Idag åkte jag till veterinären med min älskade katt Russin. En trogen vän som har hängt i i 16 hela år. Var förberedd på det värsta. Men ändå föll hela världen runt mig när veterinären sa att det fanns inte mycket att göra.
Njurarna höll på att lägga av, om dom inte redan i princip hade gjort det.
Märkte för ett tag sen att han drack mycket, men tänkte inte så mycket på det mer. I bakhuvudet hade jag nog diabetes. Men då var han pigg och var med. I helgen har Russin valt att gå undan. Ligga på ställen som vanligtvis inte är populära. Sov igenom dagarna. Jamade inte till svar när man ropade på honom. Och framförallt inget drickande i kranen i tjejernas handfat på toa.
Ringde i morse och fick tid vid lunch idag. Usch, vad outhärdligt det var att bara gå och vänta på att det ska bli dags. Jag har varit med om att husdjur dör ifrån mig/oss. Men aldrig varit med om en avlivning. Skulle behöva skriva av mig vad dom hände där inne. Men besparar er det. Hann i alla fall prata med honom. Säga det jag ville få sagt. Och det var skönt. Väntan på att slutet skulle komma var värst. Bara vänta på att andningen skulle upphöra och hjärtat sluta slå.
Men det här var något jag skulle göra. Jag valde att skaffa honom. Då är det jag som ska vara med honom ända till slutet.
Nu vet jag att han inte lider mer. Han har det bra nu. Men ändå kan jag inte sluta gråta. Tårarna trillar och saknaden är så stor. Dom sista minutrarna innan han försvann bort i först medvetslöshet, låg han på sidan mot min arm. Det var så underbart men sorgligt på samma gång. Russin skulle ju aldrig dö. Alltid finnas där. Men nu får jag gå ut i trädgården och prata med honom. Men aldrig kunna känna hans lena och gosiga päls. Höra hans jamande när han möter en vid trappen. Nu finns det bara fina minnen kvar och en stor sorg och saknad.
Tjejerna fick ta ett sista farväl efter skolan. Linnea klappade, grät och pratade med honom. Medan Ebba först höll sig en bit ifrån. Men sen kom fram och klappade på honom lite. Det viktiga är att dom får välja helt själva. Det blir bäst då.
Sista bilden hemma på Russin
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar