100

Detta är mitt hundrade inlägg på denna bloggen. Och vad ska man skriva idag då. Har haft lite bloggtorka den senaste tiden. Dagarna har liksom rullat på och den mesta tiden har ägnats åt att sysselsätta Ebba nu när hon varit hemma från dagis. Men idag är första dagen på dagis igen efter operationen. Det är nu 15 dagar sen operationen. Redan säger jag. Vad tiden har gått fort. Och tänk vilket jobb ortopeden har lagt på att linda vadd. I vanliga fall brukar vadden börja glida efter knappt en vecka. Men nu sitter det näst intill likadant efter hela två veckor. Helt otroligt! Och vad skönt för Ebba. Tryggheten i det bra vadderade benet, har gjort att hon efter knappt en vecka började hasa runt på golvet och några dagar efter det, börja ta sig ner från säng och stol. Trodde att Ebba skulle nedslås av att hon blev extremt begränsad. Men inte denna gången. Och jag står häpen och ser på henne när hon på eget initiativ flyttar sig utifrån vad hon vill göra. Berömmen har haglat dom senaste veckorna. Och på lördag är det dags plocka av vadden. Då har det gått nästan tre veckor. Vill helst att det ska sitta i minst tre veckor. Men så som Ebba har längtat efter att få sitta och leka i sandlådan, så väljer vi att plocka bort det ett par dagar tidigare, så att hon ska få njuta av sanden i helgen. Ortopeden sa minst två veckor, tre veckor är bra och fyra veckor är optimalt. Så vi får se hur vädret är i helgen. Regnar det och är kallt, kan hon lika gärna ha vadden på till söndagen istället för lördagen. Ortopeden har gjort ett mycket bra jobb. Vadden har gjort sitt till. Men tror att antalet spikar har gjort ännu bättre stabilitet. Innan hade hon tre stycken. Nu har hon fem st lite längre spikar. Skelettet har vuxit på både längden och bredden. Kul!!

Idag är alltså min första dag helt själv hemma på två veckor. Känns både skönt men också ensamt. Idag har jag tänkt att göra det jag gjort dom senaste dagarna också. STÄDA!! Fy sjutton vad otacksamt städning är. Särskillt när man har två hundar och tre katter och barn som älskar att leka i sandlådan. Men vad gör det, när man mår bra av att städa. Nästan som terapi. Men tråkigt som fan är det.