I går på eftermiddagen gick det inte riktigt som vi hade tänkt. Lagom när maten var klar och Linnea var på väg ut till köket, snubblade hon på hallmattan och for på rumpan och sen for hon bakåt som att hon höll på att lägga sig ner på rygg.
Först kom rädslan för smärtan och sen kom smärtan. Lyfte försiktigt upp henne till stående och hon kunde med hjälp gå den sista biten ut till köket.
Hon ville inget äta av förståeliga skäl. Efter lite vila och alvedon hade inte smärtan avtagit så mycket som vi hoppats på. Så då ringde vi akuten i Eksjö. Fick prata med en snäsig yngre tjej som helt klart var überstressad eller hade en dålig dag. Inte fasen visste jag att man var tvungen att ringa 1177 innan man fick besöka akuten. Knäppt det där!
Men i alla fall så fixade vi så att Ebba kunde få vara hos syrran medan vi var iväg. Förstår att Ebba inte vill sitta där och bara glo. Även hundarna fick hänga med dit bort för lek.
Hela väntrummet var fullt när vi kom dit och fler kom det under tiden vi satt där. Vi tog en kopp kaffe och glodde lite förstrött i telefonerna medan tiden gick.
När vi suttit i två timmar utan att ens fått komma in och träffa någon, gick jag och frågade sköterskan vid disken hur länge till hon trodde det skulle ta. Och det visste hon givetvis inte. Vilket man förstår med tanke på att mer akuta fall kommer före Linnea som bara hade ont.
När två och en halv timma hade gått bestämde vi oss för att vända hem igen. Medan vi satt och väntade på att Ted skulle köra fram bilen, ropades Linneas namn upp. Men efter att ha pratat med sköterskan en kort stund och sen kollat med Linnea och hur ont hon hade, valde vi ändå att åka hem igen. Tog det 2,5 timma att bara komma in, hur lång tid skulle det inte ta då att få träffa läkare, sen ev. vänta på röntgen och sen ev. träffa läkaren igen. Och så vänta på att få kontakt med en ortoped i Stockholm för rådgivning. Ibland önskar jag att man kunde få gå rätt upp till röntgen och sen åka hem. Särskilt med tanke på att vi är experter på tjejerna. Men det är väldigt sällan de på akuten lyssnar och faktiskt litar på vår ingående kunskap. Men det är väl som det är med det tyvärr. Så vi åkte hem i alla fall och käkade lite kvällsmat efter att ha hämtat upp Ebba och hundarna. Linnea sov gott hela natten i sin säng. Hon hade inga problem att vända sig i sängen under natten. Och det är ju positivt. Hade hon haft ont hade hon inte velat röra sig.
Ställde klockan hyfsat tidigt för att ringa till VC innan dom öppnade. För nu mer funkar det tydligen så här: Inga vanliga tider finna att tillgå under lång tid framöver. Utan man måste ringa okristligt tidigt för att komma först i telefonkön, för att kunna få en akuttid. Får man ingen den dagen, så är det samma procedur dagen efter. VC har blivit små mini akuter. Men nu fick vi en tid på fm idag, vilket var tur för oss.
När Linnea vaknade var hon super stel och kunde knappt sätta sig upp för att det spände och gjorde då ont pga det.. Då gör det extra ont i mammahjärtat. Efter lite förflyttningar och toabesök, lättade stelheten lite och när hon skulle klä på sig valde hon rullatorn istället för rullstolen.
Läkaren på VC trodde det var en muskelsträckning eftersom Linnea inte reagerade när läkaren tryckte på de ställena hon sa att det gjorde ont på. Det första jag tänkte på igår var att hon fått en kotkompression i ryggen när hon landade hårt på rumpan. Har inte lämnat den tanken än eftersom det är väldigt vanligt. Men kanske mer på yngre barn. Men å andra sidan borde det kanske göra ont när man trycker på ryggraden och att det borde göra ont när man går. Läkaren gick lite på min linje och strunta i röntgen, eftersom strålningen gör skelettet skörare. Som benskör ska man bara röntga i nödfall. Och med tanke på att smärtan nästan är borta nu och hon går omkring med rullatorn, så borde hon vara helt okej inom några dagar igen. Om inte får vi väl ringa VC igen och få en remiss till röntgen. Jag har ju alltid "vår" ortoped i Stockholm att ringa och rådfråga.
Så typiskt att sånt här händer på loven. Förra gången var dagen innan julafton. Men då gick det ganska bra också. Nu ska vi mysa ner oss i soffan med en film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar