Tack!

Måste säga att förra inlägget väckte känslor. Och nu verkar problemet ha löst sig. Hade svårt att somna igår. Var så arg och upprörd att det bara inte gick att somna.
Tankarna malde och jag funderade på vad jag skulle säga till den där rektorn.

Jag började med att ringa tjejernas avdelning för att kolla om det var skottat eller inte. Vilket det inte var.
Ringde då vidare till rektorn. Som givetvis inte svarade. Talade då in på telefonsvarare hur jag ville ha det. Att tjejerna ska gå i samma tåg som sina kompisar. Vilket borde vara en självklarhet.
Och så sa jag också att ungefär så här. Att är inte snön borta till luciatåget börjar, får du läsa om det här i tidningen i morgon. Mohahaha!!!
Blev lite senare uppringd av rektorn. Men h*n sa inget. Troligtvis hade hon råkat komma emot en knapp. Hörde längre bort att h*n sa att vi har ett litet bekymmer. Känns lite som att det var jag och framförallt mitt "hot" om tidningen som var bekymret.
Vid lunch ringde en av tjejernas fröknar och sa att h*n ordnat så att tekniska skulle komma och skotta gången där luciatåget skulle gå.
Alltså tänker jag INTE tacka rektorn för snöskottningen. Utan personalen på avdelningen som har engagerat sig och tagit tag i problemet.
Fick någon form av ursäkt att rektorn kört igång två nya avdelningar på dagiset nu. Och att det var därför skottningen "glömts" bort.
Det är ingen ursäkt utan möjligtvis en anledning. Den godtar inte jag. Barnen som redan går på dagiset ska inte glömmas bort pga nya som ska in.

Nu har jag sent om sider tagit fram tärnlinnena, kollat batterierna till ljusen och ska rota fram glitter.
Så nu hoppas jag att snön är borta kl. 17 när tåget börjar och att resten av dagen blir mysig och stämningsfull.

Tack än en gång ni som kommenterat här på bloggen, via facebook och sms.
Ert stöd betyder mycket när man får kämpa lite extra för barnens rättigheter.