stor katt. Riktigt stora tassar har han fått.
Tyvärr så kommer inte Whiskey och Tindra så bra överens. Hon flyger kort och gott på honom när hon får chansen. Tycker att det har lugnat ner sig något.
Nästa prick som bor hemma hos oss numer heter Troja. En korthårig chihuahua som var så rädd och osäker när hon kom hit för två månader sen. Nu i dagarna fyllde hon 1 år. Tror inte hon hade sett så mycket gräs i sitt liv. Aldrig haft koppel på sig. Rädd för bilar och kunde ingenting. Hon säger fortfarande inte till när hon vill ut. Men å andra sidan, har man kissat och bajsat inne och sett andra hundar göra det också, så tror man ju att det ska vara så.
I början var vi dagmatte åt Troja och svärmors hund från samma ställe som Troja. Men jag kände att det gjorde mer skada än nytta för Troja. Så hon fick stanna på heltid här på prov först. Och till och med mannen har fallit för henne. Gosstunden i sängen mellan Troja och T innan sovdags är mysig att bevittna.
Hon har kommit in i flocken riktigt bra. Tindra som inte funkar med Whiskey, funkar däremot bra med Troja.
Känner mig lyckligt lottad att få ha dessa underbara personligheter i mitt hem. Se barnens lycka i umgänget med våra djur.
Trygghet och respekt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar