Oro och lite rastning

I förmiddags började det sticka rejält i fötterna och kände mig lam upp till knävecken. Det första som slog mig var kalk kramp. När man opererat bort sköldkörteln kan körtlarna som utsöndrar kalk till kroppen sluta att fungera för ett tag. Dom är stora som riskorn ungefär. Och som symptom kan man få stickningar i tårna, fingrarna och runt munnen. Men jag tyckte att hela foten stack. Och "lam" i baksidan av benen verkade lite märkligt. Men ringde i alla fall in till kirurg mottagningen och blev beordrad att åka in till laboratoriet för att ta ett kalcium prov. Har ännu inte fått svar på proverna. Men tror inte att det visade för lågt i alla fall. Men fick kalktabletter utskrivet på recept. Om inte annat i förebyggande syfte för att inte få kalk kramper. Det är ca 5% som får kalk kramper av alla som opererar bort körteln. Jag kanske har flax för en gång skull och slipper det. Tänker inte oroa mig så mycket för det i alla fall.

Det enda som stör mig nu är att plåstret på halsen inte är alls så bekvämt och jag känner mig lite lätt strypt. Hoppas jag orkar härda ut i 3 dagar till. Men det lär inte blir roligt. På sjukhuset sa dom att jag egentligen inte behövde plåstret på. Men att det kanske var en trygghet. Men funderar på att ta bort det och vara utan när jag är hemma. Tjejerna tyckte det såg lite otäckt ut när jag tog bort det gamla förut. Det är ett streck med torkat blod på bara. Jättefint i mina ögon. Men förstår tjejernas reaktion. När jag ändå hämtade ut kalktabletterna, köpte jag salva som påskyndar försvinnandet av blåmärken. För någon smart person stack mig lite fel inne på sövningen, så blodkärlet sprack. Det var inte direkt skönt kan jag säga. Dessutom är blåmärket enormt. Ca en dm långt och mörkblått. Det är inget man går och visar upp sig med direkt. Får hoppas att salvan hjälper bara.
Men det viktigaste för mig är ända att få vara pigg och ha energi. Ork att göra grejer. Och det har jag. Och det känns så otroligt bra. Har lärt mig gäspa ordentligt idag. Det känns lite märkligt i strupen fortfarande. Har mer ont från tuben jag hade i halsen. Än själva operationssåret. Hosta är kanonsvårt. Låter som en kolpatient. Rapa är också en upplevelse i sig. Det går lättare och lättare.
Måste säga att den här operationen inte var så farlig som jag hade trott. Och är glad att jag gjode den och att den nu ligger bakom mig. Ska på återbesök om ett par månader till kirurgen som opererade bort den. Han har gjort ett riktigt bra jobb.

Efter provtagningen åkte vi in till Jönköping en sväng för att kolla runt lite på media markt. Finns många fina grejer där. Mycket som man skulle vilja ha. Köpte ett par nya spel till x-boxen.
Åkte vidare till ett matställe som heter Raggmunken. Riktigt god mat där. Är ni i Jönköping, åk dit och ät. Billigt var det också.
Åkte och hämtade tjejerna på dagis, för att sen handla fredagsmys. Hyrde några filmer och köpte godis på hemmakväll också. Mycket mys och bus med tjejerna. Tjejerna gillar att titta på så ska det låta. Dom sitter och klappar händerna (i takt till musiken) och känner igen låtar dom sjunger. Imponerande! Det var inte lönt att sjunga med kände jag. Är alldeles för hes för det. Hoppas det går över snart. Men får väl räkna med att det hänger kvar ett tag till i alla fall. Hoppas bara att hesheten kommer från tuben och inte från själva borttagandet av sköldkörteln.