Jag vill tro gott om folk och lita på det dom säger är sant. Antar att jag är blåögd och en gnutta naiv helt klart. Har fått bevisat gång på gång att det som är sagt inte är sanning utan en hoper lögner. Vem ska man lita på när historierna går isär. Och när personer talar sanning, tror man att allt är påhitt och förskönat. Bara för att man blivit "lurad" gång på gån. Varför behövs lögner? Vad vinner man på det? Sanningen kommer ändå till slut fram. Att hålla fast vid en lögn eller ett gäng måste vara svårare än att bara säga som det är. Varför ljuger man? Det finns säkert massa anledningar.
Jag har lärt mig vilka jag kan lita på och definitivt inte. Har fått lära mig den hårda vägen via mina blå ögon.
Något jag ofta påminner mina barn om är att välja sanning istället för att ljuga. Till slut blir lögnen för stor att bära och ingen kommer lita på att det du sagt stämmer.
Minns en gång när Ebba sa att hon hade rejält ont i knät och kunde inte stödja på det. Hon fick alvedon och vara hemma från skolan någon dag. Föreslog att hon kanske borde röntga knät för säkerhetskull. Då bröt hon ihop och grät hejdlöst. Då visade det sig att hon ljugit om att hon hade ont för att få vara hemma ensam med mig när Linnea var i skolan. Man riktigt såg hur lättad hon blev när lögnen blev avslöjad. Tror hon skrattade lite mellan tårarna också. Så mitt i min lättnad över att hon faktiskt var okej i knät, så pratade vi mycket om hur viktigt det faktiskt är att hålla sig till sanningen. Tror nog hon lärde sig något. För efter det är hon den av tjejerna som är ärligast på det stora hela.
Även om sanningen ibland svider, så är det ändå den som är viktigast!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar