Ebba - Mammas hjältinna!

Ebba har blommat ut. Som en härligt doftande ros. Så underbar och len och vacker.

Sen vi flyttade till skolan har Ebba blivit en stor tjej. Hon klarar mycket mer själv. Och det viktigaste av allt, vill göra mycket själv. Blir arg när man erbjuder hjälp. Bara man har gott om tid, så är det lugnt och låter henne hållas.

Tokfian Ebba har roat sig i garderoben

Som benskör, kan man även ha sköra tänder. Vilket ni kan se på bl.a. färgen på tänderna.
Men något stort hände i helgen. Den lilla tösen blev först ut av tjejerna att tappa sin första tand.

Det här är stort.
Den här lilla tjejen som har haft dålig balans och dessutom inte litat på att kroppen bär henne, testar mer
och mer började åka så här på bobbycaren igår.
Något som Linnea har gjort länge. Att Ebba vågar är den största vinsten.

Nu när vi fixade nya garderober till hallen, planerade vi den så att barnen själva kunde ta
vantar och mössor och annat. På gott och ont. Man får påminna att plocka upp efter sig.
Men det är bra träning till att klä på och klä av sig själva.

Innan har Ebba inte velat prova saker. Hennes rädsla har har tagit överhand. Men nu när vi (läs jag) har låtit henne vara och inte ställt några större krav på henne. Insett att hon nog aldrig kommer att gå själv och accepterat läget. Har hon sakta men säkert hittat sig själv och förstått själv att kroppen håller för lek och klättring.

I förra veckan trillade hon av cykeln. Fick lite ont i armen (kan ha blivit en spricka) och slog i näsan. Grät en liten stund. Hande nog ont i armen ett tag. Men sa inget och klagade inte nämnvärt.

Igår när vi hade varit i Jönköping och hade plockat ut det vi hade köpt, började Ebba klättra i bilen. Olyckligtvis trillade hon ner från sätet och landade på en bädd av tjejernas kepsar och jackor och ett par converse i storlek 23. Hon blev så klart ledsen och blev lite öm på låret. Men än en gång fick Ebba bevisat för sig att kroppen oftast håller även fast det händer olyckor. Det känns bra.