Dagen innan hade jag ringt "vår" veterinär angående Akilles hälsa. De senaste dagarna hade jag märkt på honom att han fått svårt att andas vid ansträngning. Lät lite astmatisk på något sätt. Fick en tid på måndagen veckan efter. Ringde svärmor som är vän med en annan veterinär. Där kunde vi få en tid redan dagen efter. Just på fredagen den 13:e. Tog den tiden då jag inte ville vänta över helgen. Jag märkte ju att han led och mådde inte så värst bra emellanåt. Efter mycket funderande fram och tillbaka, så bestämde jag mig att han fick avsluta sitt liv där och då. Beslutet var egentligen inte så svårt innerst inne.
När Akilles hade fått lugnande, tittade veterinären genom honom lite. Han hade förstorade lymfkörtlar och blekt tandkött.
Antingen hade musklerna runt luftstrupen kollapsat. Vilket kan hända på äldre hundar. Eller så kunde det vara så att Akilles hade cancer.
När Akilles låg inlagd i jkpg förra sommaren för infektion, undersökte de även hans luftstrupen med kamera. Men kunde ingenting se. Anledningen var kraftiga harklingar som han hållt på med ett tag. Och han harklade sig rätt mycket när han låg inlagd. Så det känns som att Akilles redan då kanske hade någon tumör som låg och tryckte vid luftstrupen och där av harklingarna.
Vi fick 10,5 underbara år med vår vovve.
När Ebba och Linnea föddes sa folk till mig att jag borde göra mig av med honom för att han var stor och kunde orsaka benbrott på tjejerna. Men det har aldrig hänt. Och är glad för att jag följde mitt hjärta och behöll honom. Han var ca 2 år när tjejerna föddes.
Han var så otroligt lyhörd och följsam. Men han var ju också en labbe.
Vi kommer alltid sakna dig!! ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar