Var hos läkare i måndags. Trodde i min enfald att eftersom jag mår relativt bra, kan jag ju inte behöva opereras. Men tji fick jag. Mina värden var skyhöga. Ett värde var så högt att det inte ens var mätbart. Stora chocken kan man väl säga. På ett annat värde (som jag inte kommer ihåg vad det hette) var normalt max 1. Jag hade 16,1. Ups! Väldigt högt med andra ord. Symptomen är många. Och dom känns mer eller mindre.
Ska tillbaka till Eksjö om en månad. Har fått mediciner. Först en från när jag var på vårdcentralen och tog prover. Den är för att lugna ner hjärtat en aning (hjärtklappning). Och nu fick jag en annan medicin som ska stänga av producerandet av hormon, för att sen få en till där dom tillsätter rätt mängd dos av hormoner jag behöver. Än så länge känner jag inga biverkningar av den sista. Och hoppas givetvis att så förblir.
Så om en månad får jag en ny medicin och antagligen får jag även prata med kirurgen om operationen. Jag har även ett annat alternativ. Radioaktivt jodd. Är inte så sugen på det. För giftstruman kan komma tillbaka när det har gått ur kroppen. Varför kan inte alternativen vara lite roligare och enklare. Men jag tror jag har bestämt mig för att lägga mig på rygg och låta det bli operation som är det bästa och egentligen det enklaste alternativet.
Har jag tur kanske jag blir sjukskriven några veckor efter operationen. Det skulle vara skönt. Tror jag blir säkrare på mitt alternativ efter jag har pratat med kirurgen. Försöker samla så mycket info som jag kan nu innan nästa besök hos farbror doktorn.
Nu kan det bara bli bättre!
Förövrigt längtar jag efter att få träna igen. Eftersom hjärtat jobbar för fullt nu, så får jag snällt vänta tills jag blivit pigg efter operationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar