För 4 år sen

För exakt fyra år sen var vi på sjukhuset i Motala på ultraljud. Jag var då i v.19. Vet att jag vår rätt nervös. När vi gick från bilen till ingången, sa jag till maken att det skulle inte förvåna mig om något vår fel. Kände det liksom på mig. Det var en ganska märklig kvinna som gjorde ultraljudet på mig. För det första berättade hon inte att det vår tvillingar. Utan vi fick fråga henne om det var tvillingarnas huvuden vi såg. Vilken överraskning. Var väl inte helt oväntat dock. Det finns tvillingar på både min mammas och pappas sida. Samt i makens släkt. Sen tyckte kvinnan att hon inte kunde se någon skiljevägg mellan dom. Antingen kunde dom sitta ihop någonstans eller så låg dom i samma fostervatten blåsa. Kommer inte ihåg vad det heter. Men den ena tvillingen tar näring från den andra. Tur nog satt dom varken ihop eller låg i samma blåsa. Skiljeväggen var bara väldigt tunn. Sen kom nästa bakslag. När hon hade mätt benen och armarna visade det sig att dom vår kortare än normalt. Vi visste då inte vad det berodde på. Jag frågade henne vad det kunde vara. Minns att hon sa att att det kunde vara något syndrom. Vad då för jäkla syndrom ville jag skrika rätt ut. Detta var på en torsdag. Hon fick inget säga och ingen läkare fanns på plats. Fick en remiss på måndagen till Linköping. Åkte hem m förtvivlan inom mig. Behålla eller avsluta vår frågan. Grät från och till hela helgen.


Nu så här tre och ett halvt år senare ångrar jag mig verkligen inte. Linnea och Ebba är det bästa jag har.

Published with Blogger-droid v1.6.6