En annorlunda semester... Del 1

... Än vi tänkt oss. Men så bra ändå. Med lite mer fix och don och omplanering. I början av familjens gemensamma semester bröt Ebba underarmen. Åkte in till distriktsmottagningen och akuten dagen efter olyckan. Var där sammanlagt i över 5 timmar. Denna väntan som är så jävla dryg. Dags att se över saker och ting på det där jävla stället. Inte undra på att man väljer att inte åka in till akuten om inte barnen har för ont. 

Röntgen visade att ena underarmsbenet var av och låg snett. En halvdryg läkare med ett fånigt flin kom in till oss och sa att vi skulle åka upp till Sthlm dagen efter för op någon gång den veckan. Fel ortoped på plats och ingen avsatt tid, utan vi skulle få åka upp och hoppas på att inget akutfall kom i vägen. 

Hemma från sjukan ringde jag till A på Astrids Lindgrens barnsjukhus. Hon fixade så Ebba kunde vänta en vecka med op en vecka tills rätt ortoped var tillbaka från sin semester. Klumpen i magen minskade rejält. 

Under hela tiden sen benbrottet har Ebba varit så duktig. Inte klagat och gnällt. Kämpat på och anpassat sig till sitt nya hinder. Inte bada och leka i sandlådan och gunga och sånt. Ebba är min stora idol. Vilken härlig attityd till livet det barnet har. 

Ingenting är liksom roligt om man inte är med sin familj. Oavsett var man är och vad man gör. Det viktigaste är att vi gör det tillsammans. Så tycker det äldsta barnet i min familj. Och visst är det så. 

Om Ebbas operation skriver jag i ett annat inlägg. Det kommer nog bli ett långt inlägg.