Hoppsan hejsan! Nu händer det grejer. Att man ska behöva bli arg för att det ska hända grejer. Men det är skönt att få bli arg när det gäller viktiga saker.
Och tur i oturen är det fler föräldrar som har ringt och klagat på samma taxibolag. Då var jag inte känslig. Bara väldigt mån om mina barns säkerhet. Som t.ex. att tjejernas permobiler inte spänns fast i taxibussen. Vad händer vid en dikeskörning. Eller en krock. En permobil väger 85 kg.
Har berättat för kommunen hur vi har upplevt dessa två veckor med nytt taxibolag. Och h*n på kommunen är på min sida. Nä, det är inte min sida. Det är taxibarnens sida. Men det är vi som för deras talan.
H*n på kommunen blev stum när jag berättade hur taxi agerat och behandlat oss.
Det finns två ord man kan säga som symboliserar den här soppan. Byråkrati och tungrott. Den som skriver avtalen som rör de handikappade barnen har inte varit med och beslutat. Vet dom ens vad/vilka dom har att göra med.
"Vår" chaufför vet inte ens vad dessa har för handikapp. Ganska viktigt och hade chefen på bolaget frågat. Hade jag gladeligen berättat.
Summa summarum. Kommunen köper bilstolar till de barn som behöver. För att slippa vidare bråk. Men helt klart har kommunen satt ner sin fot.
Ett möte mellan kommun och bolag ska hållas. Då lämnas även kommunens stolar. Fram tills dess kör jag Ebba och Linnea till och från dagis. Då vet jag att dom sitter som dom ska. Med bältet på rätt ställe och i lagom höjd.
Det finns så många detaljer som skulle kunna skrivas. Men jag håller det lite allmänt.
Nu ska jag gå och krypa i säng. I morgon ska jag plantera ner jordgubbsplantorna vi flyttade med oss. Och sen drar vi iväg på marknad.
Orkar jag, funderar jag på att baka scones i morgon bitti. Mums!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar