Efter ett gråtkalas utan dess like, rullade så taxin iväg mot huvudstaden. Det var riktigt jobbigt för oss alla att säga hej då. Trots att vi skulle ses igen på eftermiddagen dagen där på. Men det låg en operation emellan. Allt kan ju hända.
Fick träffa narkosläkare, ortopeden och lite andra människor inom sjukvården. När vi hade "dötid" pusslade vi och tittade på film. Sen var Ebba tvungen att duscha alla de där ggr som man ska göra inför en op. Pga utslag efter hibiskrubet fick Ebba använda mild tvål istället. Håret blev som ett svinto. Trassligt, risigt och jävligt torrt. Med lite inpackning och och balsam hemma sen, var det som vanligt igen.
Väckning tidigt på morgonen. In i duschen för sista gången inför op. Fick vänta på rummet en stund innan sköterskorna kom och hämtade oss, för att åka ner till operation.
Anspänningen är uppe på max när man väl kommer ner till salen. Sen brister det. Vi båda gråter! Omfamnar varandra. Håller hårt och vill aldrig släppa taget. Lilla Ebba!! Vi lugnar ner oss och torkar tårarna. Ebba får lugnande och sen sövs hon. Med tårar i ögonen lämnade jag henne och operationssalen och all underbar personal som skulle ta hand om henne under de timmar ortopeden lagar Ebbas arm.
Dom första tre timmar gick snabbt. Åt frukost, virkade och tittade på film. Kände mig lugn och trygg. Sen börjar rastlösheten komma och oron likaså. Är hon inte klar snar? Kan det ha hänt något? Lever hon? Strax efter ett ringde en sköterska från op och sa att Ebba var klar och hade vaknat bra och mådde fint.
När jag kom ner till uppvaket låg hon och pratade med en sköterska om flätor. Så underbart att se att hon var pigg och vaken. När lår- och underbenen opererats sover tjejerna sig nästan igenom hela uppvakstiden.
När Ebba ändå var sövd, rättade ortopeden till en spik i det vänstra underbenet som hade kasat upp en bit. Som tur va hade spiken inte gjort någon skada i knät där den hade hamnat.
Medan Ebba slumrade till en stund, passade jag på att virka lite.
Väl uppe på rummet sen väntade piggelin och bolibompa.
Lite senare på eftermiddagen/kvällen fick vi besök av pappa Ted och syskonen. Så härligt att återförenas. Och framförallt att Ebbas operation gått bra. Alla var otroligt lättade.
En god natt sömn senare och en frukost ute i dagrummet känns tillvaron rätt okej. Ebba mår bra och verkar inte ha nämnvärt ont. Vi fick träffa ortopeden och han skrev ut oss. Trodde inte att vi skulle kunna åka hem så fort efter. Hade räknat med att stanna till fredag i alla fall.
När allt är över och operationen är klar och man har fått komma hem till sin egen miljö och får lite distans till allt känner man sig rätt slut. Men ack så rofylld. All oro vid benbrottet och inför operationen är som bortblåst. Skönt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar